I senaste numret av GU-journalen Nr 1 från Göteborgs Universitet finns en intervju med miljökämpen och peak oil-informatören Gunnar Lindgren som handlar om hans syn på framtiden och energifrågan. Jag fick lov att lägga upp hela texten här på bloggen. Håll till godo:
Mvh:
Johannes
*********************
Gunnar Lindgren
Allt faller sönder. Det är innebörden av en av fysikens grundlagar, termodynamikens andra sats.
– Det gäller även behållare med kärnbränsle, förklarar Gunnar Lindgren. Han är civilingenjör, musiklektor och miljödebattör.
– Det gäller även behållare med kärnbränsle, förklarar Gunnar Lindgren. Han är civilingenjör, musiklektor och miljödebattör.
______________________________
Vi har mycket att tacka de fossila bränslena för, menar du. Utan olja, kol och gas hade det moderna samhället inte varit möjligt.
– Så är det. Att slaveriet kunde avskaffas i USA hänger bland annat samman med ångmaskinen. Vår civilisation har expanderat, utvecklat välstånd och demokrati tack vare fossila bränslen. Vi svenskar gör exempelvis av med lika mycket energi som om vi hade haft 350 miljoner tjänare som jobbade åt oss.
Men det blir allt mindre lönsamt att utvinna olja. Vad innebär det för vår framtid?– Man kan dela in det tekniska samhället i tre epoker. Under den första epoken expanderade ekonomin kraftigt; vi kunde skaffa oss nya ägodelar och resa till fjärran länder. Samtidigt ökade också antalet människor på jorden och allt fler flyttade till storstäderna, som ju är beroende av transporter av livsmedel och andra förnödenheter. Denna era är bara en parentes i mänsklighetens historia och kommer snart att ta slut.
Vad händer då?
– Då hamnar vi i den andra epoken, där vi befinner oss nu: den innebär att vi börjar förstå att oljan kommer att ta slut. Oroligheterna i arabvärlden och demonstrationerna i USA beror bland annat på ökade livsmedelspriser som hänger samman med oljepriset. Också krig och konflikter i Irak, Afghanistan, Pakistan och Iran beror i grunden på att det börjar bli brist på bränsle. Ändå försöker vi hålla igång det komplicerade samhälle vi byggt upp och hoppas att ny teknik ska lösa alla problem.
– Den tredje epoken inträffar när det blir uppenbart att vi inte längre kan leva som nu. Vad som händer då beror på vilken väg vi väljer: antingen fortsätter vi envist i gamla spår. Det är djupt mänskligt men kommer att leda till att vår moderna civilisation kollapsar. Eller så ändrar vi i grunden vårt sätt att leva och skapar resurssnåla mindre samhällen där mat och energi produceras nära människorna. När jag förklarar att en viktig uppgift då kommer att bli att avla fram hästar slår människor bakut. De ser det som en tillbakagång i utvecklingen. Men det handlar snarare om att återerövra gammal kunskap.
Men det finns ju alternativa energikällor!
– Jovisst, men också de är beroende av olja! Vare sig det handlar om att göra etanol, sätta upp solpaneler eller bygga vindkraftverk måste material transporteras och bearbetas av fordon och maskiner som är oljedrivna. Med bränslesnåla motorer kan vi förlänga den tid det tar innan oljan är slut. Men så småningom sinar den ändå.
Kärnkraftverk är ett annat alternativ. Men det tror du inte heller på?– Det finns två naturlagar som är lika grundläggande som tyngdlagen, men som vi människor ändå tror att vi kan strunta i: den ena är att energi alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Den kan varken förbrukas eller tillverkas, bara omvandlas. Från solen får vi högvärdig exergi, som kan producera mycket arbete. Allteftersom den används får den allt lägre värde. I gränssnittet mellan inkommande högvärdig och avgående lågvärdig energi kämpar livet.
– Detta leder till den andra naturlagen som säger att entropin, oordningen, ständigt ökar. Människan verkar ha ett andligt immunförsvar mot den tanken. Men även vår moderna civilisation kommer en gång att falla sönder. Reser du upp en flaggstång kommer den så småningom att falla ner, gräver du en kanal kommer den till slut att fyllas igen. Samma sak gäller livsfarligt kärnavfall. Det strider mot fysikens grundläggande lagar att kunna skapa en slutförvaring som är säker för all framtid.
Men om vi nu trots allt bortser från kärnavfallet så är väl kärnkraft en ren energikälla jämfört med de miljöförstörande fossila bränslena?
– Det där är inte riktigt sant. Eftersom kärnavfallet är så extremt farligt är det mest det som diskuteras. Men kärnkraftverk släpper också ut radioaktiva gaser i luften och radioaktivt avfall i vattnet. Det talas det mindre om.
Hur farliga är de här utsläppen då?– Det finns det inga bra studier på. Det finns undersökningar som visar att kärnkraft inte nämnvärt ökar riskerna för cancer. Men de beräkningarna bygger i hög grad på data från atombomssprängningarna i Hiroshima och Nagasaki. Senare undersökningar har visat att de cancerfall som uppstod då orsakades av betydligt lägre strålningsdoser än man tidigare trott eftersom man då inte tog hänsyn till strålningsdämpande faktorer, som dimmigt väder. När denna information så småningom kom fram hade flera kärnreaktorer redan börjat byggas och det fanns inte längre utrymme för omvärderingar. Men enligt tidskriften International Journal of Cancer upptäcktes 2003–2007 dubbelt så många fall av barnleukemi än väntat inom en halvmil från nitton atomenergianläggningar i Frankrike. Utsträckt över en längre tidsperiod försvann överrepresentationen, men rönen väcker ändå oro. Även i Tyskland och andra länder har välgjorda studier visat på ökad risk för leukemier hos barn nära kärnkraftsanläggningar.
Är kärnkraften det farligaste miljöproblemet?– På sikt är det ju det men också alla kemikalier vi släpper ut kommer att leda till bekymmer. Ett exempel är slamspridningen som tvingats på jordbruket och som ökar mängden gifter i livsmedel, inte minst kadmium. I andra länder bränns avfallet och sedan kan fosfor plockas ut och återanvändas.
Framtiden verkar med andra ord ganska dyster. Är du pessimist?Vi har mycket att tacka de fossila bränslena för, menar du. Utan olja, kol och gas hade det moderna samhället inte varit möjligt.
– Så är det. Att slaveriet kunde avskaffas i USA hänger bland annat samman med ångmaskinen. Vår civilisation har expanderat, utvecklat välstånd och demokrati tack vare fossila bränslen. Vi svenskar gör exempelvis av med lika mycket energi som om vi hade haft 350 miljoner tjänare som jobbade åt oss.
Men det blir allt mindre lönsamt att utvinna olja. Vad innebär det för vår framtid?– Man kan dela in det tekniska samhället i tre epoker. Under den första epoken expanderade ekonomin kraftigt; vi kunde skaffa oss nya ägodelar och resa till fjärran länder. Samtidigt ökade också antalet människor på jorden och allt fler flyttade till storstäderna, som ju är beroende av transporter av livsmedel och andra förnödenheter. Denna era är bara en parentes i mänsklighetens historia och kommer snart att ta slut.
Vad händer då?
– Då hamnar vi i den andra epoken, där vi befinner oss nu: den innebär att vi börjar förstå att oljan kommer att ta slut. Oroligheterna i arabvärlden och demonstrationerna i USA beror bland annat på ökade livsmedelspriser som hänger samman med oljepriset. Också krig och konflikter i Irak, Afghanistan, Pakistan och Iran beror i grunden på att det börjar bli brist på bränsle. Ändå försöker vi hålla igång det komplicerade samhälle vi byggt upp och hoppas att ny teknik ska lösa alla problem.
– Den tredje epoken inträffar när det blir uppenbart att vi inte längre kan leva som nu. Vad som händer då beror på vilken väg vi väljer: antingen fortsätter vi envist i gamla spår. Det är djupt mänskligt men kommer att leda till att vår moderna civilisation kollapsar. Eller så ändrar vi i grunden vårt sätt att leva och skapar resurssnåla mindre samhällen där mat och energi produceras nära människorna. När jag förklarar att en viktig uppgift då kommer att bli att avla fram hästar slår människor bakut. De ser det som en tillbakagång i utvecklingen. Men det handlar snarare om att återerövra gammal kunskap.
Men det finns ju alternativa energikällor!
– Jovisst, men också de är beroende av olja! Vare sig det handlar om att göra etanol, sätta upp solpaneler eller bygga vindkraftverk måste material transporteras och bearbetas av fordon och maskiner som är oljedrivna. Med bränslesnåla motorer kan vi förlänga den tid det tar innan oljan är slut. Men så småningom sinar den ändå.
Kärnkraftverk är ett annat alternativ. Men det tror du inte heller på?– Det finns två naturlagar som är lika grundläggande som tyngdlagen, men som vi människor ändå tror att vi kan strunta i: den ena är att energi alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Den kan varken förbrukas eller tillverkas, bara omvandlas. Från solen får vi högvärdig exergi, som kan producera mycket arbete. Allteftersom den används får den allt lägre värde. I gränssnittet mellan inkommande högvärdig och avgående lågvärdig energi kämpar livet.
– Detta leder till den andra naturlagen som säger att entropin, oordningen, ständigt ökar. Människan verkar ha ett andligt immunförsvar mot den tanken. Men även vår moderna civilisation kommer en gång att falla sönder. Reser du upp en flaggstång kommer den så småningom att falla ner, gräver du en kanal kommer den till slut att fyllas igen. Samma sak gäller livsfarligt kärnavfall. Det strider mot fysikens grundläggande lagar att kunna skapa en slutförvaring som är säker för all framtid.
Men om vi nu trots allt bortser från kärnavfallet så är väl kärnkraft en ren energikälla jämfört med de miljöförstörande fossila bränslena?
– Det där är inte riktigt sant. Eftersom kärnavfallet är så extremt farligt är det mest det som diskuteras. Men kärnkraftverk släpper också ut radioaktiva gaser i luften och radioaktivt avfall i vattnet. Det talas det mindre om.
Hur farliga är de här utsläppen då?– Det finns det inga bra studier på. Det finns undersökningar som visar att kärnkraft inte nämnvärt ökar riskerna för cancer. Men de beräkningarna bygger i hög grad på data från atombomssprängningarna i Hiroshima och Nagasaki. Senare undersökningar har visat att de cancerfall som uppstod då orsakades av betydligt lägre strålningsdoser än man tidigare trott eftersom man då inte tog hänsyn till strålningsdämpande faktorer, som dimmigt väder. När denna information så småningom kom fram hade flera kärnreaktorer redan börjat byggas och det fanns inte längre utrymme för omvärderingar. Men enligt tidskriften International Journal of Cancer upptäcktes 2003–2007 dubbelt så många fall av barnleukemi än väntat inom en halvmil från nitton atomenergianläggningar i Frankrike. Utsträckt över en längre tidsperiod försvann överrepresentationen, men rönen väcker ändå oro. Även i Tyskland och andra länder har välgjorda studier visat på ökad risk för leukemier hos barn nära kärnkraftsanläggningar.
Är kärnkraften det farligaste miljöproblemet?– På sikt är det ju det men också alla kemikalier vi släpper ut kommer att leda till bekymmer. Ett exempel är slamspridningen som tvingats på jordbruket och som ökar mängden gifter i livsmedel, inte minst kadmium. I andra länder bränns avfallet och sedan kan fosfor plockas ut och återanvändas.
– Nej, man måste vara hoppfull! Men vi borde lära oss uppskatta det som ligger nära istället för att längta bort till andra sidan jorden. Jag drev en gång klubben Jazz Artdur där jag bland annat spelade tillsammans med den legendariske trumpetaren Harry Sweets Edison. Han berättade att han fortfarande kunde rabbla en ramsa med buffelns alla delar och vad de skulle användas till. Den hade han lärt sig av sin mormor, som var indian, och den där insikten att allt måste tas tillvara måste vi få tillbaka.
Att få människor att ändra sitt sätt att leva verkar annars som en ganska omöjlig uppgift. Hur ska det gå till?
– Musikhögskolan fick för ett antal år sedan besök av ungdomar från Sydafrika. De var jätteimponerade av alla fina instrument, bostäderna och maten. Men efter ett tag började de längta hem. En flicka saknade värmen mellan människor och sade att svenskarna verkade vara inlindade i cellofan.
– Så fråga gärna riktigt gamla människor vad som varit viktigt i deras liv. Jag tror inte att särskilt många kommer att räkna upp alla bilar de ägt eller andra lyxiga vanor: det viktiga är att ha människor runt omkring sig som man tycker om och som i sin tur tycker om en själv. Detta mänskliga behov innebär ett stort löfte inför framtiden.
Gunnar Lindgren
Yrke: Civilingenjör, universitetslektor i improvisation, miljödebattör
Bor: I Älvängen
Familj: Fru, tre barn, två barnbarn
Av intresse: Har fått flera priser och bland annat skrivit boken Arvet: om avfall, kretslopp och framtid (1993)
Text: Eva Lundgren Foto: Johan Wingborg
