måndag 15 augusti 2011

VÄRLDENS CANCER


   Städerna, världens metropoler - New York, Stockholm, Arvika - har alla en sak gemensamt; de är Jordens cancer. Det omkringliggande landskapet förser dem med allt de behöver för att leva och själva växer de hela tiden i omfattning och gör behovet av en högavkastande landsbygd större och större för varje dag som går. Olja, ved, säd och andra varor… allt stuvas in i lastbilar och skeppas in till centrum. Staden tjänar nämligen stora pengar på att omvandla fina råvaror till mindre fina produkter och sälja det dyrare. Ja, man skulle faktiskt kunna säga att det är det som är en stad.

   I staden omvandlas allting. Oljan och veden blir till aska och koldioxid som sprids för vinden och matvarorna har, efter att ha tagit vägen via våra matsmältningsorgan, snart hamnat i reningsverket. Både koldioxiden och rötslammet kommer strax också tillbaka till landsbygden, co2'n eftersom den rör sig med vindarna och rötslammet eftersom politikerna inne i staden har svårt att bli av med detta ganska giftiga avfall (som innehåller bl.a. bly, kvicksilver och kadmium). På vissa platser och under vissa perioder har det varit lagligt och sen olagligt, igen lagligt och sen olagligt att sprida rötslam från reningsverk på t.ex. åkermark, men hur vi än vänder och vrider på frågan så läcker alla gifterna (och numera även hormonerna, läkemedelsrester och en del icke nedbrytbara sockerarter) ut i naturen – något som på sikt naturligtvis även påverkar oss människor som lever i den.
 
   Processen när ordnad energi (som t.ex. ett vedträ) omvandlas till kaos (co2 i vinden) benämns inom fysiken entropi. Det är en helt vardaglig, universal process som sker hela tiden runt omkring oss; gamla stubbar som ruttnar, stjärnorna som brinner upp, varelser som dör och bryts ned. Inget konstigt. Problemet nu är att graden av entropi inom många områden är större än graden av återbildande. Våra städer suger in väldiga mängder undervärderad, ordnad energi från periferin och exporterar tillbaka entropi.

   Kol, gas och olja är alla från början solljus (solljus är kaos, alltså entropi) som växterna lyckats binda och ordna som molekyler. När sen växterna, och andra varelser som lever av dessa, dött har de under tryck nere i Jordens kamrar bildat en ännu högre form av ordnad energi - de fossila bränslena. Våra metropoler omvandlar just nu, på en grisblink, all denna väldiga energi till entropi. Hundratals miljoner år lagrad solenergi har förstörts entropierats och släppts ut i atmosfären, bara sedan 1980. Det tål att tänka på.
   Inte nog med det, vi använder också denna energi till att öka all annan avkastning från skog och mark så att vi får ännu mer energi att tillgå. Priset blir emellertid högt. Växthuseffekten ska jag inte gå in på idag. Alla känner redan till den och vet tillräckligt om den för att fatta att den hänger samman med entropi-processen. Men det finns andra problem: Våra åkrar förvandlas gradvis från bördiga jordar, fulla av näringsämnen till substrat vars enda funktion snart är att hålla fast det groende sädeskornet vid marken medans vi öser på med konstgödning och bekämpningsmedel – produkter vilka i sin tur också är framställda av fossila bränslen som olja och naturgas. Ja, jag tror ni förstår så jag ska inte mala på om detta längre nu.

   Lösningen? Enkel: Bo inte i staden. Bo på landet. Odla din egen mat. Skapa ett slutet system där den mat du får fram stannar i ditt närområde och återvandlas till näring som du kan ge tillbaka till den Jord du från början fick den av.
   Men, säger en del då, det finns inga färdiga mallar. Samhället måste ändra sig först, jag kan inte göra allt det här själv.
   De här argumenten har vi nog alla hört både en och fem gånger. Men nu är det nog så att historiskt sett har stora samhällsomvälvande förändringar aldrig kommit inifrån systemet självt. Ska vi vänta på statens lösning kommer vi att få vänta länge! Den goda – och förhoppningsvis inspirerande – nyheten är att förändringen alltid kommit från gräsrötterna, från folk som du och jag. De stora historiska samhällsomvandlingar som lett till att människor fått det bättre har aldrig varit våra ledares konstruktioner. Männen i Athen tog makten från sina aristokrater och skapade sin proto-demokrati, precis som en översvämmande stor folkrörelse tog makten och gav sig själv rösträtt här i Sverige i början av 1900-talet. Ingenting kommer alltså att hända förrän vi bestämmer oss för det. Eller ännu enklare uttryckt: Mitt liv blev bättre först när jag bestämde mig för det.

//Johannes


(De faktamässiga uppgifterna om ”civilisationens termodynamik” – entropiresonemanget -  kommer från professor Alf Hornborgs böcker The Power of the Machine och Myten om Maskinen.)



PS: För den intresserade så kan jag upplysningsvis nämna att min bok, Kungen är död – leve de ofödda barnen, kommer ut nu i höst.

10 kommentarer:

  1. "Miljökrisen ska nog övervinnas(utan din och min insats)" hör emellertid till en klass av utsagor som är självfalsifierande i den meningen att ju större slagkraft påståendet får, dvs ju fler som anser den vara sann, ju mindre sannolik är dess sanning - Arne Naess

    SvaraRadera
  2. Hjälp mig lite här, jag fattar inte hur det har en anknytning till texten.

    SvaraRadera
  3. Fortsätt å skriv.
    Att som du föreslå lösningar / påvisa möjligheter, är viktigt om vi skall komma till djupare insikt.
    Det är inte civilisationskritik - Det är utveckling.
    Andra som tänker på sitt håll: http://annickaengblom.blogspot.com/2011/08/konsumera-och-returnera.html
    Lite vid sidan av, men typiskt detta med norsk-fisk-via-Thailand
    CarlssonLX

    SvaraRadera
  4. Jag tolkar citatet som ett sätt att styrka din uppmaning om att bo på landet istället för städerna.

    Personligen förstod jag inte riktigt hur relevant entropikonceptet var i argumentet för att bo på landet. Men jag håller helt med dig om att det är en lösning på den ohållbara ekonomin kring upprätthållandet av städer. Dock antagligen en lösning de allra flesta får klart för sig alltför sent.

    Vi förlitar oss, som civilization, alltför mycket på de juridiska verktyg som bestäms och sammansätts i städerna, för att din lösning på problemet ska vara fulländad.

    Det krävs ett element av organisation, även om vi nu alla skulle bo på landet, för att vi ska kunna få ett fungerande samhälle och en bra ekonomi. Att bryta urbaniseringen är därför bara ett moment av en verklig lösning.

    Handeln har varit central för vår överlevnad, och det är därför som städerna har vuxit så mycket, och det är därför de juridiska verktyg som utvecklats för att kontrollera eller underlätta handeln, som t.ex lagar om ägande och pengar, har fått så stort inflytande.

    Det krävs organisation och gemensamma överenskommelser för att överhuvudtaget möjliggöra en migration till landsbygden. Det är många som gärna flyttar ut på landet, men mark kostar pengar och människor är låsta i en skuldfälla som förhindrar en sunt decentraliserad och ekonomisk användning av jorden om det nu vore så att de kommer över en bit mark.

    Det här känner du säkert till alltför väl, men det framgick inte riktigt i inlägget.

    ..så riktigt enkelt är det inte.

    SvaraRadera
  5. CarlssonLX: Jo visst finns det individer med mer ellermindre vettiga idéer, hos enskilda individer, inom alla de politiska partierna (t.o.m. inom Moderaterna). Problemet är att alla partierna i riksdagen har i ryggen det grundantagandet att den ekonomiska tillväxten är en nödvändighet vilket i sin tur omöjliggör alla andra verkliga förändringar på områden som miljö, social välfärd etc. Så kan Annica Engblom kompostera och sopsortera hur mycket hon vill, men tillväxten kommer ändå alltid att skapa större och större problem - hennes sorterande blir att likna vid att försöka bota cancer med Desivon. Dessvärre.

    Med detta vill jag naturligtvis inte ha sagt att det är fel att sopsortera eller att på alla sätt göra vad man kan.

    Mvh:
    J.

    SvaraRadera
  6. Jakob:
    Entropikonceptet är väldigt relevant, men jag har antagligen (som vanligt) uttryckt mig luddigt. Människan kan inte leva utan entropi. Allt vi gör som håller oss vid liv förhåller sig till entropiprocessen: Vi hugger ved som värmer oss, vi gör kläder av fibrer, vi tar mat från jorden etc. Inget djur är så duktigt på att utnyttja entropin i nästan allt som omger det som just människan.
    När vi som idag bor i städer som enbart kan överleva tack vare de ständigt ökande "entropiska strömmarna" som leder in i dem minskar kraftigt våra möjligheter att ge tillbaka till naturen. Ex: Jag bor på landet. Jag odlar. Du bor också på landet, i närheten av mig. Du har höns. Jag ger dig rotgrönsaker. Du ger mig ägg och hönsgödsel. Energin cirkulerar.
    Flödet mellan land och stad fungerar inte alls på detta sätt: I den urbaniserade världen producerar landsbygden allt staden behöver för att leva, medan staden exporterar tillbaka skräp - och det skräp som möjligen kunde återanvändas läggs på stadens soptipp istället för att återföras in i systemet.

    Jag håller med dig om att informationen i artikeln är lite bristfällig (det är därför jag skrivit en bok, he he). Det är svårt att få in alla parametrar i en sån här artikel. Den måste ju fortfarande ha en längd som gör den läsbar. Så utelämnade jag t.ex. frågan om "Organisation". Jag är väldigt kluven till organisation. den behövs, absolut. Men samtidigt dyker samhällsfilosofins eviga fråga upp: Vem är det som ska hålla i organisationen?
    Personligen tror jag inte på "Ledaren" som koncept. Där det finns Ledare så finns det alltid ett pyramidformat samhälle, med stor maktansamling i toppen. Och samhällen som styrs av en maktansamling kommer alltid, förr eller senare, att bli korrumperade enligt principen att "maktmänniskorna söker sig dit makten finns". I ett samhälle som vårt är det de som är intresserade av makt som styr, inte ideologerna (eftersom de är nöjda med att sitta i en föreningslokal och diskutera just ideologi). Maktmänniskornas organisation är jag inte intresserad av, för de kommer aldrig att organisera någon samhällsförändring som minskar deras egen makt.
    Organisation kan vara jättebra, men det hänger på skalan samt på om makten i organisationen är fördelad på alla deltagarna.

    På flera håll i världen går människor samman och bildar "flytta ut på landet-grupper", eller vad man ska kalla dem.
    eftersom man är en liten grupp som litar på varandra så kan man kosta på sig att vara solidarisk: Man köper ett par gårdar tillsammans. De som sedan tidigare har lån löses ut med hjälp av de andra i gruppen, eller så får de bo gratis på det nya stället tills låneproblematiken löst sig. Sådant agerande är bara möjligt inom en liten grupp där man också har förståelse för att det finns andra värden än enbart pengar. Den av lån nedtyngda individen kanske t.ex. äger någon form av kunskap som är viktig för gruppen av utflyttare (odling, hur man tar hand om djur, smide, eller den kanske har en exceptionell förmåga att vara en medmänniska etc.).

    Men - som du säger - enkelt är det inte.

    Mvh:
    J.

    SvaraRadera
  7. Jag tänker såhär....
    Livet är en unik process i universum som har förmåga att skapa ordning ur kaos, dvs sänka sin egen entropi. Det är livets riktning-jävligt coolt om man tänker på det. Borde det inte vara människans riktning också? Jag menar , vi hade för alltid kunna sitta under ett träd och äta fallfrukt men vi utvecklade ett språk och kreativitet som gjorde att vi skapade teknologi. Nu kan vi utnyttja solenergi för att värma våra hem, vi kan bygga slutna kretslopp för avfall, vi kan leda vatten för att få öknar att blomstra (ett projekt som NATO inte gillade att Gadaffi skulle genomföra)...vi kan medvetet sänka entropin på denna planet också. det är min poäng. Vilken väg går man? Jag är inte säker...

    SvaraRadera
  8. Jovisst går det att förbättra saker och ting. Frågan måste dock alltid vara hur det görs, och därför också varför det görs.
    Jag menar såhär: Om vi här i kala norden "förbättrar" våra hem genom att sätta in pelletsbrännare (som ju sägs vara miljösmartare än vedspisar), så är det inte alls säkert att någonting blir bättre. Högst sannolikt ökar vi bara på den globala entropiströmmen. Staten gav länge bidrag till den som ville sätta in en pelletspanna, med den förklaringen att det var bra för miljön. Sanningen bakom det hela var snarare att en helt ny industri av pelletsproduktion och pannteknik var bra för rikets tillväxt. I jämförelse med ved som huggits ur någon lokal skog och förbränns i en redan gammal spis eller panna är pellets en väldigt dålig lösning. För det första kommer själva pelletsen från kalhyggesbruk (som verkligen inte är miljövänligt), för det andra ska detta virke transporteras långa sträckor mellan olika fabriker (som också använder mycket energi) och återförsäljare, innan det slutligen hamnar hemma hos kunden. för det tredje så håller inte en pelletspanna lika länge som en bra kakelugn eller liknande old-tech.
    Mycket s.k. smart miljöteknik som vi använder oss av idag är bara smart för oss för att vi (här i väst) slipper betala dess fulla pris: metaller som inte tas till ett underpris ur våra gruvor, plast kommer många gånger från oljefält som ett fattigt lands korrupta regering sålt till västerländska oljebolag utan att något av vinsten kommer folket till godo utan miljöförstöring blir deras enda utbyte, etc.
    Om teknik verkligen hade som mål att hjälpa oss - och inte som nu; att säljas - så kunde den vara till stor hjälp. Dessvärre är det sällan teknik verkligen hjälper upp situationen här på jorden om man verkligen ser till hela bilden.

    Men egentligen är jag helt inne på samma linje som du: en lugnare värld, där tekniken inte är målet men medlet för att vi ALLA ska kunna få ett bättre liv i samklang med naturen.

    SvaraRadera
  9. Längtan till landet.
    En annan som har etablerat sig utanför staden (se länken):
    http://cornucopia.cornubot.se/2011/08/forandringar-av-traditionellt-jordbruk.html#comments
    Här talar han om traditionell gårdsstrukur m.m.
    Rolig detalj: "Svenska djurskyddslagar är också sådana att man i teorin kan bli åtalad om man får vargrivna djur". hehe
    Hur som hälst med det, Cornu talar sig varm för "Näringspumpen och det ekologiska jordbruket", där och i andra inlägg.
    Ligger du i närheten?
    CarlssonLX

    SvaraRadera
  10. Cornucopia är en mycket bra blogg! Indeed.
    Just när det gäller vargfrågan så delar vi inte (alls) åsikter med varandra.
    När det gäller att Centern kanske åker ur riksdagen nästa val... Ja det har man sagt många gånger utan att det hänt, och skulle det ändå hända så gärna för mig. Om sossarna vinner... tja... den enda anledningen till att jag hoppas på det är just miljöpolitiken; att vi slipper Carlgren och alla hans gelikar.

    Jag är överhuvudtaget inte intresserad av lösningar som har människan i centrum (eller i toppen). Jag är intresserad av lösningar där människan är en del i en helhet. Så även om jag högaktar Cornucopia och tycker att han (även i denna saken) argumenterar på ett bra sätt, så är min utgångsposition helt annorlunda. Jag skulle själv vägra att sitta någonstans och bestämma kvoter för hur många av en art som ska få leva och dö.

    Vi har själva fått får rivna av lo vid ett tillfälle, men inte vill jag ha bort detta fantastiska djur bara därför.

    Kommersiellt jordbruk har aldrig lönat sig, och kommer antagligen aldrig att löna sig. Det är problemet. Så fort pengar blir måttstocken på vår överlevnadsduglighet får jordbruket problem. Det finns sätt att skydda sig mot varg, björn, lo, sniglar i odlingarna (som i ärlighetens namn kan vara mycket mer ödesdigert för utsatta människor som lever på marginalen) etc. T.ex. kan man låta en herde gå med djuren på vall. Problemet är bara att när man börjar snacka i termer av ekonomisk lönsamhet så blir metoden helt otänkbar.

    När det gäller frågan om att jägarna inte finns representerade i riksdagen om (c) åker ur... Ja här har Cornu faktiskt helt fel. Det finns ingen annan intressegrupp i Sverige med en så stark förankring i politiken som just jägarkåren. De finns representerade i samtliga politiska partier, sitter i alla utskott och nämnder.

    Men ja, Cornu är en mycket bra bloggare.

    SvaraRadera