onsdag 3 augusti 2011

Det civiliserade slaveriet


När man skriver en bok är det en sak man lär sig och det är att döda sina darlingar. Allt kan helt enkelt inte vara med - speciellt inte i en bok som likt min redan handlar om allt. Desto bredare perspektiv, desto snävare resonemang krävs det kanske man skulle kunna säga. Men nu för tiden finns ju tack och lov bloggen som medium, vilket möjliggör att man lik förbannat kan publicera allt det som inte fick fälja med till tryckeriet. Här nedan följer en sådan dödad, men återupplivad, älskling som alltså inte rymdes i boken (som f.ö. heter Kungen är död - leve de ofödda barnen, och kommer ut på Norlén och Slottner nu i höst). Den som är intresserad kan beställa ett eller fler ex. direkt från mig på mail: angbraten1@gmail.com

Slaveriet

Ju mer civiliserad en viss kultur blir, desto värre verkar dess slavar få det: En mer eller mindre enig historikerkår tilldömer nuförtiden den amerikanska söderns slavsystem (som också England och ett antal andra nationer på det norra halvklotet var djupt inblandat i) epitetet ”det grymmaste någonsin”. Många afrikanska samhällen hade själva slavar, men förhållandena för dessa skiljde sig oftast så markant från de i det amerikanska systemet att det nästan blir missvisande att använda begreppet slav på båda. Och om vi dricker oss till botten i denna det gränslösa lidandets kalk, tömmer den på innehåll för att få veta allt, så kan vi se att slaveriet ingalunda är avskaffat. Vi kallar det bara inte för slaveri längre utan trafficking, organiserat tiggeri, lågavlönad arbetskraft eller så faller de helt enkelt under den enorma gruppen ”arbetslösa”. För hur överlever egentligen alla de människor som är utan inkomst och/eller saknar möjlighet att direktförsörja sig från jorden? Jo, en del av dem - närmare 27 miljoner - är slavar. (Fotnot 1) 
   På 1850-talet i den amerikanska södern kostade en genomsnittlig slav ungefär 320 000 kronor. Idag ligger priset på ungefär 720 spänn! (se fotnot 1). På grund av det låga priset har också intresset av att ”vårda sin investering” sjunkit hos slavägarna. Kort sagt: Det har aldrig funnits en värre tid att vara slav än just nu. Kanske kommer till och med det amerikanska slavsystemet i framtiden att hamna på lidandetoppens andraplats. Den största delen av dagens slavar återfinner vi visserligen i delar av världen som vi inte i första hand förknippar med Civilisationen, men det är inte det minsta svårt att hitta kopplingar från dessa länder – Bangladesh, Nepal, Pakistan med flera – till våra, då en stor del av dem jobbar inom gruvindustrin eller inom det jordbruk som förser oss med mat. Den snabbast växande grenen inom det moderna slaveriet är emellertid den som erbjuder, företrädesvis män, sex. (Fotnot 2)
   Men hur definierar man en slav? Är den indiske bonden, som är bunden till ett agri-businessföretag som Monsanto och som tjänar så lite på sitt jordbruk att han inte ens kan betala sina skulder till företaget, en slav? (fotnot 3) Just detta, att det är så svårt, eller enkelt att definiera begreppet, har lett till att siffrorna gällande antalet slavar i världen varierar från allt mellan 0 till 200 miljoner. Om vi håller oss till siffror mellan 25 och 30 miljoner – vilket placerar oss ungefär på det snitt som organisationer som Amnesty använder sig av – så kan vi hur som helst konstatera att aldrig någonsin tidigare har slaveriet vare sig varit så utbrett eller varit en så bra affär som under den Industriella civilisationens rationalistiska och mekanistiska tidevarv.

 - En spekulation av Johannes Söderqvist




Fotnötter:
1: http://quistbergh.se/view/45
2: För fler källor rörande det här stycket kolla in: http://www.notforsalecampaign.org eller http://amnesty.org (sök på ordet ”slavery”).
3: Ang. formuleringen att den indiske bonden är en "han": I Indien räknas bara män som bönder. 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar