Bankernas groteska dubbelmoral

Igår på ekot rapporterades att svenska somliga e-handelsbolag har problem med bankerna, eller rättare sagt med att få tillgång till deras betalningssystem. Om ett litet företag anses sälja omoraliska produkter så kan bankerna frysa deras möjligheter att använda dessa tjänster. Det vanligaste exemplet är en liten företagare som säljer sexleksaker, erotisk litteratur eller porr. Censur skriker nu många. Ja, på sätt och vis. Men den viktigaste frågan i den här affären är väl ändå den om hur moraliska bankerna själva är.

Lite bakgrund: AffärsVärlden skriver:

"Skälet till uppsägningen är en klausul som hänvisar till att betallösningen inte får hantera produkter som kan väcka ett "stötande beteende" eller "obese behaviour". Enligt Sveriges Radio använder sig Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank av standarklausulen. Men det är Visa och Mastercard som stipulerar villkoren."   

Och visst; jag kan förstå om man inte vill vara med och sponsra pornografi o.s.v., men det finns många andra som råkat illa ut, som t.ex. den innehavare av en skräckfilmsbutik som AffärsVärlden talar med. Inte heller sexleksaker kan väl rimligtvis anses vara omoraliska - eller?

Sedan har vi ju det där med bankernas egen moral. Om man helt bortser från att bankerna inte kastar ut alla sina omoraliska kunder utan bara de små (stora företag som Ginza som säljer porr får vara kvar i systemet); om man bortser från bankstyrelsernas egna höga bonusar; och att den tvivelaktiga överutlåningen från världens banker under de senaste 20 åren ökat med flera hundra procent och orsakat sådana prioblem som t.ex. Islands och Irlands statsskulder... ja, om  vi bortser från allt detta och bara fokuserar på bankernas egna företagsinnehav så ser vi ganska snart att de borde tillämpa klausulen om stötande beteende på sig själva.
För att bara nämna ett ex: Min egen bank, Handelsbanken, har stora investeringar i Monsanto, som ju är allmänt erkänt som ett världens mest omoraliska företag.

Dessutom: Vilka är det som lånar ut pengar till i princip alla investeringar som görs i hela världen - och därmed också till krigsindustrin, pornografin, oljebolagen etcetera. Vilka är det som indirekt äger nästan allting. Är dessa jättar moraliska?

Själv ska jag gå över till medlemsbanken JAK så snart de bara fixar till det så att man faktiskt kan vara företagare och utnyttja deras tjänster.

//J.

Det civiliserade slaveriet

När man skriver en bok är det en sak man lär sig och det är att döda sina darlingar. Allt kan helt enkelt inte vara med - speciellt inte i en bok som likt min redan handlar om allt. Desto bredare perspektiv, desto snävare resonemang krävs det kanske man skulle kunna säga. Men nu för tiden finns ju tack och lov bloggen som medium, vilket möjliggör att man lik förbannat kan publicera allt det som inte fick fälja med till tryckeriet. Här nedan följer en sådan dödad, men återupplivad, älskling som alltså inte rymdes i boken (som f.ö. heter Kungen är död - leve de ofödda barnen, och kommer ut på Norlén och Slottner nu i höst). Den som är intresserad kan beställa ett eller fler ex. direkt från mig på mail: angbraten1@gmail.com

Slaveriet

Ju mer civiliserad en viss kultur blir, desto värre verkar dess slavar få det: En mer eller mindre enig historikerkår tilldömer nuförtiden den amerikanska söderns slavsystem (som också England och ett antal andra nationer på det norra halvklotet var djupt inblandat i) epitetet ”det grymmaste någonsin”. Många afrikanska samhällen hade själva slavar, men förhållandena för dessa skiljde sig oftast så markant från de i det amerikanska systemet att det nästan blir missvisande att använda begreppet slav på båda. Och om vi dricker oss till botten i denna det gränslösa lidandets kalk, tömmer den på innehåll för att få veta allt, så kan vi se att slaveriet ingalunda är avskaffat. Vi kallar det bara inte för slaveri längre utan trafficking, organiserat tiggeri, lågavlönad arbetskraft eller så faller de helt enkelt under den enorma gruppen ”arbetslösa”. För hur överlever egentligen alla de människor som är utan inkomst och/eller saknar möjlighet att direktförsörja sig från jorden? Jo, en del av dem - närmare 27 miljoner - är slavar. (Fotnot 1) 

   På 1850-talet i den amerikanska södern kostade en genomsnittlig slav ungefär 320 000 kronor. Idag ligger priset på ungefär 720 spänn! (se fotnot 1). På grund av det låga priset har också intresset av att ”vårda sin investering” sjunkit hos slavägarna. Kort sagt: Det har aldrig funnits en värre tid att vara slav än just nu. Kanske kommer till och med det amerikanska slavsystemet i framtiden att hamna på lidandetoppens andraplats. Den största delen av dagens slavar återfinner vi visserligen i delar av världen som vi inte i första hand förknippar med Civilisationen, men det är inte det minsta svårt att hitta kopplingar från dessa länder – Bangladesh, Nepal, Pakistan med flera – till våra, då en stor del av dem jobbar inom gruvindustrin eller inom det jordbruk som förser oss med mat. Den snabbast växande grenen inom det moderna slaveriet är emellertid den som erbjuder, företrädesvis män, sex. (Fotnot 2)

   Men hur definierar man en slav? Är den indiske bonden, som är bunden till ett agri-businessföretag som Monsanto och som tjänar så lite på sitt jordbruk att han inte ens kan betala sina skulder till företaget, en slav? (fotnot 3) Just detta, att det är så svårt, eller enkelt att definiera begreppet, har lett till att siffrorna gällande antalet slavar i världen varierar från allt mellan 0 till 200 miljoner. Om vi håller oss till siffror mellan 25 och 30 miljoner – vilket placerar oss ungefär på det snitt som organisationer som Amnesty använder sig av – så kan vi hur som helst konstatera att aldrig någonsin tidigare har slaveriet vare sig varit så utbrett eller varit en så bra affär som under den Industriella civilisationens rationalistiska och mekanistiska tidevarv.

 - En spekulation av Johannes Söderqvist

Fotnötter:

1: http://quistbergh.se/view/45

2: För fler källor rörande det här stycket kolla in: http://www.notforsalecampaign.org eller http://amnesty.org (sök på ordet ”slavery”).

3: Ang. formuleringen att den indiske bonden är en "han": I Indien räknas bara män som bönder. 

Makten över maten (GMO och agri business)

Som jag har skrivit här tidigare så arbetar de stora företagsjättarna inom jordbruksbranschen - agri business - med Monsanto i spetsen på att sprida bruket av GMO (genetiskt modifierade grödor) över världen. Vi talar alltså här om växter med vissa specialdesignade egenskaper som t.ex. frön som bara kan växa under en enda säsong. Bonden kan inte spara något utsäde från plantorna, det växer ändå inte, det är infertilt. Dessutom är många av dessa sorter modifierade på ett sådant sätt att de måste besprutas med ett visst bekämpningsmedel som t.ex. Round Up - vilket naturligtvis också det tillverkas av Monsanto - för att inte dö. Hand i hand med denna utveckling kan vi se en annan trend; patenteringen av utsädessorter - av livet. Samtidigt går våra samhällen (USA och EU tex.) mer och mer i riktning mot frihandelns yttersta mål; d.v.s. mot att allting privatiseras, alla handelshinder avskaffas och att politikerna reduceras till att bli en sorts ytliga övervakare av det hela vars främsta uppgift är att stifta lagar som ska underlätta för de företag som skapar tillväxt. Det är knappast någon hemlighet att Monsanto och de andra bjässarna inom agri business ser på ursprungliga frön (icke genmodifierade) som just ett handelshinder. Dessa fröns genuppsättning kan ju inte ägas av ett företag eftersom ingen vet vem som avlat fram deras speciella egenskaper. Alltså tvingas GMO-grödorna konkurrera med dessa gamla pålitliga bondesorter. Följaktligen arbetar agri business ganska hårt på att få bort dessa frön från marknaden. Bara tänk: En framtida värld där alla utsädessorter måste vara patenterade för att kunna odlas, där storföretag äger dessa patent, där bonden måste skriva på ett kontrakt och bli en Cargill- eller Monsanto-odlare, där fröna inte längre äger sin ursprungliga reproduktiva förmåga och där de dessutom är beroende av företagens övriga produkter, som pesticider och handelsgödsel, för sin överlevnad... Förutom att implementeringen av en sådan "jordbruksreform" skulle vara helt ofattbart lönsam för dessa företag så skulle det också ge dessa makt - makt över världens livsmedelsförsörjning betyder att man blir en faktisk maktspelare i klass med Kina, USA, FN, EU, om inte ännu mer kraftfull.

Detta är, enligt mig, en av de allra viktigaste frågorna att hålla koll på just nu. Fullt i klass med klimatet, peak oil och världsekonomin.Mainstream-medias bevakning av frågan är obefintlig. Som en av få svenska tidningar som ständigt rapporterar om GMO, Monsanto m.m. ser vi tidskriften Odlaren, som i snart sagt varje nummer kommer med nyheter om vad som händer på agri business-fronten. I nummer 1/2011 som damp ner igår kan man bl.a. ta del av de mindre uppmärksammade Wikileaksrapporterna om hur USA-diplomater går jordbruksindustrins vägar och ständigt försöker påverka EU, afrikanska och asiatiska länder att tillåta odling av GMO.


Ett exempel ur texten:

Diplomaterna oroar sig också för det stora motståndet i Europa mot GMO. Bland annat skriver de om den franska presidenten Nicolas Sarkozy. 2007 befarade diplomaterna att Sarkozy skulle ansluta sig till motståndet mot GMO vilket enligt diplomaterna "skulle underminera den amerikanska jordbruksexporten" till Europa. Österrikes utropande av landet som en GMO-fri zon beskrivs som ett isolationistiskt, anti-amerikanskt förhållningssätt.

På nätet kan man också hitta en hel del hyggligt tillförlitlig information. Rodale press tillhandahåller en hel del info, mestadels från Rodales hemmaland USA där GMO redan är tillåtna - därför handlar mycket av Rodales artiklar om hur man kan undvika GMO i sin mat.
På Genetikmyndigheterna hittar du allt om gällande svensk lagstiftning m.m.
Den bästa sidan på svenska är Hej då GMO. Här kan man hitta tillräckligt med ändå ganska lättöverskådlig information för att kunna sätta sig in i  frågan.


Mvh:
Johannes