Upprop mot bankernas undanfifflande av pengar som borde skattas.

Avaaz' senaste: Att stötta de EU-parlamentariker som vill syna höga bankchefers inkomster och försvåra för s.k. "kreativ bokföring". Tyskland och Storbritannien står ännu så länge på bankchefernas sida. det är viktigt att vi därför skriver på Avaaz' upprop och visar vårt stöd för EU-parlamentet.

//J.

Bankernas groteska dubbelmoral

Igår på ekot rapporterades att svenska somliga e-handelsbolag har problem med bankerna, eller rättare sagt med att få tillgång till deras betalningssystem. Om ett litet företag anses sälja omoraliska produkter så kan bankerna frysa deras möjligheter att använda dessa tjänster. Det vanligaste exemplet är en liten företagare som säljer sexleksaker, erotisk litteratur eller porr. Censur skriker nu många. Ja, på sätt och vis. Men den viktigaste frågan i den här affären är väl ändå den om hur moraliska bankerna själva är.

Lite bakgrund: AffärsVärlden skriver:

"Skälet till uppsägningen är en klausul som hänvisar till att betallösningen inte får hantera produkter som kan väcka ett "stötande beteende" eller "obese behaviour". Enligt Sveriges Radio använder sig Handelsbanken, Nordea, SEB och Swedbank av standarklausulen. Men det är Visa och Mastercard som stipulerar villkoren."   

Och visst; jag kan förstå om man inte vill vara med och sponsra pornografi o.s.v., men det finns många andra som råkat illa ut, som t.ex. den innehavare av en skräckfilmsbutik som AffärsVärlden talar med. Inte heller sexleksaker kan väl rimligtvis anses vara omoraliska - eller?

Sedan har vi ju det där med bankernas egen moral. Om man helt bortser från att bankerna inte kastar ut alla sina omoraliska kunder utan bara de små (stora företag som Ginza som säljer porr får vara kvar i systemet); om man bortser från bankstyrelsernas egna höga bonusar; och att den tvivelaktiga överutlåningen från världens banker under de senaste 20 åren ökat med flera hundra procent och orsakat sådana prioblem som t.ex. Islands och Irlands statsskulder... ja, om  vi bortser från allt detta och bara fokuserar på bankernas egna företagsinnehav så ser vi ganska snart att de borde tillämpa klausulen om stötande beteende på sig själva.
För att bara nämna ett ex: Min egen bank, Handelsbanken, har stora investeringar i Monsanto, som ju är allmänt erkänt som ett världens mest omoraliska företag.

Dessutom: Vilka är det som lånar ut pengar till i princip alla investeringar som görs i hela världen - och därmed också till krigsindustrin, pornografin, oljebolagen etcetera. Vilka är det som indirekt äger nästan allting. Är dessa jättar moraliska?

Själv ska jag gå över till medlemsbanken JAK så snart de bara fixar till det så att man faktiskt kan vara företagare och utnyttja deras tjänster.

//J.

Vårt ekonomiska system är kört!

I P1:s "Studio1" idag snackades det om att eurozonen, och Europa generellt, nu verkar närma sig en brytpunkt för vad ekonomin klarar av. Sammanbrott? Lyssna här!

Det har teoretiserats kring att när ekonomin närmar sig kollaps så kommer ett av kännetecknen vara kriserna kommer tätare och tätare, till slut kanske bara med dagars eller timmars mellanrum. Fenomenet har kallats för "the Bumpy Plateau". Att hela den europeiska ekonomiska situationen har varit väldigt svajig de senaste tre och ett halvt åren är välkänt. Greklands- och Italienkrisen har fått kurser och förväntningar att gå upp och ned med veckors och ibland bara dagars mellanrum. För någon dag sedan fick den Spanska banksektorn (via spanska staten) närmare 100 mdr euro i nödlån. Till följd av detta gick kurserna upp på förmiddagen, för att därefter falla igen på eftermiddagen.

Jag vågar inte svära på att varken det ena eller det andra scenariot kommer att bli verklighet, men likheterna med de prognoser som en del progressiva ekonomer och andra tänkare gjort (det där om att kriserna blir fler och fler) redan för många år sedan är skrämmande.

Under hela situationen döljer sig det faktum att vi (hela vårt system) kört in med full fart i resursväggen. Dvs, att våra pengar inte förmår växa längre, det är slut på tillväxten, helt enkelt därför att det börjar bli svårt att hitta några nya lättillgängliga och billiga resurser att omvandla till pengar: Oljan har peakat, så även billig jordbruksmark, koppar, färskvatten (på en del ställen) osv. De få privata platser som finns kvar i de sociala rummen har visat sig svåra att utvinna. Umgänge har ju redan förvandlats till ordnade och monetariserade sysselsättningar (vi konsumerar t.ex musik istället för att bara spela och sjunga tillsammans, matlagning har mer och mer blivit något för proffsen, att bara hänga har förvandlats till att ta en fika på stan, att shoppa eller att spela dator etcetera, etcetera). Kort sagt: Våra pengar måste växa. för att växa behövs någon sorts resurs. Resurserna börjar ta slut eller bli dyra. Pengarna tappar sitt värde!

//J.

En fantastisk tänkare

Charles Eisenstein är en fantastisk tänkare.
Imorgon ska jag åka och intervjua honom på hans sverigebesök.
Kolla in honom här först. Sedan kan ni gå vidare med den här videon.

Mvh:
J.

Mera pengar

Här är ytterligare lite av det researchmaterial jag håller på att plöja mig igenom just nu. David Graeber är en amerikansk antropolog som skrivit den första historiska betraktelsen om skuld (alltså skuld som i engelskans debt). Hans bok "Debt, the First 5000 Years" har blivit mycket omtalad - och den är väldans intressant.
Här kan du se en föreläsning han håller på temat.

Mvh:
Johannes

Det fredliga djuret

Alla har vi väl hört det där om att samer har så många olika ord för snö. Att man i det gamla bondesamhället i vardagligt tal svängde sig med massor med ord för olika jordtyper. Växter med läkande egenskaper bar inte sällan namn som skulle påminna människor om just dessa egenskaper osv. En tämligen pragmatisk utveckling. Nå, alla mänskliga språk är överfulla med ord som är skapade för att vi ska kunna beskriva andra människors karaktärsdrag, våra eller andras känslor.

De flesta andra djurs medelsamhet sträcker sig till att signalera om individen själv är kelig, avvisande, aggressiv, underdånig etcetera. Människan, som är en så dålig löpare, svag och till synes icke överlevnadsduglig i jämförelse med så många andra djur, har å sin sida utvecklat en sorts flockdjursbeteende som på många punkter avviker starkt från övriga faunan: Vårt språk verkar främst ha fyllt den funktionen att kunna vädra ut unkna känslor och lösa konflikter.

Människan är, med stor sannolikhet det mest samarbetande djuret, och den art som lagt ner störst möda på att under årmiljonerna lära sig att avläsa andra individer inom gruppen. Så har hon till exempel uppfunnit ord och språk för att kunna konversera inom gruppen. Den gamla teorin om att männen först utvecklade språket för att kunna koordinera jakten är numera vederlagd av de flesta forskare.

För det första jagade vi inte alls lika mycket under vår förhistoria som de romantiska historikerna vilka först hittade på idén ville få det till, och för det andra så har man numera bevis för att även kvinnor ofta deltog i den jakt som trots allt bedrevs. Mycket mer sannolikt är då istället att språket utvecklats för att hålla fred individerna sinsemellan.

Under den övervägande delen av vår existens som art har vi levt i täta grupperingar där allovården varit styrelseskicket. Som det verkar så är människan ett parbildande djur – precis som gäss, eller på sitt sätt vargar – men som ändå lever i flock, och där alla tar hand om barnens uppfostran. Utöver detta märkliga beteende så är vi också det enda djuret som bär hem all mat från dagens samlande, fiskande och jakt för att väl tillbaka vid den gemensamma härden dela på allt och äta en gemensam måltid.

Denna ”middag” åts inte heller sällan runt en eld – och redan där stöter vi på nästa konstighet. Inget annat djur skrapar ihop de glödande kolen, stoppar dem i en behållare och bär dem med sig till nästa stopp. Inget annat djur kryper tryggt ihop kring en brasa som de själva startat, och inget annat djur vårdar denna ömt. Eld innebär potentiell livsfara för allt som lever på land, men människan betraktar den som sin vän. Koordination inom gruppen har antagligen varit avgörande även för framväxten av detta bruk. Om en person ska bära glöderna så måste andra hålla utkik efter faror längs vägen. Någon måste vara hemma och hålla efter elden när andra är ute och samlar mat. Sova i skift osv. Gemensamma barn, gemensamt arbete, dito måltider och språk. Allovård!

Ett annat ganska tydligt tecken på vår arts fredliga natur är att vi hanar inom släktet saknar de väldiga skräckinjagande hörntänder som är så kännetecknande för alla våra närmaste släktingar: bonoboerna, schimpanserna och gorillorna. Våldet människor emellan, och även mellan könen, har varit mycket mer begränsat under vår förhistoria – innan plog, magasin, murar och svärd blev vår kultur. Avsaknaden av stora hörntänder vässar argumentationen kring människans fredliga natur ytterligare. Så vitt vi vet verkar inte ens hannarnas slagsmål om honorna ha varit ett utmärkande drag. Det kanske snarare är en bieffekt av civilisationen. En ”sentida” uppfinning, inte ett biologiskt tvång.

Till och med den moderna människans krig vore helt omöjliga att genomföra om det inte vore för vår fredliga natur, hur bisarrt det nu än kan låta. Om man slänger in en granat bland en flock babianer, vargar, kråkor eller råttor så skingras de överlevande åt alla håll i panik. Bara människan är så starkt fästad vid sina flockmedlemmar att hon stannar kvar och reflekterar över hur hon kan slå tillbaka och på så sätt avvärja den omedelbara faran.

Kärleken till gruppens övriga medlemmar är oerhörd. Krig är resultatet av att man från Maktens sida fått denna kärlek att pervertera i akt och mening att utnyttja den för egen vinning. Man har sagt att om inte ni ställer upp för er gud, er kung och ert fosterland och drar ut i krig mot de där otäcka undermänniskorna som finns på andra sidan gränsen så kommer allt det ni velat, trott på och älskat att utplånas. På andra sidan gränsen har en annan Makt sagt samma sak till sina undersåtar. Det finns emellertid ingenting som tyder på att människan har något nedärvt i sig som gör att hon automatiskt hatar andra grupper, men naturligtvis älskar hon dem som står henne närmast mest, och ställd inför skräckscenarier om utplåning så radar hon givetvis upp sig.
I allt väsentligt verkar det alltså som att människans så omtvistade natur är fredlig, social och jämlikhetssträvande. Detta mönster rubbas dock något då vi lämnar vårt ursprungliga habitat i Afrika, och ofantligt mycket när vi går från att vara samlare till att bli jordbrukare. Jordbruksrevolutionen kunde lika gärna heta ”vålds- och ojämlikhetsrevolutionen”. I dess efterverkningar har vi sedan levat i ungefär 10 000 år. Men vi är på intet sätt predestinerade att utplåna oss själva. Människan är inte ”det värsta djuret av alla”, som man så ofta hör cyniker säga. Vi vet med säkerhet från historien att vi som art visat oss kapabla att leva under oerhört skiftande förhållanden både vad gäller klimat och samhällsstruktur. Vi är fria att bli och vara vilka vi vill.

Ända sedan vi för omkring 10 000 år sedan övergick till den bofasta jordbrukande livsstilen har människans lott varit att skrapa sin försörjning ur landskapet ”i sitt anletes svett”. Medelåldern sjönk, förslitningsskadorna blev fler - så också våldet mellan könen och mellan olika grupperingar. Svält och sjukdom blev också vanligare. Det är inte förrän under de senaste hundra åren - och speciellt de sista 50 åren - som en större grupp människor kommit upp i samma grad av välmående som vi verkar ha haft i vårt afrikanska urhem. De allra flesta av oss kopplar nog 1900-talsutvecklingen till västvärldens demokratiseringsprocess. Tyvärr är nog det antagandet felaktigt – åtminstone delvis. För under samma period som de moderna demokratierna vuxit fram så går en annan parallell linje: Den ständigt ökande användningen av fossila bränslen – främst olja.
Som ett bevis på detta hävdas ofta att utvecklingen mot utökade demokratiska fri- och rättigheter skett i så ideologiskt sett åtskilda länder som det kapitalistiska USA och det socialdemokratiska Sverige, och även i länder med en radikalt annorlunda syn på själva begreppet demokrati som Schweiz. Överallt i den industrialiserade världen har statare, fattighjon och andra mer eller mindre livegna grupper gått från att leva under slavlika förhållanden, företrädesvis på landsbygden, till att vara utbildade, välnärda, ha kroppsligt sett lätta arbeten och leva kärnfamiljsliv i förorter.

Det krävs inte så mycket tankearbete att förstå att detta haft mer med olja och maskiner att göra än med ideologi. Om någon fortfarande tvekar kan vi istället ta en titt på Kinas utveckling under de senaste åren. Här kan vi se samma trend som i de västliga demokratierna, åtminstone när det gäller mer mat på bordet, höjd medellivslängd, bättre skolning för fler, förortsboende, mer fritid etcetera. Detta trots att landet är en diktatur. Olja!

När nu oljetoppen är nådd står vi inför en mycket bekymrande situation. Det blir också för varje dag mer och mer tydligt att de s.k. alternativa energiformerna aldrig fullt ut kan komma att kompensera för bortfallet när oljan blir för dyr. Det nya ”gröna samhället” har utlovats i 40 år men det har inte kommit. Oljetoppen är här, borde inte alternativen radas upp nu? Nej, det ”gröna folkhemmet” kommer inte att komma. Frågan som sysselsätter mig är om vi, systemets alla pigor och drängar, ganska snart återigen kommer att förvisas till en överlevnad som någons slav. En utveckling i den riktningen är faktiskt redan på gång. Svartjobbare, utan rättigheter, som jobbar för en tjuga i timmen som någons hemhjälp eller med rena gammeldags kroppsarbeten. Ja, detta är ju någonting vi alla känner till att det sker, men det sätts sällan i samband med energipolitiken. Jag menar att denna oroande process har med just olje- (eller egentligen energi-) brist att göra. Alla de stora imperierna före den industriella revolutionen har byggt på slavkraft, och alla imperier därefter har byggt på olja. Så vad händer när denna tar slut...?

Mänsklighetens utveckling är dock som tur är inte linjär eller statisk. Experimentet Jordbruk utgör bara några minuter av människans långa, fredliga och välartade historia. Det knappt 4500-åriga experimentet Imperium är ännu yngre, och experimentet Industri är en grisblink. Denna grisblink kan även skrivas om till måhända mer lättbegripliga: en 11 000-del, eller: 0,005 procent av vår historia som människor (om man räknar från och med Homo habilis, för omkring 2,2 miljoner år sedan). Vi kan fortfarande ändra riktning, även om riktningen just nu känns låst vid farlig klimatförändring, biologisk utarmning, ökad befolkning, minskande livsmedelstillgång, våld, krig, ofrihet och bolagisering av världen. Bra grejer har inträffat förr och de kommer att göra det igen – om vi vill.

Den grekiska demokratin är ett sådant exempel. Vid tiden för dess födelse var demokratikonceptet en genuin nyhet. Atenarna gjorde revolt mot de oligarker som styrt deras värld i flera hundra år och skapade faktiskt någonting nytt. Denna grekiska nyhet har nu hunnit bli cirka 2500 år gammal, och den har utvecklats till att även omfatta de tidigare slavarna; kvinnor och slavar.

Visserligen baserade sig grekernas samhällssystem på militär överlägsenhet och slavkraft, och vårt moderna på militär överlägsenhet och olja, men ingenting är skrivet i sten. Det finns många folkslag jorden över som levat i väldigt demokratiska samhällen – även om de inte själva kallat dem för det. Ja, om vi låter vårt intresse svepa fram över hela världen så kan vi ganska snart se att alla människans problem egentligen redan är lösta:
1: Livsmedelstillgången kan lösas: ursprungsfolk i Amazonas skapade redan för 2000 år sedan världens bördigaste jordar genom att mätta dem med kväveanrikat träkol. Vid sidan av de senaste hundra årens experimenterande med stora oljekrävande jordbruksmaskiner så har flera olika grupper – däribland Amish – fortsatt att utveckla den äldre, hästdragna, tekniken så långt att det idag går att driva relativt stora jordbruk med häst. Det finns både markdrivna förställ med kraftuttag och vändplogar med stenutlösning. Permakulturkonceptet har visat sig förmöget att dra ner på markanvändningen och föda många fler människor på en mycket mindre yta.

2: När det kommer till jämlikhetsfrågorna så har fortfarande många äldre kulturer än vår stort försprång: Spritt över hela Nordamerika fanns, långt innan européerna anlände, bruket att acceptera homosexualitet, och i förhistoriens Europa och på många andra ställen har kvinnor och män begravts i likadana gravar, vilket verkar tyda på att jämlika förhållanden rått könen emellan.

3: I många ursprungsfolks språk finns inte ord för sådana företeelser som ”ledare” eller ”krig”. Inte ens idén om ägandet är speciellt gammal. Det finns här i Sverige uppgifter om hur upprörd allmogen blev när kronan, adeln eller patronerna under renässansen och en period framöver började lägga beslag på de skogar som ditintills hade varit allas gemensamma tillgång.

För första gången i historien har vi möjlighet att ta tillvara alla dessa skiftande kunskaper, anpassa dem till lokala förhållanden, seder och bruk, och skapa det egalitära samhället som står i balans med den natur vi bara är en del av. För att detta ska vara möjligt måste vi avstå från Maktens glaspärlebelöningar och storskaliga lösningar. Människans främsta strävan är inte, som så många av de moderna ismerna hävdat, egenintresset, utan snarare strävan efter att tillhöra ett ”vi”. Om vi lämnar våra TV-familjer till förmån för de riktiga av kött och blod, lyfter blicken från våra smart phones och börjar språka med våra medpassagerare i livet... Ja, om vi använder det språk som evolutionen bistått oss med och börjar tala med varandra igen... fan vet vart det skulle kunna leda.

Johannes Söderqvist

- Artikeln publicerades i Yelah 2mars 2012

Vad fan är pengar egentligen??

Det är en fråga som man kan angripa rent sakligt. Pengar är ett växlingsmedel, en symbolisk bärare av en likvid osv. Men man kan också angripa frågan filosofiskt. En som vågar göra det är Charles Eisenstein.

Mvh:
Johannes

PS:
Till de av er som mailat och undrat varför jag inte skrivit så mycket egna texter här på länge så är situationen den att jag just nu jobbar med ett gäng artiklar till olika tidningar. En sorts kul bieffekt av det positiva mottagandet min bok fått.Men så snart artiklarna publicerats så kommer de att hamna här i bloggen.