I P1:s "Studio1" idag snackades det om att eurozonen, och Europa generellt, nu verkar närma sig en brytpunkt för vad ekonomin klarar av. Sammanbrott? Lyssna här!
Det har teoretiserats kring att när ekonomin närmar sig kollaps så kommer ett av kännetecknen vara kriserna kommer tätare och tätare, till slut kanske bara med dagars eller timmars mellanrum. Fenomenet har kallats för "the Bumpy Plateau". Att hela den europeiska ekonomiska situationen har varit väldigt svajig de senaste tre och ett halvt åren är välkänt. Greklands- och Italienkrisen har fått kurser och förväntningar att gå upp och ned med veckors och ibland bara dagars mellanrum. För någon dag sedan fick den Spanska banksektorn (via spanska staten) närmare 100 mdr euro i nödlån. Till följd av detta gick kurserna upp på förmiddagen, för att därefter falla igen på eftermiddagen.
Jag vågar inte svära på att varken det ena eller det andra scenariot kommer att bli verklighet, men likheterna med de prognoser som en del progressiva ekonomer och andra tänkare gjort (det där om att kriserna blir fler och fler) redan för många år sedan är skrämmande.
Under hela situationen döljer sig det faktum att vi (hela vårt system) kört in med full fart i resursväggen. Dvs, att våra pengar inte förmår växa längre, det är slut på tillväxten, helt enkelt därför att det börjar bli svårt att hitta några nya lättillgängliga och billiga resurser att omvandla till pengar: Oljan har peakat, så även billig jordbruksmark, koppar, färskvatten (på en del ställen) osv. De få privata platser som finns kvar i de sociala rummen har visat sig svåra att utvinna. Umgänge har ju redan förvandlats till ordnade och monetariserade sysselsättningar (vi konsumerar t.ex musik istället för att bara spela och sjunga tillsammans, matlagning har mer och mer blivit något för proffsen, att bara hänga har förvandlats till att ta en fika på stan, att shoppa eller att spela dator etcetera, etcetera). Kort sagt: Våra pengar måste växa. för att växa behövs någon sorts resurs. Resurserna börjar ta slut eller bli dyra. Pengarna tappar sitt värde!
//J.
Visar inlägg med etikett the bumpy plateau. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett the bumpy plateau. Visa alla inlägg
torsdag 14 juni 2012
torsdag 23 december 2010
Dyr julskinka.
Jaha kära vänner. Julen är i princip här- Konsumtionen slår - som vanligt - alla tidigare rekord.
Samtidigt är oljepriset uppe och nosar på 95 USD fatet. I det här fallet kan det höga priset till viss del bero på en något onormalt stor efterfrågan på olja, då vi under själva julruschen naturligtvis förbrukar mer energi än vanligt. Kylan gör självfallet sitt till. Helt säkert att detta är hela förklaringen till det höga priset är det dock inte då en del analytiker talat om rädslan som finns på finansmarknaden att råoljefaten snart kan kosta över 100 USD.
Egentligen borde vi använda oss av termen energi mycket mer i energidebatten. Alltför ofta hör vi folk snacka om oljan. att den snart kommer bli för dyr att använda, och i nästa andetag pratas det om de alternativa energier som ska ersätta den. Som de flesta nu kanske börjar förstå så finns det för det första ingenting som kan ersätta oljan (*Fotnot 1), och för det andra... borde vi inte istället för att dribbla hit och dit med siffror om råolja, etanol, biogas, el etc. - som om de vore skilda begrepp inom samhällsramen - börja tala om exakt hur mycket energi vi som grupp gör av med?
Energi är energi är energi, och när oljan blir för dyr så kommer vi kort och gott att uppleva ett bortfall i vår nettotillförsel av energi. Ja detta märks redan. Just nu importerar faktiskt Sverige mer el än någonsin, trots att kärnkraftsindustrin kör på för fullt. Vad kan detta bero på?
Se det såhär: Vårt samhälle behöver en väldig massa olja, gas, etanol, biobränslen, ved, sol, vind, vatten och kärnkraft för att fungera på det sätt som det nu gör. Allt detta är olika energislag. De lämpar sig olika bra till olika användningsområden, men grovt räknat kan man både värma hus och förflytta sig med dem alla som bränslekälla. Om en av dessa, oljan (som är den enskilt viktigaste och dessutom oersättlig), försvinner, ja då kommer vi att uppleva en nettominskning hur mycket vi än vänder och vrider på problemet.
Lite mindre julskinka - eller kanske ingen.
Massor med julskinka - men sen inget kött på ett halvår.
Bara julskinka - och ett i övrigt vegetariskt och lokalproducerat julbord.
Kan man nöja sig med ETT julbord per år?
Finns det kanske rentav något bättre, godare och energismartare alternativ???
Det finns ENKLA mått och steg att ta varenda dag.
//J.
FOTNOT:
1: Helmfrid: Globala Utmaningar 2009. Enligt denna rapport kan vi med biobränslen o. likn. idag bara ersätta ca: 8% av all den energi vi använder inom fordonssektorn. Detta förutsätter dessutom också att alla - hypotetiskt - avstår från att äta så att ALL mark kan användas till energiproduktion.
Samtidigt är oljepriset uppe och nosar på 95 USD fatet. I det här fallet kan det höga priset till viss del bero på en något onormalt stor efterfrågan på olja, då vi under själva julruschen naturligtvis förbrukar mer energi än vanligt. Kylan gör självfallet sitt till. Helt säkert att detta är hela förklaringen till det höga priset är det dock inte då en del analytiker talat om rädslan som finns på finansmarknaden att råoljefaten snart kan kosta över 100 USD.
Egentligen borde vi använda oss av termen energi mycket mer i energidebatten. Alltför ofta hör vi folk snacka om oljan. att den snart kommer bli för dyr att använda, och i nästa andetag pratas det om de alternativa energier som ska ersätta den. Som de flesta nu kanske börjar förstå så finns det för det första ingenting som kan ersätta oljan (*Fotnot 1), och för det andra... borde vi inte istället för att dribbla hit och dit med siffror om råolja, etanol, biogas, el etc. - som om de vore skilda begrepp inom samhällsramen - börja tala om exakt hur mycket energi vi som grupp gör av med?
Energi är energi är energi, och när oljan blir för dyr så kommer vi kort och gott att uppleva ett bortfall i vår nettotillförsel av energi. Ja detta märks redan. Just nu importerar faktiskt Sverige mer el än någonsin, trots att kärnkraftsindustrin kör på för fullt. Vad kan detta bero på?
Se det såhär: Vårt samhälle behöver en väldig massa olja, gas, etanol, biobränslen, ved, sol, vind, vatten och kärnkraft för att fungera på det sätt som det nu gör. Allt detta är olika energislag. De lämpar sig olika bra till olika användningsområden, men grovt räknat kan man både värma hus och förflytta sig med dem alla som bränslekälla. Om en av dessa, oljan (som är den enskilt viktigaste och dessutom oersättlig), försvinner, ja då kommer vi att uppleva en nettominskning hur mycket vi än vänder och vrider på problemet.
Lite mindre julskinka - eller kanske ingen.
Massor med julskinka - men sen inget kött på ett halvår.
Bara julskinka - och ett i övrigt vegetariskt och lokalproducerat julbord.
Kan man nöja sig med ETT julbord per år?
Finns det kanske rentav något bättre, godare och energismartare alternativ???
Det finns ENKLA mått och steg att ta varenda dag.
//J.
FOTNOT:
1: Helmfrid: Globala Utmaningar 2009. Enligt denna rapport kan vi med biobränslen o. likn. idag bara ersätta ca: 8% av all den energi vi använder inom fordonssektorn. Detta förutsätter dessutom också att alla - hypotetiskt - avstår från att äta så att ALL mark kan användas till energiproduktion.
lördag 16 oktober 2010
Peak Oil - föreläsning
Richard Heinberg är en av världens främsta Peak Oil informatörer, tillika mycket kunnig i klimatfrågan. Senior Fellow på the Post Carbon Institute i Kalifornien, USA.
Här ger han en strålande bra föreläsning om vår tid och Civilisationen som fenomen.
Rekommenderas varmt.
http://www.youtube.com/watch?v=gflv7j15fgc&feature=related
Mvh:
Johannes
Här ger han en strålande bra föreläsning om vår tid och Civilisationen som fenomen.
Rekommenderas varmt.
http://www.youtube.com/watch?v=gflv7j15fgc&feature=related
Mvh:
Johannes
torsdag 14 oktober 2010
Skutan kantrar?
Von Clausewitz säger att krig är en fortsättning på politik, med andra medel. I såna fall är ekonomi en fortsättning av energi, med andra medel. Utan energi att försörja våra ekonomiska system; inget ekonomiskt system! År 2005 toppade världens oljeproduktion. År 2008 gick EIA (Energy Information Administration, som är USA' nationella energiinformationsorgan) ut med en rapport om att vi sedan år 2005 hade en 9% oljebrist i världen. Strax därefter kom den ekonomiska krisen - den värsta i vår tid. Nu säger man, antagligen efter att ha fått skäll från högre ort, att det finns tillräckligt med olja för att förse vårt globala samhälle med vad det behöver i ytterligare trettio år. Min egen gissning är att EIA ändrat sina uppgifter då bara rapporter av det här slaget kan få hela världsmarknaden att skakas i sina grundvalar.
Det finns ett begrepp inom Peak Oil-diskussionen som heter The Bumpy Plateau. Med skakigheten på denna platå avses oljans pris-tillgångskurva. När världen nått toppen av oljeutvinningen- vilket vi nu alltså gjort - så kommer kriser komma stöt i stöt: Tillgången på olja minskar när investeringstakten är hög vilket utlöser en kris. Denna kris får till följd att investerinagrna avtar och ett litet oljelager kan byggas upp. Detta lager tar dock slut fort så snart ekonomin börjar komma på fötter och investeringarna sätter fart igen. För varje gång kurvan "bumpar" upp och ner blir oljelagret mindre och mindre. Denna platå har vi alltså antagligen befunnit oss på sedan 2005. (Kenneth S. Deffeyes är en av de som hävdat år 2005 som toppningsåret.) (*Fotnot:1)
Redan för flera år sedan förutspådde Peak Oil-aktivisten Mike Ruppert (och flera andra) att vi år 2010 skulle nå platåns kant, varefter det definitiva fallet nedåt infinner sig. En av dessa "flera andra" är den gamle oljegeologen Dale Allen Pfieffer som år 2004 i princip förutspådde den ekonomiska krisen år 2008, minskningstakten och att vi i år (2010) skulle befinna oss vid brytningspunkten då tillgångskurvan börjar gå nedåt medan efterfrågans- och priskurvorna fortsätter uppåt. Oil Shortages Look Certain by 2007.
En av de forskare som sysslat med Peak Oil och vilka konsekvenser det kommer få för mänskligheten är Richard C. Duncan (artikel om honom på Wikipedia) som tagit fram den kontroversiella Olduvai teorin - eller The Olduvai Theory, som den heter på engelska - vilken i korthet går ut på att oljeanvändningen i världen per capita toppade runt mitten av 1970-talet och sedan dess har fallit (de fattiga, som blivit fler, använder idag mindre olja/individ än de gjorde år 1970). Enligt Duncan korrelerar allt det som vi vant oss vid att kalla civilisation med graden av vår energianvändning. Alltså: utan olja stannar allt. Om vi föreställer oss den Industriella Civilisationen som en sinuskurva som går upp och upp allt eftersom vi utvinner mer och mer energi, för att därefter, när energidepåerna börjar sina, faller. I kurvan kan vi också tänka in all teknik, sjukvård, modernt jordbruk o.s.v. Allt detta kommer också att följa kurvan ner och vi hamnar enligt Duncan i en post-industriell stenålder.
När vi på nyheterna hör att krisen verkar inte vara över så är detta egentligen en förvarning om att oljepriserna antagligen är på väg uppåt igen (år 2008 vid krisens inledande fas var de uppe i 140 USD/fat) (*Fotnot:2).
Energitillgången påverkar ALLT i vårt samhälle. Vid oljebrist kan alltså nästan vad som helst hända: Köerna på sjukhusen kan bli längre på grund av en hel mängd seriereaktioner som det kan vara väldigt svårt att ens se början på, men som någonstans beror på att någon har energibrist. Varor på hyllan i kvartersbutiken kan plötsligt saknas då det kanske i leverantörens hemland råkar vara brist just då. Våra politiker (varav de allra flesta har en ganska bra bild av vad det är som är på väg att hända) kan plötsligt gå ut och ropa på hårdare tag mot arbetslösa, då de i desperation gör vad de kan för att hålla tillväxten igång med sina alltför konventionella verktyg. Vi kan förvänta oss mycket hårdare tag och nedskärningar (som inte har ett dugg med invandringen att göra) framöver.
Mvh:
Johannes
FOTNÖTTER:
1. Att vi befinner oss på en platå är ett obestridligt faktum; det är bara att titta på kurvorna för oljeutvinningen i världen så ser man det. Frågan är om vi är på den sista platån. Mycket tyder på det då efterfrågan ökar men oljebolagen verkar oförmögna att tillfredställa denna.
2. Den senaste tiden har oljepriset börjat stiga igen. Just i detta nu ligger de strax under 90 USD/fatet90 USD/fatet.
Det finns ett begrepp inom Peak Oil-diskussionen som heter The Bumpy Plateau. Med skakigheten på denna platå avses oljans pris-tillgångskurva. När världen nått toppen av oljeutvinningen- vilket vi nu alltså gjort - så kommer kriser komma stöt i stöt: Tillgången på olja minskar när investeringstakten är hög vilket utlöser en kris. Denna kris får till följd att investerinagrna avtar och ett litet oljelager kan byggas upp. Detta lager tar dock slut fort så snart ekonomin börjar komma på fötter och investeringarna sätter fart igen. För varje gång kurvan "bumpar" upp och ner blir oljelagret mindre och mindre. Denna platå har vi alltså antagligen befunnit oss på sedan 2005. (Kenneth S. Deffeyes är en av de som hävdat år 2005 som toppningsåret.) (*Fotnot:1)
Redan för flera år sedan förutspådde Peak Oil-aktivisten Mike Ruppert (och flera andra) att vi år 2010 skulle nå platåns kant, varefter det definitiva fallet nedåt infinner sig. En av dessa "flera andra" är den gamle oljegeologen Dale Allen Pfieffer som år 2004 i princip förutspådde den ekonomiska krisen år 2008, minskningstakten och att vi i år (2010) skulle befinna oss vid brytningspunkten då tillgångskurvan börjar gå nedåt medan efterfrågans- och priskurvorna fortsätter uppåt. Oil Shortages Look Certain by 2007.
En av de forskare som sysslat med Peak Oil och vilka konsekvenser det kommer få för mänskligheten är Richard C. Duncan (artikel om honom på Wikipedia) som tagit fram den kontroversiella Olduvai teorin - eller The Olduvai Theory, som den heter på engelska - vilken i korthet går ut på att oljeanvändningen i världen per capita toppade runt mitten av 1970-talet och sedan dess har fallit (de fattiga, som blivit fler, använder idag mindre olja/individ än de gjorde år 1970). Enligt Duncan korrelerar allt det som vi vant oss vid att kalla civilisation med graden av vår energianvändning. Alltså: utan olja stannar allt. Om vi föreställer oss den Industriella Civilisationen som en sinuskurva som går upp och upp allt eftersom vi utvinner mer och mer energi, för att därefter, när energidepåerna börjar sina, faller. I kurvan kan vi också tänka in all teknik, sjukvård, modernt jordbruk o.s.v. Allt detta kommer också att följa kurvan ner och vi hamnar enligt Duncan i en post-industriell stenålder.
När vi på nyheterna hör att krisen verkar inte vara över så är detta egentligen en förvarning om att oljepriserna antagligen är på väg uppåt igen (år 2008 vid krisens inledande fas var de uppe i 140 USD/fat) (*Fotnot:2).
Energitillgången påverkar ALLT i vårt samhälle. Vid oljebrist kan alltså nästan vad som helst hända: Köerna på sjukhusen kan bli längre på grund av en hel mängd seriereaktioner som det kan vara väldigt svårt att ens se början på, men som någonstans beror på att någon har energibrist. Varor på hyllan i kvartersbutiken kan plötsligt saknas då det kanske i leverantörens hemland råkar vara brist just då. Våra politiker (varav de allra flesta har en ganska bra bild av vad det är som är på väg att hända) kan plötsligt gå ut och ropa på hårdare tag mot arbetslösa, då de i desperation gör vad de kan för att hålla tillväxten igång med sina alltför konventionella verktyg. Vi kan förvänta oss mycket hårdare tag och nedskärningar (som inte har ett dugg med invandringen att göra) framöver.
Mvh:
Johannes
FOTNÖTTER:
1. Att vi befinner oss på en platå är ett obestridligt faktum; det är bara att titta på kurvorna för oljeutvinningen i världen så ser man det. Frågan är om vi är på den sista platån. Mycket tyder på det då efterfrågan ökar men oljebolagen verkar oförmögna att tillfredställa denna.
2. Den senaste tiden har oljepriset börjat stiga igen. Just i detta nu ligger de strax under 90 USD/fatet90 USD/fatet.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)