Sverige lider av oljebrist inom mindre än tio år

Här nedan följer ett längre urklipp ur Gunnar Lindgrens nyhetsbrev som jag har fått lov att publicera, följt av några kommentarer från mig (under strecket längst ned). Dessa är markerade med (*)-fotnötter.
Mvh:
Johannes (innehavare av denna blogg).

Energi och olja:

Sverige har länge hämtat sin olja från de nordiska länderna. Men utvinningen sjunker snabbt (1) och vi blir mer och mer beroende av rysk olja. Även denna är på reträtt. Detta är alltså vad man kallar konventionell olja. Den konventionella oljeutvinningen i världen anses haft sin topp (Peak oil) ungefär 2005. Sedan dessa har utvinningen av okonventionell olja ökat i ungefär samma takt som den konventionella oljan faller. De viktigaste bidragen är från djuphavsolja, polarolja, oljesand och skifferolja. Vi har i flera år legat på en platå, men många oljestrateger anser att den okonventionella oljan inte kan hålla jämna steg med minskningen av den konventionella oljan så värst länge till? (*)

Man kan säga att här ligger ödet för det sena industrisamhällets framtid.

(1) Se t ex http://www.rigzone.com/news/oil_gas/a/123992/UK_Oil_Output_Fell_by_Record_28_in_SeptemberNovember

Från Stigges Nyhetsbrev:

Kan oljekranarna vridas upp ytterligare ett snäpp? Eller har

oljeproduktionen nått sin topp? BILD: Hadi Mizban/AP/Scanpix

Experterna oense om framtidens oljetillgångar

Kan världens oljekranar vridas upp ytterligare ett snäpp? Eller har oljeproduktionen nått sin topp? Om det är experterna inte överens. Jarmo Riihinen försöker reda ut hur de resonerar.

31 januari 2013 | www.fria.nu

Under senare tid har teorin om peak oil, det vill säga tesen om att oljeproduktionen i världen har nått sin topp, fått en hel del uppmärksamhet. En tänkbar orsak till intresset kan vara att oljepriset hållit sig på en ganska hög nivå, ofta över 100 dollar per fat. Kan detta vara ett tecken på att oljeflödet är på väg att avta? Om det råder det delade meningar.

Peak oil handlar inte i första hand om att oljan snart ska ta slut utan om att vi skulle vara på väg att glida in i en brist på energi av flytande bränsle. Kjell Aleklett, som är professor på Uppsala universitet och som har byggt upp en forskargrupp som studerar de globala energisystemen, menar att peak oil främst handlar om att oljeproduktionen inte kommer att räcka för det oljeflöde som samhällena kräver.

– Det viktigaste är vilket flöde man kan få. Venezuela till exempel har världens största rapporterade reserver men bedöms inte kunna producera mer än någon miljon fat per dag.

Martin Saar på Aspo Sverige, som är en förening som studerar och analyserar peak oil, är av samma uppfattning.

– De senaste 50 åren har vi kunnat vrida på kranen mer och mer. Nu har råoljan ”peakat” och vi får driva samhället med mindre olja och av allt sämre kvalitet. Eftersom olja är en ändlig resurs så får vi inte fram mer olja genom att höja priset. Marknaden är hjälplös! Det är ett predikament som vi inte kan lösa utan bara förhålla och anpassa oss till.

Ulf Svahn som är vd på Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet har en mycket mer optimistisk syn på världens oljeförsörjning.

– Olja är en ändlig resurs. Men just nu finns det ingen fysisk begränsning, och så kommer det att vara under lång tid.

Svahn menar att det höjda oljepriset lett till att resurserna för oljeutvinning ökat. Han pekar även på att naturgasutvinningen i världen ökar snabbt. Och i samband med den får man ut även våt gas med längre kolkedjor, så kallade ”natural gas liquids”, som används för framställning av oljeprodukter som bensin och diesel.

– Fysisk tillgång till olja kommer att finnas. Om oljan sedan utvinns är en annan sak. Det kan finnas politiska eller geopolitiska skäl och stormar som kan leda till att olja inte utvinns.

Ulf Svahn tror också att nya fält kan ersätta fält som har ”peakat”.

– Hittills har nya fyndigheter gott och väl lyckats ersätta konsumtionen. Vi har använt 300 miljarder fat under de senaste tio åren men vi har mer olja i påvisade reserver än för tio år sedan.

Den norske professorn Øysten Noreng på Handelshögskolan BI har skrivit om peak oil-teorin i en rapport som publicerades förra året. Rapporten är kritisk till peak oil och Norengs budskap är att teorin bygger på en underskattning av marknadens och oljeprisets betydelse.

Noreng menar också att oljeproduktionen kan upprätthållas genom att oljeindustrin med ny teknik kan röra sig mot mindre och svårare projekt. Exempel på sådan teknik är tredimensionell seismik, horisontalborrning och djupvattenteknologi. Även Ulf Svahn tror att ny teknik ökar möjligheterna att hålla produktionen uppe. (**)

– Den genomsnittliga utvinningsgraden när man överger en källa ligger i dag på cirka 35 procent. Det betyder att 65 procent av oljan blir kvar. Med ny teknik kommer man att kunna utvinna mer.

Kjell Aleklett tror inte att produktionen kan hållas på dagens nivå. Han bedömer att minskningen i gamla källor, som ”peakat”, är för kraftig för att den ska kunna kompenseras med utvinning från nya källor.

– Produktionen från de gamla fälten minskar årligen med fyra miljoner fat per dag. Nya källor kommer inte fram så snabbt. De gamla fält som minskar är jättestora och ett sådant fält behöver ersättas med 30 nya.

Martin Saar är också skeptisk till att ny teknik skulle medföra ökad produktion. Han säger att oljeförsörjning inte bara handlar om mängden olja, utan också om kvaliteten. Ett centralt begrepp vid oljeutvinning är hur mycket energi som måste användas för att få fram en viss mängd energi i form av olja. Detta kallas för Energy return on energy invested, EROEI.

– Om förhållandet är att vi får ut åtta enheter energi på en enhet insatsenergi är vi på gränsen för att kunna hålla igång samhället. Det menar forskaren Charlie A S Hall som myntade begreppet EROEI.

Martin Saar menar att vissa typer av okonventionell olja har för lågt EROEI, kanske bara två eller tre vilket betyder att man får ut två eller tre enheter utvunnen energi på en insatt enhet energi. Här återfinner vi etanol i olika former. Saar hänvisar till forskning av Hall som går ut på att samhällets energiförsörjning måste ha EROEI på runt tolv för att upprätthålla nuvarande samhällsstrukturer. Ett lägre EROEI skulle i första hand drabba de funktioner som är längst bort från de basala behoven mat, vatten, vård och boende.

Tillgången till billig energi, och särskilt olja, spelar en viktig roll för vårt samhälle i dag. Martin Saar menar att all forskning visar ett tydligt samband mellan oljeförbrukning och BNP, bruttonationalprodukten i världen. Och med en minskad tillgång på olja de kommande fem till tio åren står vi inför en väldigt svår omställning av samhället, menar han.

– Vi får acceptera faktum att samhället kommer att ha mindre mängd energi i framtiden och det blir jäkligt tufft. Vi får kanske klara oss med en tredjedel av dagens energi, utan fossilt bränsle som olja, kol och gas. (***)

Han tror inte att oljan kommer att kunna ersättas helt med biobränslen och annan förnybar energi om man samtidigt ska klara världens livsmedelsförsörjning.

– Till och med EU-kommissionen har förstått detta och i ett nytt direktiv begränsat andelen producerad biobränsle på jordbruksmark.

– Biobränslen ger en massa förluster på vägen. Det kommer aldrig att bli möjligt att få fram tillräckligt med biobränsle för att ersätta oljan. Inte heller mer kärnkraft räcker.

Han menar att samhället istället måste dra ner på energianvändningen vilket blir svårt vad gäller till exempel jordbruket som använder stora mängder fossil energi. (****)

– Det tar 10 till 15 år att lägga om vårt nuvarande industrialiserade kemikaliejordbruk, så att det blir uthålligt och fritt från olja.

Jordbruksmarken är i dag utarmad och saknar i stort sett mikroorganismer. Dessvärre kommer vi då att tappa 30 till 40 procent av produktiviteten.

– Men det är bättre att ställa om än att inte få några livsmedel över huvud taget, konstaterar han.

Men det behöver inte uppkomma direkt brist på olja innan ett samhälle börjar få problem. Saar säger att ekonomin kan komma att hämmas även vid höga oljepriser.

– Om oljan under en längre period kostar mer än 100 dollar per fat räcker inte pengarna för oljeimporten. Det vi i dag ser i Grekland, Portugal och Spanien beror på att kostnaden för oljeimporten överstiger vad länderna klarar av.

Samtidigt behöver stora oljeproducenter som Saudiarabien och Ryssland hålla ett oljepris på minst 70 dollar per fat för att hålla i gång sin ekonomi.

– Det ger ett spann mellan 70 och 100 dollar per fat för att världsekonomin ska fungera.

Kjell Aleklett har en likartad syn men pekar på att olika länder tål olika högt oljepris.

– När kostnaden för oljan kommer upp i sju procent av bruttonationalprodukten blir det problem.

Ulf Svahn delar inte Alekletts och Saars uppfattning. Han hävdar att det inte finns några vetenskapliga bevis för att oljekostnader på över sju procent av BNP skulle ge svåra konsekvenser för ekonomin. Han påminner om att världen under det senaste året haft en ekonomisk tillväxt på flera procent trots ett oljepris på över 100 dollar per fat. Det är främst Europa som haft det svårt med ekonomin, menar han.

– Det är uppenbart att om en produkt blir dyrare i förhållande till allt annat minskar utrymmet för annan konsumtion. Men samtidigt har de ökade oljekostnaderna lett till effektiviseringar och till att man försökt hitta substitut.

Om – eller när – oljeflödet sinar är också frågan vem som ska få tillgång till den olja som finns kvar att utvinna. Martin Saar berättar att oljehandeln ändrat karaktär de senaste decennierna. Tidigare handlades oljan på en världsmarknad med fria kvoter, men detta har alltmer ersatts av en ordning där konsumentländer tecknar bilaterala avtal med oljeproducenter. Dessutom kommer färre länder att få olja över efter att de tillgodosett sina egna behov. Resultatet blir att det knappt kommer att finnas någon olja kvar på världsmarknaden kring år 2030, menar Saar och hänvisar till forskning kring ”Export-Land Model”, som tagits fram av petroleumgeologen Jeffrey Brown med data från EIA International, och som går ut på att försöka räkna ut hur produktionen, konsumtionen och importen av olja kommer utvecklas i ett land över tid.

De länder som har egna oljetillgångar kommer att behöva oljan själva för att hålla i gång sina samhällen. För andra länder – som Sverige till exempel – blir det svårare. Tidigare har den svenska oljeimporten täckts främst av olja från Norge och Danmark men i nuläget får Sverige ungefär 50 procent av sin olja från Ryssland.

– Både Norge och Danmark, som står för cirka 40 procent av vår import, har aviserat att oljeexporten till Sverige kommer att upphöra före 2020, säger Saar.

Det råder delade meningar om när oljeflödet kommer att avta. Men att den någon gång ska avta är ofrånkomligt eftersom det är fråga om en ändlig resurs. Enligt tillgänglig statistik finns det dock fortfarande ganska stora oljetillgångar i världen. Ulf Svahn berättar att den totala tillgången på olja beräknas till mellan 6 000 och 8 000 miljarder fat i form av konventionell olja och till ungefär lika mycket i okonventionell olja.

– Totalt finns alltså 12 000 till 16 000 miljarder fat. Historiskt har vi använt ungefär 12 000 till 13 000 miljarder fat.

De siffror som Svahn syftar på avser ”påvisade reserver”, alltså reserver som kan utnyttjas med dagens priser och teknologi och som har en hög sannolikhet av att bli utnyttjade. Därutöver finns andra reserver som klassas som ”sannolika” och ”möjliga”. De kan också bidra med viss mängd olja, påpekar han. Med dagens utvinningstakt på ungefär 30 miljarder fat per år skulle oljan alltså kunna räcka i tiotals år.

Men det är bara teori. En komplikation är att det finns olika typer av olja. Kjell Aleklett menar att en mer relevant siffra i sammanhanget är mängden råoljereserver.

– Råoljereserverna är på ungefär 900 miljarder fat. Det andra är okonventionella oljor och för dem är produktionsmekanismen en helt annan.

Enligt Aleklett är det just råolja som behövs i raffinaderierna.

– Vad vi är intresserade av är produkter som vi kan använda, det vill säga bensin, diesel och flygfotogen. Råoljan nådde maximal produktion år 2005 och produktionen har sakta minskat sedan dess. Det som kan fylla på är okonventionella oljor.

Martin Saar pekar på att det kommer att behövas mer energi för att få upp olja ute till havs på stort djup. Djuphavsborrning i Brasilien på 2 000 meters djup är ett exempel. Och bara de senaste elva åren har EROI för norska oljefält till exempel minskat till hälften, enligt resultat från forskarna på Globala energisystem vid Uppsala universitet.

– EROI där är nu nere i 20 till 1, vilket är oroväckande, säger Saar.

Oljereserverna kan dock byggas på med ny olja om nya större fynd görs. Øysten Noreng menar i sin rapport att letandet efter olja i vissa områden ännu inte varit särskilt intensivt. Letandet har drivits av kommersiell hänsyn för att täcka omedelbara behov. Ulf Svahn instämmer i att det finns nya fyndigheter att göra. Men de nya fynden håller inte riktigt jämna steg med utvinningen av olja.

– Ett bra år hittar man 50 procent av det man utvinner.

Martin Saar menar däremot att naturvetenskaplig forskning pekar på att nya större fynd är rena fantasifoster.

– Det visar väl att det senaste stora oljefältet som hittades är Nordsjön år 1964! Alla ”stora fynd” som har basunerats ut i medier sedan dess motsvarar som bäst några månaders förbrukning av olja i världen.

Jarmo Riihinen

***********************************************************************

Som vanligt vill jag tacka Gunnar för att jag får använda hans material här på min blogg.

Här följer nu mina fotnötter:

(*): Man ska akta sig för att uttala sig alltför raskt i de här sammanhangen, men jag vågar mig ändå på att filosofera/spekulera lite här. Detta - att Sveriges framtida oljeförsörjning är så osäker - kan vara en av anledningarna till att vissa företrädare för vårt land inom det arktiska rådet talar sig så varma för oljeutvinning på Arktis. Detta skulle annars lätt kunna ses som ett väldigt osvenskt beteende; att på internationellt plan propsa på exploatering och förstörelse av ett sådant virgint område. Och vill man dra extra stora växlar på det hela så kan man koppla ihop detta med vårt "informella natomedlemskap" också. enligt politikernas sätt att se på saken är det väldigt viktigt nu att veta vilken båt man ska sätta sig i. Man måste välja sina framtida kumpaner med omsorg. Sverige kan inte längre agera som på 60-talet med att fördöma USA:s bombningar i Vietnam å ena sidan, och fortsätta dra nytta av diverse handelsförbindelser med samma USA å andra sidan. Omvärlden är lika stressade som vi inför kommande energibrist och kräver öppna kort. Därför är man numera från Sveriges sida mer tydlig med att visa att man är beredd att förorena Arktis, att samarbeta militärt osv. Vi kommer inte att fortsätta med att exempelvis fördöma det fruktansvärda med oljeborrning på känsliga platser, samtidigt som vi ändå köper samma olja under bordet.  

Men som sagt, allt detta är verkligen bara tankar som far genom mitt huvud när jag läser Gunnars text,och absolut ingenting jag har belägg för. 

(**) För den som vill sätta sig djupare in i varför tekniken med största sannolikhet INTE kan bli denna räddare i nöden rekommenderas Alf Hornborgs bok Myten om maskinen å det varmaste. Detta är dock en väldigt teoretisk-filosofisk betraktelse, och inte direkt någon nybörjarlitteratur, och handlar egentligen om teknik rent generellt och inte just denna oljeborrsteknik. En lite lättare introduktion till just oljeproblematiken/tekniken än Hornborgs är Gunnar Lindstedts Olja. 

   Själv skulle jag vilja tillfoga att det naturligtvis är sant att man kommer kunna få upp mer olja ur marken med ny teknik men att det finns ett generellt problem med tesen som säger att ökande priser alltid pressar fram ny teknik. Detta sa man om den framtida teknik som man på 70-talet trodde skulle ersätta oljan helt och hållet inom en 20-årsperiod. Nu är vi där att vi lever med de höga bensin- och dieselpriser som man snackade om på 70-talet men vi har ändå inte sett röken av ett verkligt alternativ som skulle kunna ersätta vårt fossilberoende. Idag är det ju tvärtom så att inte ens våra politiker riktigt vågar prata (och lova) om de framtida bränslena som ska komma att rädda vårt samhälle från oljeberoendet. Detta beror helt enkelt på att det knappt går att få fram någon fakta som pekar på att någon sådan teknik kommer finnas tillgänglig inom de närmaste åren - detta beror i sin tur på att sådan teknik är omöjlig. (frågor på det? Läs gärna den här texten.)

   Oavsett om man lyckas pressa fram lite mer olja ur marken under en kortare period med hjälp av ny teknik så kommer detta vara ett övergående fenomen. Olja är till syvende og sist en ändlig resurs. Och varför - om nu förändrade ekonomiska villkor alltid pressar fram ny teknik - har vi då inte redan sett denna teknik in full action på bredare front? Det är ett faktum att vi sedan 2005 befunnit oss på själva oljetoppen, men ändå är denna teknik fortfarande på ett slags blöjstadium.  

(***) Om du verkligen vill sätta dig in i detta så rekommenderas denna artikel (som är en sammanfattning av en mycket mer omfattande rapport) varmt. 

(****) Se även Formas fokuserar: Bioenergi - till vad och hur mycket? 

//Johannes

Miljögiftiga tungmetaller i barnmat

Idag hälsar jag en gästskribent Gunnar Lindgren välkommen tillbaka till bloggen. Som brukligt är när Gunnar får husera här så kommer det att handla om salmspridning och hur det påverkar vår kost. 

****************************************************

Miljögiftiga tungmetaller i barnmat

Året har börjat med en allvarlig rapport från Testfakta (se nedan), där man påvisat betydande halter av tungmetallerna Arsenik, Kadmium och Bly i barnmat.

Kadmiumhalt i vete

För ett år sedan undersökte organisationen Ren Åker Ren Mat innehållet av kadmium i vetemjöl. Det var stor spridning där och de lägsta halterna kunde påvisas i mjöl från Italien, Danmark och från Västgötaslätten. Fullkornsmjöl från Lantmännen hade den högsta halten av kadmium, men även det cancerframkallande miljögiftet PAH kunde påvisas.

  Även Testfakta undersökte under 2012 svenskt vetemjöl och fann ungefär samma kadmiumhalter som Ren Åker Ren Mat. I mitt förra nyhetsbrev berättade jag att det s k "tolererbara intaget" av ett miljögift är vetenskapligt baserat, medan "gränsvärdet" är anpassat till de verkliga halterna, ekonomi m m. (kallas politiska faktorer). Därför kan intag av ett livsmedel, där halten av ett miljögift "ligger under gränsvärdet" ändå leda till att det "tolererbara intaget" överskrids, i synnerhet för små barn och andra känsliga grupper.

Just "gränsvärdet" för kadmium i mjöl är så högt utformat, att små barn som äter hemtillverkad välling eller gröt sannolikt överskrider sina tolererbara intag med råge. När Lantmännens spannmålsprodukter (Kungsörenen, Axa, Nord Mills m fl) kritiserades hänvisade en ansvarig inom företaget att halten i fullkornsmjöl underskred ett eget utformat "gränsvärde" vid 80 mikrogram kadmium per kilo.

Men det "tolererbara intaget" för kadmium ligger vid 2,5 mikrogram kadmium per kilo kroppsvikt och vecka eller 0,35 mikrogram per dag och kilo kroppsvikt.

Knappt en portion per dag med mjöl från Lantmännen

Då skall ett barn som väger 7 kilo inte ha ett större intag än 2,5 mikrogram kadmium per dag. En portion välling, cirka 2 deciliter, innehållercirka 30 gram mjöl. Om kadmiumhalten i mjölet ligger strax under Lantmännens "eget" gränsvärde vid 80 mikrogram per kilo innehåller vällingportionen cirka 2,5 mikrogram kadmium. Barnet kan knappt äta en portion av detta mjöl från Lantmännen per dag innan det tolererbara intaget överskrids. Då har inte bidraget från vattnet och annan mat räknats in.

Observera att barnmatstillverkarna tycks leta fram råvara med betydligt lägre kadmiumhalt. I tabellen nedan ser vi att en portion av den undersökta barnmaten innehåller cirka 0,5 mikrogram kadmium, väsentligt lägre än hemgjord vällning på mjölet från Lantmännen.

Tungmetaller har oavbrutet ökat i svensk åkermark ? största tillskottet per hektar kommer från slammet

Varför är halterna av miljöfarliga tungmetaller så höga i barnmat och andra livsmedel? Därför att det inte finns någon myndighet som orkar sätta stopp för detta. Under förra århundradet har mängder av tungmetaller tillförts åkermarken, en tillförsel som fortsätter idag trots att vi är i en allvarlig återvändsgränd när det gäller våra barns och vår egen hälsa. Metallerna har kommit i större och mindre omfattning med slam, konstgödsel, luftnedfall, kalk, rötrester och t o m i liten omfattning genom förslitning av jordbruksredskap.

Slam är den i särklass mest tungmetallförorenade gödseln. Om vi begränsar oss till arsenik, kadmium och bly så finns i Naturvårdsverkets Rapport 5148 en jämförelse mellan slam och den vanligaste konstgödseln NPK. Det gäller hur mycket av dessa tungmetaller som tillförs till en hektar när man tillför 22 kilo fosfor:

Tungmetall                        Slam             Konstgödsel                     Luftnedfall

Kadmium                            1 gram           0,03 gram                            0,39 gram.

Arsenik                               3,8 gram        0,34 gram                            1,8 gram.

Bly                                      30 gram         0,24 gram                            17 gram.

Slammet tillför cirka 30 ggr mer kadmium, cirka 10 ggr mer arsenik och cirka 100 ggr mer bly än konstgödsel.

Men ungefär hälften av fosforn i slam är hårt bunden till fällningskemikalier och man behöver lägga på dubbelt så mycket slam för att få en jämförbar fosforgiva. Det innebär att:

Slammet tillför cirka 60 ggr mer kadmium, cirka 20 ggr mer arsenik och cirka 200 ggr mer bly än konstgödsel vid samma verksamma fosforgiva.

I Rapport 5148 anges också hur mycket kadmium, arsenik och bly som tas upp från åkern och finns i vetespannmål. I en skörd på 6,5 ton vete per hektar finns:

Tungmetall                   Tillförs med slam         Bortförs med    Tillförsel större

                                        och luftnedfall              skörden            än bortförsel                      

Kadmium                          1,39 gram                        0,21 gram                 7 ggr                             

Arsenik                               5,6 gram                       0,19 gram               30 ggr

Bly                                      47 gram                       0,044 gram            100 ggr  

Om man summerar innehållet av metaller i slam från alla våra svenska reningsverk under ett år, finns där cirka 20 000 ton metaller, inklusive järn och aluminium! Kemikalieinspektionen och Naturvårdsverket medger: "Vi anser att slam är ett avfall. Det uppstår i en reningsprocess och det finns ett kvittblivningsintresse."

Våra livsmedelsråvaror odlas på slamspridd åker

Våra olika varumärken kan påstå att deras råvaror inte tas från åkrar som tagit emot slam. Men detta är oriktigt. Inom slamspridningen har man hittat på ett begrepp "karens" vilken innebär att det är bara under just det år när man sprider slam som åkern räknas som slamförorenad. Men om slam spridits några år tidigare räknas inte detta, trots att miljögifter som kadmium, arsenik, bly osv är beständiga grundämnen som ligger kvar i långa tider. Även andra organiska miljögifter är mycket beständiga, exempelvis perfluorerade ämnen. I och med att det varje år alltid är någon åker som tar emot slam för första gången, blir det successivt en allt större del av den svenska åkerarealen som tagit emot slam.

  Dessvärre tillämpar även KRAV denna destruktiva "karens"-politik. Under 2012 uppdagades hur en KRAV-gård hade så höga kadmiumhalter i sin köttproduktion att gränsvärdena överskreds och köttet inte fick säljas. Det visade sig att en tidigare ägare av marken hade spridit slam.

Det finns ett enkelt sätt för oss att bryta våra små barns färd allt djupare ner i tungmetallträsket ? att avbryta all slamspridning.

Kretsloppsförgiftning

Det säger sig självt att en fortgående tillförsel av en långt större mängd av miljöfarliga tungmetaller än det som förs bort, leder till alltmer förorenade åkrar och alltmer förorenad barnmat och annan livsmedelsråvara. Att gömma detta missförhållande bakom begrepp som "kretslopp" och "växtnäringsåterföring" är moraliskt förkastligt och slamspridningen måste snarast upphöra. Naturskyddsföreningen, Läkare för miljön m fl kräver detta. Biträdande professor i kemisk miljövetenskap vid Chalmers Tekniska Högskola, Göran Petersson kallar slamspridningen träffande för "kretsloppsförgiftning".

Småbarnsföräldrar och andra livsmedelskonsumenter måste ingripa  

Jag har i flera brev under 2012 meddelat att det är dags för oss konsumenter att ingripa mot tillförseln av miljögifter till vår livsmedelsproduktion. Organisationen Ren Åker Ren Mat är än så länge i kontakt med en rad branscher och varumärken inom livsmedelssektorn. Detta väntas vara avslutat i början av februari. Är inte slamspridningen avbruten då, så ska vi tillsammans genom påverkan och val av varumärken nå fram till en svensk livsmedelsproduktion utan medveten och planerad tillförsel av miljögifter. Observera att i Schweiz och Holland sprider man inte längre slam.             

Vi har viktiga val att göra

I senaste numret av GU-journalen Nr 1 från Göteborgs Universitet finns en intervju med miljökämpen och peak oil-informatören Gunnar Lindgren som handlar om hans syn på framtiden och energifrågan. Jag fick lov att lägga upp hela texten här på bloggen. Håll till godo:

Mvh:

Johannes

*********************

Gunnar Lindgren

Allt faller sönder. Det är innebörden av en av fysikens grundlagar, termodynamikens andra sats.
– Det gäller även behållare med kärnbränsle, förklarar Gunnar Lindgren. Han är civilingenjör, musiklektor och miljödebattör.

____________________________________________________

Vi har mycket att tacka de fossila bränslena för, menar du. Utan olja, kol och gas hade det moderna samhället inte varit möjligt.
– Så är det. Att slaveriet kunde avskaffas i USA hänger bland annat samman med ångmaskinen. Vår civilisation har expanderat, utvecklat välstånd och demokrati tack vare fossila bränslen. Vi svenskar gör exempelvis av med lika mycket energi som om vi hade haft 350 miljoner tjänare som jobbade åt oss.

Men det blir allt mindre lönsamt att utvinna olja. Vad innebär det för vår framtid?– Man kan dela in det tekniska samhället i tre epoker. Under den första epoken expanderade ekonomin kraftigt; vi kunde skaffa oss nya ägodelar och resa till fjärran länder. Samtidigt ökade också antalet människor på jorden och allt fler flyttade till storstäderna, som ju är beroende av transporter av livsmedel och andra förnödenheter. Denna era är bara en parentes i mänsklighetens historia och kommer snart att ta slut.

Vad händer då?
– Då hamnar vi i den andra epoken, där vi befinner oss nu: den innebär att vi börjar förstå att oljan kommer att ta slut. Oroligheterna i arabvärlden och demonstrationerna i USA beror bland annat på ökade livsmedelspriser som hänger samman med oljepriset. Också krig och konflikter i Irak, Afghanistan, Pakistan och Iran beror i grunden på att det börjar bli brist på bränsle. Ändå försöker vi hålla igång det komplicerade samhälle vi byggt upp och hoppas att ny teknik ska lösa alla problem.
– Den tredje epoken inträffar när det blir uppenbart att vi inte längre kan leva som nu. Vad som händer då beror på vilken väg vi väljer: antingen fortsätter vi envist i gamla spår. Det är djupt mänskligt men kommer att leda till att vår moderna civilisation kollapsar. Eller så ändrar vi i grunden vårt sätt att leva och skapar resurssnåla mindre samhällen där mat och energi produceras nära människorna. När jag förklarar att en viktig uppgift då kommer att bli att avla fram hästar slår människor bakut. De ser det som en tillbakagång i utvecklingen. Men det handlar snarare om att återerövra gammal kunskap.

Men det finns ju alternativa energikällor!
– Jovisst, men också de är beroende av olja! Vare sig det handlar om att göra etanol, sätta upp solpaneler eller bygga vindkraftverk måste material transporteras och bearbetas av fordon och maskiner som är oljedrivna. Med bränslesnåla motorer kan vi förlänga den tid det tar innan oljan är slut. Men så småningom sinar den ändå.

Kärnkraftverk är ett annat alternativ. Men det tror du inte heller på?– Det finns två naturlagar som är lika grundläggande som tyngdlagen, men som vi människor ändå tror att vi kan strunta i: den ena är att energi alltid har funnits och alltid kommer att finnas. Den kan varken förbrukas eller tillverkas, bara omvandlas. Från solen får vi högvärdig exergi, som kan producera mycket arbete. Allteftersom den används får den allt lägre värde. I gränssnittet mellan inkommande högvärdig och avgående lågvärdig energi kämpar livet.
– Detta leder till den andra naturlagen som säger att entropin, oordningen, ständigt ökar. Människan verkar ha ett andligt immunförsvar mot den tanken. Men även vår moderna civilisation kommer en gång att falla sönder. Reser du upp en flaggstång kommer den så småningom att falla ner, gräver du en kanal kommer den till slut att fyllas igen. Samma sak gäller livsfarligt kärnavfall. Det strider mot fysikens grundläggande lagar att kunna skapa en slutförvaring som är säker för all framtid.

Men om vi nu trots allt bortser från kärnavfallet så är väl kärnkraft en ren energikälla jämfört med de miljöförstörande fossila bränslena?
– Det där är inte riktigt sant. Eftersom kärnavfallet är så extremt farligt är det mest det som diskuteras. Men kärnkraftverk släpper också ut radioaktiva gaser i luften och radioaktivt avfall i vattnet. Det talas det mindre om.

Hur farliga är de här utsläppen då?– Det finns det inga bra studier på. Det finns undersökningar som visar att kärnkraft inte nämnvärt ökar riskerna för cancer. Men de beräkningarna bygger i hög grad på data från atombomssprängningarna i Hiroshima och Nagasaki. Senare undersökningar har visat att de cancerfall som uppstod då orsakades av betydligt lägre strålningsdoser än man tidigare trott eftersom man då inte tog hänsyn till strålningsdämpande faktorer, som dimmigt väder. När denna information så småningom kom fram hade flera kärnreaktorer redan börjat byggas och det fanns inte längre utrymme för omvärderingar. Men enligt tidskriften International Journal of Cancer upptäcktes 2003–2007 dubbelt så många fall av barnleukemi än väntat inom en halvmil från nitton atomenergianläggningar i Frankrike. Utsträckt över en längre tidsperiod försvann överrepresentationen, men rönen väcker ändå oro. Även i Tyskland och andra länder har välgjorda studier visat på ökad risk för leukemier hos barn nära kärnkraftsanläggningar.                                  
Är kärnkraften det farligaste miljöproblemet?– På sikt är det ju det men också alla kemikalier vi släpper ut kommer att leda till bekymmer. Ett exempel är slamspridningen som tvingats på jordbruket och som ökar mängden gifter i livsmedel, inte minst kadmium. I andra länder bränns avfallet och sedan kan fosfor plockas ut och återanvändas.

Framtiden verkar med andra ord ganska dyster. Är du pessimist?
– Nej, man måste vara hoppfull! Men vi borde lära oss uppskatta det som ligger nära istället för att längta bort till andra sidan jorden. Jag drev en gång klubben Jazz Artdur där jag bland annat spelade tillsammans med den legendariske trumpetaren Harry Sweets Edison. Han berättade att han fortfarande kunde rabbla en ramsa med buffelns alla delar och vad de skulle användas till. Den hade han lärt sig av sin mormor, som var indian, och den där insikten att allt måste tas tillvara måste vi få tillbaka.

Att få människor att ändra sitt sätt att leva verkar annars som en ganska omöjlig uppgift. Hur ska det gå till?
– Musikhögskolan fick för ett antal år sedan besök av ungdomar från Sydafrika. De var jätteimponerade av alla fina instrument, bostäderna och maten. Men efter ett tag började de längta hem. En flicka saknade värmen mellan människor och sade att svenskarna verkade vara inlindade i cellofan.
– Så fråga gärna riktigt gamla människor vad som varit viktigt i deras liv. Jag tror inte att särskilt många kommer att räkna upp alla bilar de ägt eller andra lyxiga vanor: det viktiga är att ha människor runt omkring sig som man tycker om och som i sin tur tycker om en själv. Detta mänskliga behov innebär ett stort löfte inför framtiden.

Gunnar Lindgren
Yrke: Civilingenjör, universitetslektor i improvisation, miljödebattör
Bor: I Älvängen
Familj: Fru, tre barn, två barnbarn
Av intresse: Har fått flera priser och bland annat skrivit boken Arvet: om avfall, kretslopp och framtid (1993)

Text: Eva Lundgren   Foto: Johan Wingborg