Sverige lider av oljebrist inom mindre än tio år

Här nedan följer ett längre urklipp ur Gunnar Lindgrens nyhetsbrev som jag har fått lov att publicera, följt av några kommentarer från mig (under strecket längst ned). Dessa är markerade med (*)-fotnötter.
Mvh:
Johannes (innehavare av denna blogg).

Energi och olja:

Sverige har länge hämtat sin olja från de nordiska länderna. Men utvinningen sjunker snabbt (1) och vi blir mer och mer beroende av rysk olja. Även denna är på reträtt. Detta är alltså vad man kallar konventionell olja. Den konventionella oljeutvinningen i världen anses haft sin topp (Peak oil) ungefär 2005. Sedan dessa har utvinningen av okonventionell olja ökat i ungefär samma takt som den konventionella oljan faller. De viktigaste bidragen är från djuphavsolja, polarolja, oljesand och skifferolja. Vi har i flera år legat på en platå, men många oljestrateger anser att den okonventionella oljan inte kan hålla jämna steg med minskningen av den konventionella oljan så värst länge till? (*)

Man kan säga att här ligger ödet för det sena industrisamhällets framtid.

(1) Se t ex http://www.rigzone.com/news/oil_gas/a/123992/UK_Oil_Output_Fell_by_Record_28_in_SeptemberNovember

Från Stigges Nyhetsbrev:

Kan oljekranarna vridas upp ytterligare ett snäpp? Eller har

oljeproduktionen nått sin topp? BILD: Hadi Mizban/AP/Scanpix

Experterna oense om framtidens oljetillgångar

Kan världens oljekranar vridas upp ytterligare ett snäpp? Eller har oljeproduktionen nått sin topp? Om det är experterna inte överens. Jarmo Riihinen försöker reda ut hur de resonerar.

31 januari 2013 | www.fria.nu

Under senare tid har teorin om peak oil, det vill säga tesen om att oljeproduktionen i världen har nått sin topp, fått en hel del uppmärksamhet. En tänkbar orsak till intresset kan vara att oljepriset hållit sig på en ganska hög nivå, ofta över 100 dollar per fat. Kan detta vara ett tecken på att oljeflödet är på väg att avta? Om det råder det delade meningar.

Peak oil handlar inte i första hand om att oljan snart ska ta slut utan om att vi skulle vara på väg att glida in i en brist på energi av flytande bränsle. Kjell Aleklett, som är professor på Uppsala universitet och som har byggt upp en forskargrupp som studerar de globala energisystemen, menar att peak oil främst handlar om att oljeproduktionen inte kommer att räcka för det oljeflöde som samhällena kräver.

– Det viktigaste är vilket flöde man kan få. Venezuela till exempel har världens största rapporterade reserver men bedöms inte kunna producera mer än någon miljon fat per dag.

Martin Saar på Aspo Sverige, som är en förening som studerar och analyserar peak oil, är av samma uppfattning.

– De senaste 50 åren har vi kunnat vrida på kranen mer och mer. Nu har råoljan ”peakat” och vi får driva samhället med mindre olja och av allt sämre kvalitet. Eftersom olja är en ändlig resurs så får vi inte fram mer olja genom att höja priset. Marknaden är hjälplös! Det är ett predikament som vi inte kan lösa utan bara förhålla och anpassa oss till.

Ulf Svahn som är vd på Svenska Petroleum och Biodrivmedel Institutet har en mycket mer optimistisk syn på världens oljeförsörjning.

– Olja är en ändlig resurs. Men just nu finns det ingen fysisk begränsning, och så kommer det att vara under lång tid.

Svahn menar att det höjda oljepriset lett till att resurserna för oljeutvinning ökat. Han pekar även på att naturgasutvinningen i världen ökar snabbt. Och i samband med den får man ut även våt gas med längre kolkedjor, så kallade ”natural gas liquids”, som används för framställning av oljeprodukter som bensin och diesel.

– Fysisk tillgång till olja kommer att finnas. Om oljan sedan utvinns är en annan sak. Det kan finnas politiska eller geopolitiska skäl och stormar som kan leda till att olja inte utvinns.

Ulf Svahn tror också att nya fält kan ersätta fält som har ”peakat”.

– Hittills har nya fyndigheter gott och väl lyckats ersätta konsumtionen. Vi har använt 300 miljarder fat under de senaste tio åren men vi har mer olja i påvisade reserver än för tio år sedan.

Den norske professorn Øysten Noreng på Handelshögskolan BI har skrivit om peak oil-teorin i en rapport som publicerades förra året. Rapporten är kritisk till peak oil och Norengs budskap är att teorin bygger på en underskattning av marknadens och oljeprisets betydelse.

Noreng menar också att oljeproduktionen kan upprätthållas genom att oljeindustrin med ny teknik kan röra sig mot mindre och svårare projekt. Exempel på sådan teknik är tredimensionell seismik, horisontalborrning och djupvattenteknologi. Även Ulf Svahn tror att ny teknik ökar möjligheterna att hålla produktionen uppe. (**)

– Den genomsnittliga utvinningsgraden när man överger en källa ligger i dag på cirka 35 procent. Det betyder att 65 procent av oljan blir kvar. Med ny teknik kommer man att kunna utvinna mer.

Kjell Aleklett tror inte att produktionen kan hållas på dagens nivå. Han bedömer att minskningen i gamla källor, som ”peakat”, är för kraftig för att den ska kunna kompenseras med utvinning från nya källor.

– Produktionen från de gamla fälten minskar årligen med fyra miljoner fat per dag. Nya källor kommer inte fram så snabbt. De gamla fält som minskar är jättestora och ett sådant fält behöver ersättas med 30 nya.

Martin Saar är också skeptisk till att ny teknik skulle medföra ökad produktion. Han säger att oljeförsörjning inte bara handlar om mängden olja, utan också om kvaliteten. Ett centralt begrepp vid oljeutvinning är hur mycket energi som måste användas för att få fram en viss mängd energi i form av olja. Detta kallas för Energy return on energy invested, EROEI.

– Om förhållandet är att vi får ut åtta enheter energi på en enhet insatsenergi är vi på gränsen för att kunna hålla igång samhället. Det menar forskaren Charlie A S Hall som myntade begreppet EROEI.

Martin Saar menar att vissa typer av okonventionell olja har för lågt EROEI, kanske bara två eller tre vilket betyder att man får ut två eller tre enheter utvunnen energi på en insatt enhet energi. Här återfinner vi etanol i olika former. Saar hänvisar till forskning av Hall som går ut på att samhällets energiförsörjning måste ha EROEI på runt tolv för att upprätthålla nuvarande samhällsstrukturer. Ett lägre EROEI skulle i första hand drabba de funktioner som är längst bort från de basala behoven mat, vatten, vård och boende.

Tillgången till billig energi, och särskilt olja, spelar en viktig roll för vårt samhälle i dag. Martin Saar menar att all forskning visar ett tydligt samband mellan oljeförbrukning och BNP, bruttonationalprodukten i världen. Och med en minskad tillgång på olja de kommande fem till tio åren står vi inför en väldigt svår omställning av samhället, menar han.

– Vi får acceptera faktum att samhället kommer att ha mindre mängd energi i framtiden och det blir jäkligt tufft. Vi får kanske klara oss med en tredjedel av dagens energi, utan fossilt bränsle som olja, kol och gas. (***)

Han tror inte att oljan kommer att kunna ersättas helt med biobränslen och annan förnybar energi om man samtidigt ska klara världens livsmedelsförsörjning.

– Till och med EU-kommissionen har förstått detta och i ett nytt direktiv begränsat andelen producerad biobränsle på jordbruksmark.

– Biobränslen ger en massa förluster på vägen. Det kommer aldrig att bli möjligt att få fram tillräckligt med biobränsle för att ersätta oljan. Inte heller mer kärnkraft räcker.

Han menar att samhället istället måste dra ner på energianvändningen vilket blir svårt vad gäller till exempel jordbruket som använder stora mängder fossil energi. (****)

– Det tar 10 till 15 år att lägga om vårt nuvarande industrialiserade kemikaliejordbruk, så att det blir uthålligt och fritt från olja.

Jordbruksmarken är i dag utarmad och saknar i stort sett mikroorganismer. Dessvärre kommer vi då att tappa 30 till 40 procent av produktiviteten.

– Men det är bättre att ställa om än att inte få några livsmedel över huvud taget, konstaterar han.

Men det behöver inte uppkomma direkt brist på olja innan ett samhälle börjar få problem. Saar säger att ekonomin kan komma att hämmas även vid höga oljepriser.

– Om oljan under en längre period kostar mer än 100 dollar per fat räcker inte pengarna för oljeimporten. Det vi i dag ser i Grekland, Portugal och Spanien beror på att kostnaden för oljeimporten överstiger vad länderna klarar av.

Samtidigt behöver stora oljeproducenter som Saudiarabien och Ryssland hålla ett oljepris på minst 70 dollar per fat för att hålla i gång sin ekonomi.

– Det ger ett spann mellan 70 och 100 dollar per fat för att världsekonomin ska fungera.

Kjell Aleklett har en likartad syn men pekar på att olika länder tål olika högt oljepris.

– När kostnaden för oljan kommer upp i sju procent av bruttonationalprodukten blir det problem.

Ulf Svahn delar inte Alekletts och Saars uppfattning. Han hävdar att det inte finns några vetenskapliga bevis för att oljekostnader på över sju procent av BNP skulle ge svåra konsekvenser för ekonomin. Han påminner om att världen under det senaste året haft en ekonomisk tillväxt på flera procent trots ett oljepris på över 100 dollar per fat. Det är främst Europa som haft det svårt med ekonomin, menar han.

– Det är uppenbart att om en produkt blir dyrare i förhållande till allt annat minskar utrymmet för annan konsumtion. Men samtidigt har de ökade oljekostnaderna lett till effektiviseringar och till att man försökt hitta substitut.

Om – eller när – oljeflödet sinar är också frågan vem som ska få tillgång till den olja som finns kvar att utvinna. Martin Saar berättar att oljehandeln ändrat karaktär de senaste decennierna. Tidigare handlades oljan på en världsmarknad med fria kvoter, men detta har alltmer ersatts av en ordning där konsumentländer tecknar bilaterala avtal med oljeproducenter. Dessutom kommer färre länder att få olja över efter att de tillgodosett sina egna behov. Resultatet blir att det knappt kommer att finnas någon olja kvar på världsmarknaden kring år 2030, menar Saar och hänvisar till forskning kring ”Export-Land Model”, som tagits fram av petroleumgeologen Jeffrey Brown med data från EIA International, och som går ut på att försöka räkna ut hur produktionen, konsumtionen och importen av olja kommer utvecklas i ett land över tid.

De länder som har egna oljetillgångar kommer att behöva oljan själva för att hålla i gång sina samhällen. För andra länder – som Sverige till exempel – blir det svårare. Tidigare har den svenska oljeimporten täckts främst av olja från Norge och Danmark men i nuläget får Sverige ungefär 50 procent av sin olja från Ryssland.

– Både Norge och Danmark, som står för cirka 40 procent av vår import, har aviserat att oljeexporten till Sverige kommer att upphöra före 2020, säger Saar.

Det råder delade meningar om när oljeflödet kommer att avta. Men att den någon gång ska avta är ofrånkomligt eftersom det är fråga om en ändlig resurs. Enligt tillgänglig statistik finns det dock fortfarande ganska stora oljetillgångar i världen. Ulf Svahn berättar att den totala tillgången på olja beräknas till mellan 6 000 och 8 000 miljarder fat i form av konventionell olja och till ungefär lika mycket i okonventionell olja.

– Totalt finns alltså 12 000 till 16 000 miljarder fat. Historiskt har vi använt ungefär 12 000 till 13 000 miljarder fat.

De siffror som Svahn syftar på avser ”påvisade reserver”, alltså reserver som kan utnyttjas med dagens priser och teknologi och som har en hög sannolikhet av att bli utnyttjade. Därutöver finns andra reserver som klassas som ”sannolika” och ”möjliga”. De kan också bidra med viss mängd olja, påpekar han. Med dagens utvinningstakt på ungefär 30 miljarder fat per år skulle oljan alltså kunna räcka i tiotals år.

Men det är bara teori. En komplikation är att det finns olika typer av olja. Kjell Aleklett menar att en mer relevant siffra i sammanhanget är mängden råoljereserver.

– Råoljereserverna är på ungefär 900 miljarder fat. Det andra är okonventionella oljor och för dem är produktionsmekanismen en helt annan.

Enligt Aleklett är det just råolja som behövs i raffinaderierna.

– Vad vi är intresserade av är produkter som vi kan använda, det vill säga bensin, diesel och flygfotogen. Råoljan nådde maximal produktion år 2005 och produktionen har sakta minskat sedan dess. Det som kan fylla på är okonventionella oljor.

Martin Saar pekar på att det kommer att behövas mer energi för att få upp olja ute till havs på stort djup. Djuphavsborrning i Brasilien på 2 000 meters djup är ett exempel. Och bara de senaste elva åren har EROI för norska oljefält till exempel minskat till hälften, enligt resultat från forskarna på Globala energisystem vid Uppsala universitet.

– EROI där är nu nere i 20 till 1, vilket är oroväckande, säger Saar.

Oljereserverna kan dock byggas på med ny olja om nya större fynd görs. Øysten Noreng menar i sin rapport att letandet efter olja i vissa områden ännu inte varit särskilt intensivt. Letandet har drivits av kommersiell hänsyn för att täcka omedelbara behov. Ulf Svahn instämmer i att det finns nya fyndigheter att göra. Men de nya fynden håller inte riktigt jämna steg med utvinningen av olja.

– Ett bra år hittar man 50 procent av det man utvinner.

Martin Saar menar däremot att naturvetenskaplig forskning pekar på att nya större fynd är rena fantasifoster.

– Det visar väl att det senaste stora oljefältet som hittades är Nordsjön år 1964! Alla ”stora fynd” som har basunerats ut i medier sedan dess motsvarar som bäst några månaders förbrukning av olja i världen.

Jarmo Riihinen

***********************************************************************

Som vanligt vill jag tacka Gunnar för att jag får använda hans material här på min blogg.

Här följer nu mina fotnötter:

(*): Man ska akta sig för att uttala sig alltför raskt i de här sammanhangen, men jag vågar mig ändå på att filosofera/spekulera lite här. Detta - att Sveriges framtida oljeförsörjning är så osäker - kan vara en av anledningarna till att vissa företrädare för vårt land inom det arktiska rådet talar sig så varma för oljeutvinning på Arktis. Detta skulle annars lätt kunna ses som ett väldigt osvenskt beteende; att på internationellt plan propsa på exploatering och förstörelse av ett sådant virgint område. Och vill man dra extra stora växlar på det hela så kan man koppla ihop detta med vårt "informella natomedlemskap" också. enligt politikernas sätt att se på saken är det väldigt viktigt nu att veta vilken båt man ska sätta sig i. Man måste välja sina framtida kumpaner med omsorg. Sverige kan inte längre agera som på 60-talet med att fördöma USA:s bombningar i Vietnam å ena sidan, och fortsätta dra nytta av diverse handelsförbindelser med samma USA å andra sidan. Omvärlden är lika stressade som vi inför kommande energibrist och kräver öppna kort. Därför är man numera från Sveriges sida mer tydlig med att visa att man är beredd att förorena Arktis, att samarbeta militärt osv. Vi kommer inte att fortsätta med att exempelvis fördöma det fruktansvärda med oljeborrning på känsliga platser, samtidigt som vi ändå köper samma olja under bordet.  

Men som sagt, allt detta är verkligen bara tankar som far genom mitt huvud när jag läser Gunnars text,och absolut ingenting jag har belägg för. 

(**) För den som vill sätta sig djupare in i varför tekniken med största sannolikhet INTE kan bli denna räddare i nöden rekommenderas Alf Hornborgs bok Myten om maskinen å det varmaste. Detta är dock en väldigt teoretisk-filosofisk betraktelse, och inte direkt någon nybörjarlitteratur, och handlar egentligen om teknik rent generellt och inte just denna oljeborrsteknik. En lite lättare introduktion till just oljeproblematiken/tekniken än Hornborgs är Gunnar Lindstedts Olja. 

   Själv skulle jag vilja tillfoga att det naturligtvis är sant att man kommer kunna få upp mer olja ur marken med ny teknik men att det finns ett generellt problem med tesen som säger att ökande priser alltid pressar fram ny teknik. Detta sa man om den framtida teknik som man på 70-talet trodde skulle ersätta oljan helt och hållet inom en 20-årsperiod. Nu är vi där att vi lever med de höga bensin- och dieselpriser som man snackade om på 70-talet men vi har ändå inte sett röken av ett verkligt alternativ som skulle kunna ersätta vårt fossilberoende. Idag är det ju tvärtom så att inte ens våra politiker riktigt vågar prata (och lova) om de framtida bränslena som ska komma att rädda vårt samhälle från oljeberoendet. Detta beror helt enkelt på att det knappt går att få fram någon fakta som pekar på att någon sådan teknik kommer finnas tillgänglig inom de närmaste åren - detta beror i sin tur på att sådan teknik är omöjlig. (frågor på det? Läs gärna den här texten.)

   Oavsett om man lyckas pressa fram lite mer olja ur marken under en kortare period med hjälp av ny teknik så kommer detta vara ett övergående fenomen. Olja är till syvende og sist en ändlig resurs. Och varför - om nu förändrade ekonomiska villkor alltid pressar fram ny teknik - har vi då inte redan sett denna teknik in full action på bredare front? Det är ett faktum att vi sedan 2005 befunnit oss på själva oljetoppen, men ändå är denna teknik fortfarande på ett slags blöjstadium.  

(***) Om du verkligen vill sätta dig in i detta så rekommenderas denna artikel (som är en sammanfattning av en mycket mer omfattande rapport) varmt. 

(****) Se även Formas fokuserar: Bioenergi - till vad och hur mycket? 

//Johannes

EN UNIK ENERGIKÄLLA - Om peak oil

För något år sedan lovade jag att bjuda på några smakprov ur min bok, Kungen är död - leve de ofödda barnen. Till att börja med har jag styckat upp kapitlet som handlar om olja och energi till en liten blogg-serie. Här kommer första delen:

EN UNIK ENERGIKÄLLA

   Om vi lägger två grafer - en där vi kan utläsa det ökande uttaget av fossila bränslen, främst olja och en som visar på utbyggnaden under 18- och 1900-talen av sociala reformer (rösträtt, sociala försäkringar o.s.v.) ovanpå varandra, så skulle vi antagligen se att de korrelerade ganska väl: Slaveriet i samhället (1.)  minskar efterhand som oljan pumpas ur marken och maskinerna ges större och större utrymme. Alltså duger inte bara revolutioner, fackförbund och socialdemokrati som historisk förklaringsmodell på varför vi i Europa uppnått vår relativa frihet – lika lite som magnaternas godhet och vilja till eftergifter gentemot de mindre bemedlade duger som förklaringsmodell i USA. Man ska inte helt underskatta arbetarrörelsens inflytande men vi får inte heller glömma att toppskiktet inom denna rörelse (åtminstone vad gäller Sverige) själv blev en härskarklass med ett nästintill lagbundet behov av en egen glorifierande historieskrivning, vilken därför bör bemötas med vederbörlig skepsis.

   Nej, det stora sociala kliv vi tagit sedan mitten av 1800-talet fram till nu beror nog mest på det minst lika stora parallella kliv som skulle kunna gå under benämningen det fossila bränsle- klivet. Så länge drivmedlen är billiga och lättillgängliga är en maskin billigare än en slav.      

   I nästan alla de diskussioner som nu förs i TVs produktplacerade debattsoffor, i radion, i tidningarna och på nätet kring det ”framtidens samhälle” – med Göran Perssons ord - ”det gröna folkhemmet” så glöms eller undviks nästan hela tiden en väldigt viktig faktor, nämligen oljan. 

   Oljan är en unik energikälla. Om vi hittade ett oljefält du och jag skulle vi i princip bara behöva borra ett hål i marken och energin skulle komma uppsprutande. Under hundratals efter hundratals miljoner år har solens energistrålar penetrerat vår atmosfär och låsts upp i växter och andra levande organismer vilka har dött och brutits ned (eller snarare omformats och komprimerats) till olja. (2.)   Olja skulle faktiskt kunna kallas raffinerad sol. Det är en mycket effektiv energikälla som vi gjort oss fullständigt beroende av. För att få en bild av hur mycket olja vi faktiskt använder kan vi återigen ta en titt på Hillevi Helmfrid-citatet från föregående kapitel, alltså det hypotetiska exemplet att alla människor avstod från att äta så att vi kunde använda all tillgänglig åkerareal för att odla biobränslen, vi skulle i detta fall ändå bara kunna ersätta cirka 8 procent av alla de drivmedel vi använder idag (3.)  Problemet med oljan är dock att den snart - mycket snart – kommer vara för dyr att använda.

Oljeproduktionstoppen, även kallad peak oil, är den tidpunkt då den maximala råoljeproduktionen är uppnådd, varefter den kommer att minska tills den hanterbara råoljan tagit slut.

- Svenska Wikipedia, sökordet: Peak Oil.

  

Oljetoppen

   För några år sedan fick man när man talade om oljans ändlighet ägna mest tid åt att överhuvudtaget få folk att förstå realiteten i det hela. Nu har medvetenheten vuxit och de flesta har hört talas om oljetoppen, eller peak-oil som den ofta kallas, dessutom befinner vi oss i skrivande stund med största sannolikhet redan mitt i toppögonblicket – att argumentera för att peak oil är verklighet blir bara slöseri med bokutrymme. Men hur som helst kan det vara bra med en kort genomgång av vad oljetoppen är för någonting, mest för att ge texten en helhet.

   Tänk dig en statistisk kurva som börjar år 1900 och upphör någon gång mellan år 2020 – 2050. Den respresenterar vårt naturuttag av olja och den har stigit ända från början och fram till nu. Tänk dig sen en andra kurva med samma start- och slutdatum. Den representerar råoljepriset. Denna priskurva har i stort sett följt uttagskurvan på sin snabba vandring uppåt ända sen början år 1900. De ekonomiska problemen uppstår först när uttagskurvan inledningsvis försiktigt börjar plana av för att därefter falla ganska snabbt, samtidigt som priskurvan fortsätter stiga, snabbare och snabbare då ju efterfrågan ökar. Om priserna på olja tidigare utvecklats enligt principen 1-2-3-4-5 kronor, så kommer de nu att öka enligt principen 1-2-4-8-16-32 kronor istället. Och eftersom vårt samhälle är byggt på att detta svarta blod ständigt pumpas in och förbränns i systemmaskineriet så kommer en sådan prisökning mycket snabbt att leda till kollaps. Det är själva ögonblicket när efterfrågan och tillgången börjar gå skilda vägar som kallas för peak-oil. Enligt de flesta seriösa bedömare (som inte är anställda av oljeindustrin) så befinner vi oss just nu (maj 2010) eller väldigt snart mitt i detta toppningsögonblick. (4.)

   Den svenske journalisten och författaren Gunnar Lindstedt skrev i sin bok Olja från 2006:

 ”Idag konsumerar världen 4-6 fat olja för varje nytt fat olja som hittas. Inom en relativt snar framtid kommer därför även den globala oljeproduktionen att nå sin topp, för att därefter börja dala.” (5.) 

   I en rapport (6.) skriver den gamle erfarne geologen, oljeprospekteraren och peak-oil-forskaren Colin Campbell:

One indisputable fact stands out. Discovery [upptäckter av nya oljefyndigheter. min anm.] peaked 30 years ago. It takes no feat of intellect to conclude that we now face the corresponding peak of production.

   Om det mot förmodan fortfarande skulle finnas några som tvivlar på hela oljetoppskonceptet så kanske följande fakta, hämtad från oljeindustrin själv, kan fungera som bevis nog:

 1. Det satsas inom industrin allt mindre pengar på att leta efter nya oljefält (då man vet att det inte lönar sig)

 2. Det byggs knappt några nya raffinaderier.

 3. Varven får in färre och färre beställningar på oljetankers. (7.)

Allt detta trots den ständigt ökande efterfrågan på råvaran ifråga.

   Det kanske mest talande exemplet, som går bortom bevisfrågan, är att EIA (8.) själva säger att det sedan år 2005 råder brist på råoljemarknaden. (9.)

 Fortsättning följer...

Mvh:

Johannes

Fotnötter:

(1. statarsystem, livegenskap, bundenhet vid fabriker o.s.v.)

(2. Om man vill vara kinkig så har oljan antagligen bildats under två perioder under jordens historia, en för 150- och en annan för 90 miljoner år sedan. Den har bildats på ett visst djup, mellan 2300-4600 meter, där de värme- och tryckförhållanden som ska till för att bilda olja råder. Detta är det starkaste argumentet mot alla de som påstår att det bara är att borra djupare om vi vill hitta mer olja: Man kommer inte hitta någon olja under 4600 meter.)

(3. Hillevi Helmfrid, Globala utmaningar – ett faktum som sätter den ofta så överväldigande positiva biobränsledebatten i nytt ljus)

(4. Sedan boken kom ut har det blivit allmängods att vi nådde oljetoppen någon gång mellan 2004 och 2006.)

(5. Bokförlaget DN. För den som vill ha lättläst information på svenska om Oljetoppen rekommenderas Lindstedts bok varmt.)

 (6. Presentation to a House of Commons All-Party Committee on July 7th 1999 – THE IMMINENT PEAK OF WORLD OIL PRODUCTION)

(7.Talk by Michael C. Ruppert part 1, www.youtube.com/watch?v=fy9JCDchk34&feature=related) 

(8. Energiorgan i USA: Energy Information Administration) 

(9. Sedan boken kom ut har flertalet rapporter kommit att bekräfta detta påstående. Bland de organisationer som står bakom rapporterna märks FN, IEA och oljebolaget Shells egen rapport, med det slående namnet "Depression 2.0.)

Peak oil-kritik i SVD

Ja, det är väl inte mer än rätt att man både läser och vidarebefordrar även sådant material som emotsäger en själv ibland.
Snubben är helt orimlig och världsfrånvänd (ett faktum som ofta kan stavas "ekonom"). Läs själva och se vad ni tycker:

svd.se/opinion/brannpunkt/teorin-om-peak-oil-stammer-inte_6964349.svd

Matproduktion efter oljetoppen - bra film.

I den här filmen får man sig en god överblick om hur svårt det kommer att bli att anpassa vårt jordbruk till ett som inte kräver så mycket olja - eller snarare väldigt mycket mindre. Filmen följer helt tankarna i min bok. Självgod och egocentrisk som jag är gav jag mig själv en fet klapp på axeln efter att ha sett den och ansåg mig själv vara ett geni. Vi får väl se vad ni tycker.

Ja, som ni märker så fortsätter jag att, i brist på tid att skriva egna inlägg, lägga upp relaterat material. Men men... kolla in filmen, den var riktigt bra. Och för en gångs skull snackas det ordentligt om lösningarna, inte enbart problemen.

//J.

Stigande oljepris

Jaha, så nu stiger oljepriset följdriktigt.
Här kan man hålla sig ganska uppdaterad om man vill: Oljepris.se

Jag hoppas återkomma om detta snart igen, det var länge sedan nu som jag skrev ett riktigt fett oljeinlägg. Men om du inte kan tåla dig fram till dess kan du ju alltid köpa min bok, och se vad jag har att säga om oljebrist.

;-)

Mvh:
Johannes