Undrarna - suntförnuftismens främsta tankesmedja

Undrarna - Sveriges ledande tankesmedja till stöd för suntförnuftismen. 

Suntförnuftismen är såklart en fullkomligt meningslös ism. Sunt förnuft är i sig ett nonsensbegrepp helt enkelt eftersom det inte går att definiera. Det finns lika många definitioner som det finns människor. Det är just därför vi använder oss av begreppet. Det ställer en fråga: Vad är sunt förnuft?

Vi ogillar ismer. Vi diggar livet! Att vara en suntförnuftist innebär att man erkänner att livet och situationen i världen inte kan kirras enbart med hjälp av politisk kohandel och med typiskt västerländsk rationalism. Det sunda förnuftet är sunt just för att det är individuellt, för att det på ett personligt plan kräver någonting av den som använder sig av det. Dessutom andas begreppet att man inte enbart litar på det kalla intellektet; att det också finns en poäng med erfarenhetsgrundad klokskap, att stå med bägge fötterna (och kanske också händerna) i myllan.

Men sedan har vi också ställt upp några riktiga krav för vår ism. Som suntförnuftist håller man inte på med några bullshitargument. Det finns vissa fakta vi inte ens med uppbådande av all vår retoriska förmåga kan ta oss runt. Ett sådant faktum är t.ex. att konstant ekonomisk tillväxt inte är förenligt med en levande planet. Alla vet det, men väldigt få snackar om det, och de allra flesta av de som faktiskt snackar ägnar sin tid åt att ta sig runt problemet på ett teoretiskt filosofiskt plan. Resultatet av detta har blivit en massa green wash-termer och mumbo jumbo som ”grön tillväxt”, ”ekosystemtjänster” eller ”miljövänliga transporter”.
Ok, som suntförnuftist tänker man då: ”Men hallå, 'grön tillväxt' vad säger det egentligen? Inte ett skit. Det är ju bara ett fint ord men som inte beskriver en enda verklig process. En tjänst, det är något som någon erbjuder. Men ekosystemet erbjuder inte oss någonting. Vi kan välja att ta eller att inte ta, och om vi tar så kommer detta alltid att ha sina risker. Och 'miljövänliga transporter', va' fan är det? Ingen transport kommer någonsin att vara miljövänlig. På sin höjd kan man uppnå att de blir lite mindre miljöfarliga, men det är också allt.

Men låt oss återgå till tillväxtfrågan. Här är några suntförnuftistiska exempel på varför konstant tillväxt inte fungerar:
1.) För att konstant tillväxt är onormalt. Förutom i fallen med kärnreaktioner och cancertumörer så existerar fenomenet inte i naturen. Tillväxt förekommer hela tiden runt omkring oss i alla möjliga former; som när en sättpotatis över sommaren förvandlas till kanske 15-20 nya potatisar, eller när barnet växer och blir större för varje år. Det bisarra vore om potatisen bara fortsatte att förmera sig i all evighet eller om barnet aldrig slutade växa. All naturlig tillväxt följs av ett avstannande och sedermera ett nedvissnande.
2.) Låt oss leka med tanken att Värmland var en helt isolerad och självstyrande region, ett eget land utan kontakt med omvärlden. Inom detta hypotetiska rikes gränser kan man även med de allra bästa jorbrukstekniker bara få fram en viss begränsad mängd mat varje år. Det samma gäller naturligtvis för skogsråvara och allt annat vi värmlänningar kan plocka ur naturen. Mängden råvara bestäms såklart av sådana faktorer som landareal, årstidsväxlingar m.m. Trots att det borde vara ganska uppenbart för alla att man i ett sådant läge gör bäst i att anpassa livet efter dessa grundläggande förutsättningar så har de styrande i Värmland bestämt sig för att man ska ha en ständigt växande ekonomi. Är det någon som tror att detta är möjligt i längden? Nej, naturligtvis inte. Konstant tillväxt fungerar helt enkelt inte i ett slutet system med begränsade resurser. Det finns egentligen ingenting som skiljer Värmland från världen, bara skalan. Världen är också ett slutet system. Bara för att världen är det största måttet som alla andra mått jämförs med innebär inte detta att måttet saknar gränser.

Att konstant tillväxt inte fungerar är alltså ett exempel på ett faktum man som suntförnuftist måste ställa sig bakom. Det är inte fakta som driver tillväxtälskarna utan sådant som presitge och kanske också en rädsla och ovilja inför hur alarmerande situationen verkligen är.
Vi suntförnuftister tror att det är viktigt – ungefär som när en person tillfrisknar från missbruk – att se hur kass situationen är på riktigt för att kunna bedöma vilka åtgärder man ska vidta. Vi tror också att frågan är viktig – att undra. Kan vi ta oss ur den här situationen, eller ens räta upp skutan någorlunda, utan att hjälpas åt? Nej det är nog svårt. Och all form av samarbete underlättas av att man frågar mer än man påstår. 



//Undrarteamet

(Och den utmaningen, att börja ställa mer frågor, är lika stor för oss på Undrarna som för  någon annan. 

Olja.

Lite mer oljeinfo:

How High Oil Prices WIll Permanently Cap Economic Growth från Boolmergs.

Läsvärt. Ganska mycket upprepningar av sånt man hört förr, men för den som inte är så insatt är det säkert en jättebra text.

Gillar man det superinformativa så finns ju även Post Carbon Institutes nya film: 

http://vimeo.com/48379219

//J.

Skogsmaffians debattörer talar i egen sak

Skydda Skogen svarar på tillväxtforskarnas kritik mot Zaremba; vem kan ärligt mena att skog trivs bäst med att bli förstörd med jämna intervaller? Baggböleriet drabbar de små skogsbönderna än idag.

15 skogsforskare drar ut i kriget mot naturvården, och deras främsta mål just nu är journalisten Maciej Zaremba, som på ett utmärkt sätt belyst situationen i den svenska skogen, situationen för oss som bor i Värmland, Dalarna, Jämtland osv. Jag skulle inte vilja kalla dessa personer för i första hand skogsforskare. Thomas Lundmark & co är i första hand produktionsforskare (i förlängningen; tillväxtforskare), vilket väl också framgår med all önskvärd tydlighet av deras egen text. Flera av artikelförfattarna är personer som ägnat sitt yrkesliv åt att forska och plädera för kalhuggning, markberedning, plantering, gallring och gödsling av virkesåkrar. Ordet skog definierar – åtminstone enligt mig – ett levande ekosystem med stor artrikedom, inte fiberproducerande barrträdsplantager.

Artikelförfattarna skriver att skogen är en i stort sett evig resurs, och menar att om man bara brukar den enligt deras modell så kommer den att räcka för evigt. Så märkligt då att avskogningen i världen, både i det nordliga skogsbältet och i regnskogsområdet hela tiden ökar. Detta trots att kalhyggesbruket tydligen besitter den magiska förmågan att skapa mer skog samtidigt som man hugger ner den. Vilket sammanträffande att 1800 skogslevande arter i Sverige glider på det sluttande planet från missgynnade till utrotningshotade - ja, för det måste ju vara ett sammanträffande eftersom avskaffandet av de skogar dessa arter är knutna till tydligen inte har någonting att göra med deras gradvisa försvinnande. Så konstigt att skogsbönderna här i sydvästra Värmland där jag bor i början av 1800-talet hade skiften med ek, rönn, ask, asp, al, hägg, oxel, sälg, lönn, björk, tall och gran (en mångfald som idag skulle kunna ha renderat dem mycket bättre inkomster) men idag står deras barnbarnsbarn med fiberåkrar (som lönar sig dåligt att avverka). Hur kan allt detta komma sig?

Här är lite kompletterande fakta: 40 miljöorganisationer, 200 forskare och tusentals privatpersoner har i ett upprop (startat av föreningen Skydda skogen) riktat till riksdag och regering pekat på de stora bristerna i dagens skogsskötsel och föreslagit en rad ändringar. Här menar man istället att skogsbruket är det största hotet mot det skogliga ekosystemet, att förlusten av ursprungliga livsmiljöer utgör den enskilt största anledningen till den globala förlusten av biologisk mångfald.

Ja, man får faktiskt lov att vara riktigt dum om man på allvar tror att skog trivs bäst med att bli förstörd med jämna intervaller. Men är då den ”skogsmaffia” som Zaremba talar om så dum? Nej, naturligtvis inte. USA är ett oljeland, Sverige ett skogsland. Jänkarna vill borra olja runt Nordpolen, vi vill hugga så mycket skog som möjligt. Det är inte konstigare än så. Det är därför Skogsstyrelsens lokalavdelningar ofta delar byggnader med ortens skogsbolagskontor. Det är därför skogsbönderna i alla tider blivit (och fortfarande blir) lurade. Det är därför vi i Sverige har forskare och institutioner vars främsta uppgift är att förse den inhemska industrin med råvara. Det är därför man bedriver så intensiv forskning på om det nog inte trots allt kan vara bra för ett skogsystem att bli utplånat med 60-90 års mellanrum.


Johannes Söderqvist

(Denna text var ett artikelsvar på de forskare som för någon tid sedan gick till attack mot Maciej Zaremba i DN.)

Nästa kris - den stora ?

Alla har väl hört den kinesiska förbannelsen: Må du leva i ett händelserikt århundrade. 2000-talet kommer med största sannolikhet att bli ett extremt händelserikt århundrade. Vi kommer i alla avseenden mycket snart att få erfara hur svårt det är att leva i ett kapitalistiskt system som saknar kapital.

När nästa kris nu snart kommer finns det en mycket stor risk att det är den stora. Krisen 2008 kunde till viss del avhjälpas med diverse krispaket och genom att enskilda länder tvingades till uppgörelser med Världsbanken, IMF och resten av den globala ekonomieliten. Medan hela samhällen faller passar denna magnatparnass på att utnyttja situationen till sin egen fördel genom att erbjuda lån i utbyte mot "ekonomiskt progressiva liberaliseringar" av samhällena i fråga: för de "nedskärningar i den offentliga sektorn" som man hela tiden hör talas om betyder ju egentligen privatiseringar, och privatiseringar betyder privata vinster, och privata vinster betyder mindre pengar tillbaka till landet de vaskades fram ur.

Nåväl, när den stora krisen nu kommer så har länderna berövats sitt manöverutrymme. Det kommer inte finnas några pengar kvar till några nya krispaket eller nödlån. Världen står oförberedd, utan verktyg. Rent hypotetiskt skulle länderna kunna återhämta sig om vi nu fick 6-8 år av högkonjunktur, men det kommer inte att ske. Med de priser på energi (främst olja) som vi nu ser blir återhämtning i princip omöjlig. Som alla ni som följer den här bloggen vet så beror inte heller de höga oljepriserna enbart på de snikna oljedirektörerna utan faktiskt främst på att världsutvinningen av olja har planat ut. Efterfrågan är större än tillgången.

Dessutom (och delvis på grund av oljeproblematiken) befinner vi oss nu plötsligt i en värld där USA och andra västländer inte längre har råd att "övervaka sina intressen i tredje land". Omskrivet till lite ofinare språk betyder detta att vi inte längre har råd med de storstilade, ofta militärunderstödda, aktioner som går ut på att sluta ohederliga avtal med fattiga länders, ofta korrupta, regeringar för att försäkra oss om deras naturtillgångar. Med andra ord ännu mindre olja!
Därutöver kan också nämnas att alla de övriga resurser som vi människor är så beroende av som art också de börjat sina. Vatten, jordbruksmark, lättillgängliga mineraler och metaller... Med oljans hjälp har vi under 1900-talet överutnyttjat snart sagt alla tillgångar på ett skrämmande sätt. Dessa likvider kommer inte heller att finnas där när nästa kris kommer så som de gjorde under t.ex. 30-talskrisen.


Men alternativen då? Ja, det är den viktigaste diskussionen - långt viktigare än t.ex. den som frågar sig hur vi kan rädda det nuvarande systemet. Alternativen finns beskrivna, inte bara i min, utan i hundratals böcker. Och de finns inte bara i böcker. De är mer än ekonomiska teorier. Alternativen lever och frodas i nästan alla världens länder i form av kooperationer, ekobyar, lösa nätverk och egentligen i alla former av små och stora sammanslutningar som inte tror på den moderna ekonomiska idén om att allting i livet är att betrakta som "transaktioner". Vårt problem, folkens problem, är att vi inte får veta att dessa alternativ finns.

//Johannes

Några alternativ for starters:
Alternativ.nu
Peak Moment TV

Om värdet i att kliva av

The species of Homo sapiens may not become extinct, but the species of 

Petroleum Man most certainly will.

- Colin Campbell (Peak Oil-rörelsens gudfader, f.d. oljegeolog år Shell)

Vi kan just nu se de världsekonomiska följderna av att oljeproduktionstoppen har passerats. Matupproren i Libyen, Tunisien och Egypten har utvecklats till rena revolutioner med krav om demokrati och mänskliga rättigheter och snor därför fokus från att liknande uppror - eller i alla fall upplopp - nu äger rum varje dag runt hela jordens rund. Mauretanien, Mozambique, Indien är bara några exempel från de senaste månaderna. Peak Oil drabbar de redan fattiga först. För första gången sedan kalla krigets dagar är man nu bland toppolitiker på allvar rädd för "det stora kriget". Läs mer här.

Rika länder som USA brottas just nu med gigantiska likviditetsproblem (*Fotnot 1). USA är även oerhört oroat över hur man ska göra i fallet Libyen. Om man verkligen var ute efter fred, frihet och demokrati i hela världen, som man själv har sagt under hela efterkrigstiden, så kan man ju undra varför de inte går in i just Libyen. Folket i detta land verkar ju onekligen mer positivt inställt till intervention än vad t.ex. folket i Irak var. Svaret är att man aldrig har varit ute efter något annat än olja i vare sig Libyen eller Irak. En framgångsrik demokratirörelse i Libyen kommer ganska säkert att inspirera andra revolutionärer i regionen, och detta kan visa sig vara farligt för USA. 

Diktaturer kan vara tämligen stabila om de sköts på rätt sätt. Framför allt kan diktatorer, till skillnad från demokratiskt valda ledare, mycket enklare sälja ut sitt lands tillgångar till en annan makt. Saudiarabien är en sådan stabil diktatur som sålt kolossala mängder med olja till USA. Ett demokratiskt Libyen kan vara ett hot mot stabiliteten i Saudiarabien - och den vill knappast någon makt i världen rubba, då blotta antydan om en fullskalig revolution i detta land skulle kunna få råoljepriserna att skjuta i höjden med mellan 30-50% eller mer (*Fotnot 2). Samtidigt så har även Libyen olja, och om inte USA är med och krossar Khadaffi så kanske de inte får vara med och dela på kakan efteråt. Det är besvärliga tider för "världens sista supermakt".

Det är inte längre enbart enskilda aktivister som jag som hävdar att vi nu nått oljetoppen/peak oil: Oljegeologer och andra forskare, oljebolagen själva, somliga regeringar, FN, EIA, IEA, IMF och Världsbanken, för att bara nämna några. Samtidigt får inte vi veta så speciellt mycket. Medias punktvisa nedslag kan knappast förse folk med den karta de skulle behöva för att kunna skapa sig en bild av världsläget och förbereda sig.  Och förbereda oss borde vi göra. När den Industriella civilisationen faller kommer vi återigen vara hänvisade till ett liv i naturen, och där finns inga pensioner, ingen offentlig sjukvård, inga barnbidrag, inga pengar.  

Förändringen inifrån systemet kommer aldrig att komma. Det har länge varit min personliga tro, som nu delas av fler och fler. Hela samhällsapparaturen är byggd på förutsättningen att naturen är vårt obegränsade skafferi som vi kan ösa ur hur mycket vi vill. Det tydligaste exemplet på detta är att ordet "begränsning" inte ens förekommer inom modern nationalekonomi. Politiker, ekonomer och näringslivsfolket är helt inställda på att upprätthålla, inte utveckla. Krafterna som verkar på samhällets olika arenor är så mycket mäktigare än vi. Det är på tiden att vi, istället för att hoppas på förändringen, tar tag i saken och räddar oss själva. Det är på tiden att vi kliver av. Systemet vill dig inte väl, så det bästa du kan göra är att skapa avstånd mellan dig och det.

Naturfolken var inte rädda för vintern, för vargen eller kort och gott naturen. Men en rädsla binder samman nästan alla ursprungliga befolkningsgrupper från hela världen och det är rädslan för ensamheten. Det värsta straffet av alla har alltid varit att bli lyst i bann. Ensamhet var det samma som en utdragen död. Den moderna världen har bannlyst oss alla, till ett liv i ensamhet framför våra teveapparater och datorer, till chefer och arbetare, till outsiders och insiders. När den stora omvälvningen kommer, som ett resultat av vår överanvändning av jordens resurser, så blir det de med vänner som klarar sig bäst. Det är min gissning.

Mvh:
Johannes

Fotnot 1: Starka krafter i USA håller just nu på att försöka driva igenom en lag om gör det möjligt att försätta hela delstater i konkurs. Fattiga delstater, som t.ex. Wisconsin, fruktar detta och förbereder sig genom att skära i vanligt folks förmåner, pensioner osv. därav upploppen i denna delstat. Det ekonomiska läget ger sig till känna på många olika platser och många olika sätt: I New Jersey har man just skurit ner sin poliskår med 40% då man helt enkelt inte har råd att betala lönerna, på andra hålls läpps fångar ut ur fängelserna innan strafftiden löpt ut eftersom man inte har råd att kläda och föda dem.

Fotnot 2: Om oljeförsäljningen från Saudiarabien skulle störas, oljebolagen förstatligas eller något annat hände vilket medförde att landet minskade sin andel olja på råoljemarknaden så skulle vi antagligen få ett världsoljepris på över 200 dollar fatet. Detta skulle i sin tur högst sannolikt medföra att världsekonomin imploderade över en natt.

Sunni och Shia eller oljan och maten?

På nyheterna får man höra att anledningen till Saudiarabiens agerande i Bahrain har att göra med motsättningar mellan Sunni- och Shiamuslimer. Detta är inte bara att förminska konflikten och utelämna viktiga delar av sanningen, det är även en fortsättning på den eviga, stundtals rent rasistiska, svartmålningen av dessa folk som bedrivs av västerländska media och deras uppdragsgivare. 

Hela denna stora region, från Nordafrika till Mellanöstern, är av största betydelse för västvärldens oljeförsörjning - m.a.o. för vår konsumtion, tillväxt och fortsatta stabila existens. Bland alla dessa för oss så viktiga länder intar Saudiarabien en särställning eftersom det under mycket lång tid nu varit vår (och främst USA:s) största leverantör av olja. Att landets ledning är högst odemokratisk besvärar oss inte nämnvärt. Nej "stabilitet" ses som viktigare än mänskliga rättigheter, och tyranni kan vara väldigt stabilt om den sköts på rätt sätt. Samtidigt hör det till  saken att samma tyranner under snart 50 år lovat sitt folk reformer, bekostade av landets väldiga oljeexport. Nu råkar det vara så att Saudiarabien, och flera andra länder i området, har passerat sin oljetopp, men reformerna har uteblivit. Så förutom att folk är trängda av stigande matpriser (något som även det går att koppla till de höga oljepriserna), så är de också fly förbannade på sina regeringar. Upproret i Bahrain är livsfarligt för styret i Saudiarabien eftersom den folkliga entusiasmen antas kunna smitta av sig. Denna oro är högst befogad med tanke på stämningen i hela denna region (stor som Europa) just nu. Motsättningar mellan Sunni- och Shia kan absolut vara en liten del av problematiken, men att använda det som förklaringsmodell för hela den stora bilden är inte enbart djupt cyniskt (med tanke på vårt beroende av de "stabila" diktaturerna i området), det är också att svartmåla den realpolitiska medvetenheten och intellektet hos en väldigt stor folkgrupp. Krig och våld kan ha religiösa förtecken, men drivs ytterst sällan av en "religiös ande", utan handlar oftast om ytterst världsliga maktförhållanden.

Tillgången på billig energi ses av oss närmast som en mänsklig rättighet och därför diskuteras knappt oljan i våra media. Nu på senare tid, ända sedan krisen 2008, har det emellertid varit svårt att utelämna de höga råoljepriserna t.o.m. i vulgärmedia. Men rapporteringen sträcker sig sällan längre än till en kort saklig uppdatering om priset på oljefat, ibland med en luddig hänvisning till "situationen i Nordafrika och Mellanöstern". Implicit betyder detta att så snart "situationen" ordnat upp sig så kommer oljan att bli billigare igen. Problemet ges en leveransteknisk karaktär. Ingen verkar ens ponera möjligheten att detta vårt livsblod faktiskt kan ta slut. S-L-U-T.
Men är då våra politiker helt okunniga och oinsatta i situationen? Nej! Toppolitikerna i vår värld tillhör de mest välunderrättade av alla. Inte bara har jag läst de (svenska och utländska) utredningar de själva tillsatt, jag har dessutom haft diskussioner med flera av våra svenska riksdagspolitiker från båda blocken. För att ge några fler exempel: Svenska avdelningen av ASPO, världens ledande organisation för forskning kring oljetoppen, är grundat av den folkpartistiske riksdagsmannen (och kärnfysikern) Kjell Aleklett. Carl Bildt har tidigare varit styrelseordförande i Sveriges största oljebolag (ja vi har sådana vi också) Lundin Petroleum. Antagligen har man känt till oljetoppen mycket länge. Helt klart är att redan USA:s Jimmy Carter visste hur framtiden såg ut när han höll sitt berömda oljetal 1979.
Våra politiker är lika rädda som söderns kungar och diktatorer. Ingenstans på vår jord kommer ekonomisk tillväxt kunna fortsätta vara samhällsmotorn när oljan blivit för dyr - och det blir den ganska snart. Och, kära vänner, att det ledarna fruktar mest av allt är folket är ingen nyhet i historien.




//Johannes

     

Varför tillväxten bara är nys.

Ok, en överblicksbild.

Vi har en värld där det finns ett centrum (västvärlden) och en periferi (tredje världen).  Centrum lever i hög grad av att vampyrisera på periferin. Orsaken till att centrum kan göra detta är att det är ett mycket mer teknologiskt samhälle än periferin; dess teknomassa är flera gånger större och med denna kan centrum fortsätta med ständig kapitalackumulation. Övertaget inleddes för många hundra år sedan då en ny sorts teknik, de avancerade segelbåtarna avsedda för långfärder över öppet hav och handeldvapnen, möjliggjorde det som inom den ekonomiska historien kommit att kallas den ursprungliga kapitalackumulationen.

När vi tänker på ordet produktion så får nog de allra flesta en bild i huvudet av hur en grov råvara förvandlas till något användbart. Vi tänker oss en generativ process. Denna bild är emellertid felaktig då det enda värde som stiger i någon produktionsprocess är det monetära. Vad som egentligen händer är att varan tagit ett eller flera steg närmare att bli molekylsopor eller strålningsvärme. Entropilagen är termodynamikens andra grundregel, och den säger att all materia alltid går från ordnad form till entropi, d.v.s. oordnad/kaos. Allt är energi. När energin är organiserad, som i ett stycke ved, så är dess exergi (dess kvalité) hög. När man bränner vedträet så genomgår det ganska snabbt en process där exergin, - genom entropiprocessen, - förbrukas. När veden är uppeldad är all kvalité (exergi) borta. Kvar finns molekylsopor i form av aska samt strålningsvärme (entropi m.a.o.). Alla de råvaror vi köper är energi och i våra förädlingsprocesser tvingas dessa steg för steg genom entropiprocessen. Deras exergi minskar. När vi som lever i centrum köper importerad billig mat eller andra produkter som kommer från ett område i periferin så köper vi alltså en viss mängd exergi vilken vi sedan under objektets levnadsbana förbrukar.  

   Som ni säkert alla känner till så är definitionen av kapitalism när Jag köper en vara av Dig till ett pris som understiger dess egentliga värde, så att Jag kan vidareförsälja den med förtjänst. Arbetaren i fabriken säljer sin kunskap och sin kropp, sitt arbetsredskap, till fabrikören till ett pris som är lägre än den vinst hans  eller hennes arbete genererar. I det större perspektivet kan man även säga att periferin säljer sina varor till centrum till ett pris som understiger dess egentliga värde. Olja, peppar, bomull… ja listan kan göras mycket lång på de råvaror som slumpas bort till vidareförädling och slutlig försäljning i centrum. Om vi tänker närmare på det där med råvarorna så kan dessa översättas till dimensionsbegreppet rum. När en bonde i Indien odlar bomull för vidareförsäljning till väst istället för ris till sin familj, så har denne även sålt sitt rum till oss. Hans arbete kan lika enkelt översättas i dimensionsbegreppet tid. Alltså: när du köper en t-shirt på H&M så köper du någon annan varelses tid och rum.

   De globala handelsströmmarna kan med andra ord sägas representera väldiga strömmar tid, rum och exergi, och jag behöver väl knappast påpeka att det går mer varor från periferin till centrum än tvärtom.   

Precis som tiondet i vårt gamla europeiska system gick in i kyrkan och skapade fler kyrkor, så skapar de exergiströmmar som går in i centrums teknomassa, mer teknomassa. Detta är tillväxt. Högkvalitativa råvaror som kommer till västvärldens fabriker (till centrums teknomassa) ”förädlas” till produkter, vilka försäljs med vinst, vilket i sin tur skapar utrymme för nyinvesteringar i mer fabriker (teknomassa.) Om inte periferin sålde sina varor för billigt skulle alltså inte förtjänst med efterföljande investeringar vara möjligt. Tillväxt kräver ojämnt utbyte och det kräver en exponentiell ökning av naturresursuttaget – annars skulle vinst helt enkelt inte vara möjlig! Detta förtjänar vår uppmärksamhet. Alla de ekonomer som snubblar runt i begreppsträsket och påstår att vi behöver mer tillväxt för att klara av världssvälten och miljöproblemen snackar dynga! För om inte utbytet med våra fattigare medmänniskor såväl som med ekosystemet var ojämnt skulle inte vinst (tillväxt) vara möjlig. Den produkt som verkligen ”klimatkompenserar” är helt enkelt inte möjlig i vårt ekonomiska system. Inte heller är det scenario som idag förespråkas av en enig politikerkår, enligt vilket tredje världen förväntas komma på fötter om de bara följer oss i spåren, möjligt. Det skulle i sådana fall förutsätta att centrum helt slutade att göra vinst - och det finns det väl knappast någon politiker som förespråkar.  

Mvh:

Johannes Söderqvist

*  *  *

Med tack till professor Alf Hornborg vid Lunds Universitet. För vidare fördjupning rekommenderas hans Myten om maskinen, Daidalos förlag 2010.