torsdag 31 mars 2011

Om värdet i att kliva av


The species of Homo sapiens may not become extinct, but the species of 
Petroleum Man most certainly will.

- Colin Campbell (Peak Oil-rörelsens gudfader, f.d. oljegeolog år Shell)

Vi kan just nu se de världsekonomiska följderna av att oljeproduktionstoppen har passerats. Matupproren i Libyen, Tunisien och Egypten har utvecklats till rena revolutioner med krav om demokrati och mänskliga rättigheter och snor därför fokus från att liknande uppror - eller i alla fall upplopp - nu äger rum varje dag runt hela jordens rund. Mauretanien, Mozambique, Indien är bara några exempel från de senaste månaderna. Peak Oil drabbar de redan fattiga först. För första gången sedan kalla krigets dagar är man nu bland toppolitiker på allvar rädd för "det stora kriget". Läs mer här.
Rika länder som USA brottas just nu med gigantiska likviditetsproblem (*Fotnot 1). USA är även oerhört oroat över hur man ska göra i fallet Libyen. Om man verkligen var ute efter fred, frihet och demokrati i hela världen, som man själv har sagt under hela efterkrigstiden, så kan man ju undra varför de inte går in i just Libyen. Folket i detta land verkar ju onekligen mer positivt inställt till intervention än vad t.ex. folket i Irak var. Svaret är att man aldrig har varit ute efter något annat än olja i vare sig Libyen eller Irak. En framgångsrik demokratirörelse i Libyen kommer ganska säkert att inspirera andra revolutionärer i regionen, och detta kan visa sig vara farligt för USA. 
Diktaturer kan vara tämligen stabila om de sköts på rätt sätt. Framför allt kan diktatorer, till skillnad från demokratiskt valda ledare, mycket enklare sälja ut sitt lands tillgångar till en annan makt. Saudiarabien är en sådan stabil diktatur som sålt kolossala mängder med olja till USA. Ett demokratiskt Libyen kan vara ett hot mot stabiliteten i Saudiarabien - och den vill knappast någon makt i världen rubba, då blotta antydan om en fullskalig revolution i detta land skulle kunna få råoljepriserna att skjuta i höjden med mellan 30-50% eller mer (*Fotnot 2). Samtidigt så har även Libyen olja, och om inte USA är med och krossar Khadaffi så kanske de inte får vara med och dela på kakan efteråt. Det är besvärliga tider för "världens sista supermakt".

Det är inte längre enbart enskilda aktivister som jag som hävdar att vi nu nått oljetoppen/peak oil: Oljegeologer och andra forskare, oljebolagen själva, somliga regeringar, FN, EIA, IEA, IMF och Världsbanken, för att bara nämna några. Samtidigt får inte vi veta så speciellt mycket. Medias punktvisa nedslag kan knappast förse folk med den karta de skulle behöva för att kunna skapa sig en bild av världsläget och förbereda sig.  Och förbereda oss borde vi göra. När den Industriella civilisationen faller kommer vi återigen vara hänvisade till ett liv i naturen, och där finns inga pensioner, ingen offentlig sjukvård, inga barnbidrag, inga pengar.  
Förändringen inifrån systemet kommer aldrig att komma. Det har länge varit min personliga tro, som nu delas av fler och fler. Hela samhällsapparaturen är byggd på förutsättningen att naturen är vårt obegränsade skafferi som vi kan ösa ur hur mycket vi vill. Det tydligaste exemplet på detta är att ordet "begränsning" inte ens förekommer inom modern nationalekonomi. Politiker, ekonomer och näringslivsfolket är helt inställda på att upprätthålla, inte utveckla. Krafterna som verkar på samhällets olika arenor är så mycket mäktigare än vi. Det är på tiden att vi, istället för att hoppas på förändringen, tar tag i saken och räddar oss själva. Det är på tiden att vi kliver av. Systemet vill dig inte väl, så det bästa du kan göra är att skapa avstånd mellan dig och det.

Naturfolken var inte rädda för vintern, för vargen eller kort och gott naturen. Men en rädsla binder samman nästan alla ursprungliga befolkningsgrupper från hela världen och det är rädslan för ensamheten. Det värsta straffet av alla har alltid varit att bli lyst i bann. Ensamhet var det samma som en utdragen död. Den moderna världen har bannlyst oss alla, till ett liv i ensamhet framför våra teveapparater och datorer, till chefer och arbetare, till outsiders och insiders. När den stora omvälvningen kommer, som ett resultat av vår överanvändning av jordens resurser, så blir det de med vänner som klarar sig bäst. Det är min gissning.

Mvh:
Johannes



Fotnot 1: Starka krafter i USA håller just nu på att försöka driva igenom en lag om gör det möjligt att försätta hela delstater i konkurs. Fattiga delstater, som t.ex. Wisconsin, fruktar detta och förbereder sig genom att skära i vanligt folks förmåner, pensioner osv. därav upploppen i denna delstat. Det ekonomiska läget ger sig till känna på många olika platser och många olika sätt: I New Jersey har man just skurit ner sin poliskår med 40% då man helt enkelt inte har råd att betala lönerna, på andra hålls läpps fångar ut ur fängelserna innan strafftiden löpt ut eftersom man inte har råd att kläda och föda dem.

Fotnot 2: Om oljeförsäljningen från Saudiarabien skulle störas, oljebolagen förstatligas eller något annat hände vilket medförde att landet minskade sin andel olja på råoljemarknaden så skulle vi antagligen få ett världsoljepris på över 200 dollar fatet. Detta skulle i sin tur högst sannolikt medföra att världsekonomin imploderade över en natt.






1 kommentar:

  1. Här kommer två kommentarer som jag fick av Leif B. via mailen.
    ----------------------------------------------
    Kom att tänka på att ingen föds vetande eller skrivande. All kunskap måste läras på nytt. Kunskapsöverföring, är ett nyckelbegrepp. Det har ju skett förut att kunskaper har överförts genom långa tider med hjälp av sagor, skrönor, sånger och dikter. Och texter, skrivna eller ristade, bilder och symboler. Mycket glöms bort, även sådant som är viktigt.

    Insikter, erövras av några, för att sedan bli allmängods. Men kunskaper om det som ännu inte inträffat, låter som en omöjlighet, men det är den som är viktig.

    Vi kan lära oss mycket ur historien som visserligen aldrig upprepar sig, men den ger trots detta en beskrivning om hur vi människor löser problem och möter framtiden. Detta är lite svårare att övertyga andra människor om.



    När romarriket föll ersattes paradigmen av tröstetankar av praktisk, religiös, inriktning. Vilken ”väckelse” kommer det postindustriella anamma? Det är nog viktigt att formulera den innan andra krafter gör det!

    Hälsn

    Leif B
    ----------------------------------------------
    Helhetssyn och individuellt handlande.

    Det är den opersonligt, opolitiska(inkl religiösa)synen på helheten som kan ge oss förmågan att se riktlinjer och trender i ett kaos av punkthändelser. Samtidigt måste helhetsbilden innehålla ett personligt engagemang i synen på människor på det individuella planet. Och delaktivitet. Man kan alltså inte bryta sig loss och vara någon slags profet eller siare av framtiden genom besinningslösa teorier vare sig av himmel eller helvete.

    Genom hela människans biosfär växer en ekologisk insikt långsamt fram. Vår samhörighet med resten av världen, växer, samtidigt som vi agerar individuellt. Vår egoism är den starkaste drivkraften hos de allra flesta. Sjävbevarelsedrift, om du vill. Men det förutsätter kunskaper om helhetssammanhang om det ska kunna fungera på sikt. Vi är alla olika och vi reagerar individuellt och påverkar helheten, inte alltid medvetet. Men insikten växer genom de enstaka punkthändelser som vi har förmåga att uppfatta. Vilka slutsatser drar vi av detta? När ska vi inse att vi bara som individer kan påverka helheten, dels som exempel och vägvisare eller stigfinnare och hur länge orkar vi ?

    Hälsn

    Leif B

    SvaraRadera