Alla har väl hört den kinesiska förbannelsen: Må du leva i ett händelserikt århundrade. 2000-talet kommer med största sannolikhet att bli ett extremt händelserikt århundrade. Vi kommer i alla avseenden mycket snart att få erfara hur svårt det är att leva i ett kapitalistiskt system som saknar kapital.
När nästa kris nu snart kommer finns det en mycket stor risk att det är den stora. Krisen 2008 kunde till viss del avhjälpas med diverse krispaket och genom att enskilda länder tvingades till uppgörelser med Världsbanken, IMF och resten av den globala ekonomieliten. Medan hela samhällen faller passar denna magnatparnass på att utnyttja situationen till sin egen fördel genom att erbjuda lån i utbyte mot "ekonomiskt progressiva liberaliseringar" av samhällena i fråga: för de "nedskärningar i den offentliga sektorn" som man hela tiden hör talas om betyder ju egentligen privatiseringar, och privatiseringar betyder privata vinster, och privata vinster betyder mindre pengar tillbaka till landet de vaskades fram ur.
Nåväl, när den stora krisen nu kommer så har länderna berövats sitt manöverutrymme. Det kommer inte finnas några pengar kvar till några nya krispaket eller nödlån. Världen står oförberedd, utan verktyg. Rent hypotetiskt skulle länderna kunna återhämta sig om vi nu fick 6-8 år av högkonjunktur, men det kommer inte att ske. Med de priser på energi (främst olja) som vi nu ser blir återhämtning i princip omöjlig. Som alla ni som följer den här bloggen vet så beror inte heller de höga oljepriserna enbart på de snikna oljedirektörerna utan faktiskt främst på att världsutvinningen av olja har planat ut. Efterfrågan är större än tillgången.
Dessutom (och delvis på grund av oljeproblematiken) befinner vi oss nu plötsligt i en värld där USA och andra västländer inte längre har råd att "övervaka sina intressen i tredje land". Omskrivet till lite ofinare språk betyder detta att vi inte längre har råd med de storstilade, ofta militärunderstödda, aktioner som går ut på att sluta ohederliga avtal med fattiga länders, ofta korrupta, regeringar för att försäkra oss om deras naturtillgångar. Med andra ord ännu mindre olja!
Därutöver kan också nämnas att alla de övriga resurser som vi människor är så beroende av som art också de börjat sina. Vatten, jordbruksmark, lättillgängliga mineraler och metaller... Med oljans hjälp har vi under 1900-talet överutnyttjat snart sagt alla tillgångar på ett skrämmande sätt. Dessa likvider kommer inte heller att finnas där när nästa kris kommer så som de gjorde under t.ex. 30-talskrisen.
Men alternativen då? Ja, det är den viktigaste diskussionen - långt viktigare än t.ex. den som frågar sig hur vi kan rädda det nuvarande systemet. Alternativen finns beskrivna, inte bara i min, utan i hundratals böcker. Och de finns inte bara i böcker. De är mer än ekonomiska teorier. Alternativen lever och frodas i nästan alla världens länder i form av kooperationer, ekobyar, lösa nätverk och egentligen i alla former av små och stora sammanslutningar som inte tror på den moderna ekonomiska idén om att allting i livet är att betrakta som "transaktioner". Vårt problem, folkens problem, är att vi inte får veta att dessa alternativ finns.
//Johannes
Några alternativ for starters:
Alternativ.nu
Peak Moment TV
när jag läser din blogg brukar jag nicka lite fundersamt och mentalt klappa händerna, men dagens inlägg fick mig att säga: hmmmf
SvaraRaderaI det lilla personliga perspektivet för att få de flästa att göra en förändring utöver det vanliga, till exempel att tala med en främling eller en granne behövs en ursäkt, en yttre påverkan, annars går det ju inte för de flästa. extremt väder, olyckor, dödsfall, byte av tvätttid ,små eller stora saker som är utom det normala, men endock ett måste för att ta steget till förändring. Vare sig det är att tala med en främling eller att förverkliga sin drömm, eller att förändra sin tid eller kost.
i ett större perspektiv som ett stad, land eller en värld för att göra dessa förändringar krävs propotioneligt lika stora förändringar eller händelser. Ett nära dödfall inom familjen gånger miljoner. sådana katastrofer har knappt drabbat oss i västvärlden sedan senaste världskriget. Vi kan blunda för klimatförändringar och miljöförstörning, se ena sidan och bara lyssna på ena sidans argumentation.
Ekonomin bygger på energin och allt är samanlänkat, massan är blind i sin tro att det är det rätta , de flästa vet att det är fel men de kommer att hålla fast i det ända tills oljan är helt slut eller den di fakto är för dyr, det kommer enligt min mening att kunna blåsas liv i ekonomiska systemet så länge det finns tillräckligt med olja så att vi kan använda det till transport. även 3-500 dollar fatet går det att subventionera med låssaspengar till våra medborgare och medföretagare så att det rullar vidare.
En mjukare väg hade varit om stora privata företaga i stora ekonomiska länder som USA hade gått omkull, hade bilindustrin krashat senaste krisen hade nån miljon varit utan jobb, stor personliga tragedier men ett tvingande att få dem att agera utanför ramarna.
så va inte så jävla possitiv och tro att ekonomiska systemet kolapar nu :)
Hmmmf. Jag förstår inte riktigt vad det är du hmmmf:ar åt.
SvaraRaderaOm det framstår som att jag menar att världen kommer att ta exakt den ena eller andra riktningen, så har jag nog skrivit slarvigt. Det är det ingen som kan veta. Historiskt kan man se att situationer som påmint om den vi nu är i nästan alltid urartat i våld. Krig och elände, våld, orsakat av kampen om råvarorna, kan vi redan se runtomkring oss överallt i världen - och vi kan redan se tendenser till våld som har med den ekonomiska situationen att göra även här i Europa. Så... våld: det är nog det enda man med säkerhett kan säga om framtiden.
Att bli tvingad att agera utanför ramarna:
Jo, vi behöver nog allt som oftast en knuff. Vi får väl se vad som händer när SAAB konkar snart. Många företag idag ser stabila ut. Mac t.ex. är det högst värderade företaget i världen, och de håller väl så smått på att konkurrera ut PC. Men att var det högst värderade företaget är inte det samma som att man är det största, eller ens rikaste. Det betyder enbart att marknaden har ett högt förtroende och höga vinstförväntningar. I jämförelse med Exxon Mobil, som äger pipelines, fordon, hus, stora landområden etc, så är lilla Mac ett fjantföretag med nästintill obefintliga likvider. Om folk av någon anledning inte längre skulle ha råd att köpa nya datorer skulle Mac falla på kort tid.
Ang. låtsaspengar: Det var låtsaspengar som man försökte subventionera systemet med i Tyskland på 30-talet, och det gick väl sådär. Detta är just ett av systemets inbyggda problem, att hur gärna vi än vill tro att pengar på egen hand är förmögna att skapa mervärde så krävs det ändå alltid en likvid. När marknaden har tappat förtroendet för att det kommer vara "tillväxt även imorgon" så börjar de leta efter likvider. Det är därför som t.ex. guldpriserna stiger just nu.
De flesta som pysslar med frågan om vad som hände4r med ekonomin när oljan blir för dyr är ganska ense om att 200 dollar fatet är den övre smärtgränsen - och där kan man inte heller befinna sig särskilt länge. I det läget vi har nu finns det inte några pengar att subventionera med, och börjar man pressa nya sedlar, ja då har vi som sagt 30-talsscenariot med hyperinflation att se fram emot.
Vad allt detta kommer att mynna ut i? Ja...?
Det enda jag vet är att folk har ändrat på historien förr, att så lite som 5% av en befolkning men med en tydlig vision ÄR förmöget att skapa stora förändringar. Jag vet också att miljoner människor, som insett situationens allvar, redan nu omförflyttar sina liv till landsbygden - precis som också du och jag gjort.
Nästa diskussion - som den här alltid mynnar ut i - är om det verkligen är så entydigt illa att detta systemet kollapsar.