För en gångs skull har det varit både intressant och hoppingivande att lyssna på radions "Ring P1". Jag tänker på alla debattinläggen om minneshögtiderna kring den 11:e september. Snudd på varenda en som ringt in, oavsett om de varit för eller emot minneshögtiderna, har tyckt att det är pinsamt att man lägger så stort fokus på offren i tvillingtornen, och att media knappt nämner de miljoner människor som dött i Afghanistan och Irak i efterdyningarna av den 11:e sept.
Vad som däremot förvånar mig är att nästan ingen av debattörerna ser på händelserna ur ett klassperspektiv. Visst har Marx, inte minst här i Sverige, överanvänts, och visst kan det vara farligt att tolka allting som händer här i världen som ett utslag av "klassernas kollision", men kom igen... helt fel på alla punkter hade han inte.
T.ex. så hade han helt rätt när han hävdade att det finns ett centrum som lever på att suga ut periferin. På Marx egen tid så kunde man, om man tog sig en promenad i London där han bodde, tydligt se dessa två begrepp manifestera sig som de burgna klassernas bostads- och affärsområden (centrum), respektive trasproletariatets ginstinkande slumområden (periferin). Centrum skulle inte kunna existera om inte den gråa massan försörjde den med allt den behövde, och inte heller skulle centrum kunna fortsätta att existera utan alla sina vapen, sina religioner och myter som binder de fattiga vid periferin.
Den här strukturen är lika verklig idag som någonsin tidigare. Vad som har förändrats är egentligen enbart att periferin skjutits bort från stora delar av det norra halvklotet. Idag står inte skillnaden mellan hög och låg främst att finna bland medborgare av samma land utan snarare mellan länder, mellan nord och syd.
Maktens kanske allra viktigaste vapen - ja viktigare än vapnen - är dess mytologiska arsenal: det kluster av sagor och berättelser, religiösa såväl som sekulära, som lär oss alla att Makten har fortsatt rätt att vara just Makten. Det är med detta kulturvapen som de ständigt lyckas få oss att offra livet för dem på slagfältet (eller för all del; familjelivet på arbetsmarknaden). I USA-sagan offrar unga män livet för "the land of the free, and the home of the brave". De är marionetter som åker "over seas", lemlästas, dör och dödar andra sorters marionetter, allt för att trygga makten åt Makten. Den övervägande majoriteten människor i världen är bara korn som krossas när de stora blocken rullar mot varandra i kampen om prestige, rikedom och makt.
Centrum här i norr har sugit ut periferin i syd så effektivt att de fattigaste inte längre har något val. När man börjar få det svårt att föda sina barn så står aldrig våldet (och bigotteriet) långt borta. Rika centrumpersoner som Bin Laden får lätt att värva medlemmar, som han senare kan använda som levande missiler mot något annat centrum.
Har vi glömt allt detta? Eller existerar den här sortens analys överhuvudtaget inte längre? Är det bara jag som inte förstår den moderna debatten?
//J.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar