Ett liv utan olja

(Artikeln publicerades i Tidningen Kulturen 28/12 2011)

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver, och kanske till och med faller. Finns det egentligen någon möjlighet att rädda vårt konsumtionsdrivna tillväxtsystem, eller har vi människor på det norra halvklotet under de senaste 150 åren bara levt i en gigantisk bubbla uppblåst av industrin? En industri som kommer stanna och rosta när vi inte längre kan förse den med den energi den behöver för att fungera.   

Egentligen är inte världsekonomi så oerhört komplicerat som det kanske verkar. Bortom alla chefsekonomernas exklusiva och tillkrånglade begrepp så handlar det till syvende og sist om vanlig jäkla hushållning. Ja, det är ju också det som själva ordet ekonomi från början betyder; hushållning. Ordets grekiska ursprung brukar förklaras ungefär; ”hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet”. Nå, är det denna lag våra politiker och bankirexperter försöker förhålla sig till när de påstår sig försöka rädda världsekonomin? Hushållar de med våra knappa resurser?

Den gamle krigsstrategen von Clausewitz säger i ett av sina mest kända citat att ”krig är en fortsättning på politik med andra medel”. Senare filosofer har dragit tesen vidare och sagt att politik är en fortsättning på ekonomi med andra medel. Idag säger jag, och många med mig, att ekonomi är en fortsättning på energi med andra medel. Energi – ekonomi – politik – krig. Det kan vara en viktig begreppskedja att bära med sig i den hårdnande framtid som är vår.

Likviden i all världens ekonomier är alltså energi, och den billiga, relativt lättillgängliga energi som främst driver på hela världsutvecklingen stavas olja. Låt oss säga att du har 100 kr på banken och en dunk bensin i garaget. Hundringen skulle kunna sägas representera en förmåga att sätta energi i rörelse – att få något arbete utfört. Bensinen å sin sida är förmågan att få någon form av arbete utfört överhuvudtaget. Utan olja kan inga åkrar plöjas, harvas eller sås. Inga skördar kan höstas, inga transporter till kvarnar och grossister kan köras och inga plastpåsar som man kan lägga färdiga brödlimpor i kan tillverkas. De allra flesta av oss kommer få problem med att ta oss till jobbet. Vidare kan knappt några nya maskiner tillverkas eftersom färg och lack, däck, rattar, slangar och packningar alla har olja som gemensam nämnare. Det kan också vara värt att infoga att eftersom en så stor del av hela världens nettoförbrukning av energi kommer från olja så skulle all produktion bedriven med enbart alternativa energislag bli alldeles ytterligt dyr. Utan oljan skulle konkurrensen om den kvarvarande energin bli stenhård.

Det är nu mer eller mindre ställt utom rimligt tvivel att världen befinner sig på oljetoppens högplatå. Dvs. att det just nu utvinns mer olja än någonsin tidigare men att när detta korta historiska ögonblick är över kommer mängden olja att minska, oavsett hur mycket pengar vi spenderar på problemet. Situationen blir ytterst problematisk eftersom efterfrågan samtidigt hela tiden ökar och vi får en prisutveckling som blir exponentiell snarare än gradvis. Redan nu verkar det som om oljeproducenterna har problem med att tillfredställa marknadens törst. Kanske befinner vi oss just nu i det historiska ögonblicket när de två kurvorna tillgång och efterfrågan, vilka tidigare slingrat sig tätt kring varandra som två älskande, slutligen går isär.

Oljan kanske inte utgör hela ryggraden i världsekonomin, men den motsvarar definitivt flera kotor. Utan den faller kroppen ihop. En än mer träffande liknelse vore kanske att tala om en kropp med hud, skelett och intakta organ men i avsaknad av blod. Ingen annan energikälla har i historien förmått omskapa så breda, fattiga folklager till burgen medelklass som oljan. Denna rika medelklass – skattebetalarbasen - har i sin tur möjliggjort sådana svindyra experiment som vatten- och kärnkraft - ja egentligen har den möjliggjort hela experimentet 1900-talet.

Hushållningen i världen har hittills skötts med antingen vapenmakt eller bytesmakt. Antingen har man olja eller så har man haft tillgång till andra viktiga naturresurser med vilka man kunnat byta till sig olja. Länder som USA och Ryssland har, ur ett historiskt perspektiv sett, varit extremt gynnade eftersom de haft tillgång till både olja och många andra naturresurser. Grekland och Portugal å andra sidan…

Pengarna som idag är ute i cirkulation i samhället motsvaras inte av en stor hög med guld i riksbankens källare, om det nu till äventyrs fortfarande var någon som trodde det. Nej, våra pengars värde idag är beroende av ”tillväxt imorgon”. Med andra ord så är det enda som garanterar att mina pengar fortsätter att motsvara makaroner och ketchup att marknaden har fortsatt förtroende för kronan. Men vad är det då som garanterar detta förtroende? Jo, till stor del är det investeringstakten i samhället, och investeringstakten bestäms bland annat av hur förmånligt det är för investerare att ta lån. Dessa lån genererar i sin tur ränta, vilket alltså innebär att den totala pengamängden i samhället ökar. Detta kretslopp kan sägas representera en förenklad bild av vad den så omhuldade tillväxten är.

Men för att en investerare ska vara beredd att ta ett lån krävs också en idé om en produkt som ska kunna gå att sälja med en så stor vinst att lånen kan betalas av och mer. I tillverkningen av dessa produkter ingår så gott som alltid, ja du har gissat rätt, olja – ofta både som drivmedel i produktionen och som råvara i slutprodukten.

Alla livsformer som finns på den här planeten har lärt sig att anpassa sig till de lokala miljöer de befinner sig i, till sina biotoper. Antalet individer inom en viss art har bestämts av en uppsättning mer eller mindre gynnsamma förhållanden: energi (i form av mat), förmågan att hushålla med denna energi (i form av klimat, gömställen etcetera) osv. Under vissa perioder har dock vissa arter fått ett väldigt uppsving då t.ex. tillfälliga klimatförändringar eller liknande skapat speciellt gynnsamma förhållanden för dessa. De enklaste exemplen på detta fenomen har vi alla vid något tillfälle erfarit när en mild vinter skapat förutsättningar för en riktig myggsommar, eller när barmarksförhållanden rått flera år i rad och mycket mat, som annars skulle varit dold under snön, gjort det möjligt för rådjursstammen att skjuta i höjden. Ibland är det sorkår, grodår, lämmelår osv. Men lika säkert som amen i kyrkan har också de höga individtalen fallit till mer naturliga nivåer så snart förhållandena återgått till det normala.

Människans utveckling skiljer sig inte nämnvärt från de andra djurens. Vi har helt enkelt ”sprungit på” en serie fördelaktiga förhållanden, som gjort det möjligt för vår art att expandera. Den bästa liknelsen att göra när det gäller vår art är kanske den med jästen i ett jäskar: Om man lägger jäst i ett vattenfyllt kärl och häller på socker så kommer jästen att äta av sockret och föröka sig ända tills detta tar slut och jästen börjar dö. Men jästen dör inte enbart av ”svält”. Nej, den utrotar också faktiskt sig själv då den inte tål den slaggprodukt - alkohol - som bildas då sockret förbränns. Precis som jästen så dör människor idag både av undernäring och av de slaggprodukter som bildas vid själva näringsproduktionen.

Men är då allt hopp ute? Är vi bara rön för vinden? Jag tror inte det. Människan har, mer än någon annan djurart, visat sig vara kapabel att anpassa sig till så vitt skiftande miljöer som Kalahariöknens brännande hetta och Grönlands bitande iskyla. Omväxling verkar förnöja oss mer än den gör t.ex. älgar eller zebror. Men under större delen av vår flera miljoner år långa historia som homininer har vi levt i små grupper om kanske 15-30 individer. Grupperna har antagligen varit ledarlösa, och som det verkar också fria från klasser och könsdiskriminering, krig och nästan allt mellanmänskligt våld. Man kan säga mycket gott om vårt samhälle idag, men några större likheter med detta vårt ursprung uppvisar det inte. Kanske kunde vi ha mycket att vinna på att försöka lära oss och förstå mer om vår ursprungliga natur?

De flesta, om inte alla, av människans problem är egentligen lösta. Inte samtidigt, inte i samma samhälle eller ens på samma kontinent, men vi har bevisat att alla problem går att lösa på ett konstruktivt och utjämnande sätt. De folkgrupper i Amazonasområdet som lyckades göra sina jordar bördigare och bördigare, med hjälp av träkolsanrikning, år efter år, verkar inte ha haft några problem med livsmedelsförsörjningen. Hur jämställda deras samhällen var vet vi ganska lite om, men de löste i alla fall ett av den mänskliga historiens ständigt återkommande problem. I norra Amerika har det funnits vissa stammar som inte hade någonting emot homosexualitet. Bögar och flator fick till och med skapa sina egna "lodges". Det finns också många exempel på förhistoriska samhällen där kvinnor och män av allt att döma verkar ha levt tämligen jämlika liv: Båda könen begrovs i likadana gravar, och våld dem emellan verkar ha varit långt mer sällsynt än i vårt samhälle av idag. I många ursprungsfolks språk finns det inte ens ord för ”ledare” eller ”krig”. När det gäller ägande och sociala klasser (som ju går att koppla till varandra) så är det i princip helt okända begrepp under större delen av vår existens som människor. Ja, till och med för alla de olika sorters människor som faktiskt existerat – Erectus, Neandertal, Floresiensis - utom just för den senaste lilla grisblinkens imperiebyggande Homo sapiens.

Just nu har vi för första gången tillgång till all denna information om hur andra människor på andra platser eller i andra tidsepoker gjort för att lösa sin vardag på ett konstruktivt sätt. Jag är övertygad: Vi kan få både mat för dagen, husrum, fred, frihet och jämställdhet, samtidigt som vi inte tröttar ut den natur vi är en del av, om vi vill. Detta skulle dock kräva ett gigantiskt paradigmskifte: Speciellt vi här i den ”civiliserade” delen av världen skulle behöva klättra ner ur elfenbenstornet och låta oss inspireras av just de folk vi hittills, under civiliseringens täckmantel, utnyttjat. Hur lyckades Sanfolket i Afrika leva utan ledare och i fred från det att Homo blev sapiens och ända fram tills nu?

//Johannes Söderqvist

 - är artist och författare, just nu aktuell med boken Kungen är död – leve de ofödda barnen.