lördag 28 januari 2012

Systemförändring inifrån = lögn.

Ibland hör man folk hävda att det bästa man kan göra är att bara bry sig om sig själv och de som står en närmast. "Vi kan ändå inte påverka det som händer i den stora världen" - typ. För mig framstår detta som en uppgiven inställning. Som ett bevis på att Makten inte bara segrat i det materiella utan även över dessa personers medvetande. Börjar man granska historien så visar det sig dessutom ganska snabbt att påståendet är felaktigt. Man kan påverka!

Många av våra fri- och rättigheter tas idag som så självklara att vi inte tänker på att det var aktivister som gav oss dem. Ja, faktiskt så har de allra flesta av de reformer som vi betraktat som goda kommit från någon helt annanstans än från Maktens hallar.
Demokratin skulle t.ex. inte ha varit vad den är om det inte varit för att aktivister år efter år brutit mot gällande lagar och förordningar. Fram till mitten av 1800-talet var det, för att bara nämna ett exempel, inte tillåtet för allmogen att mötas och diskutera under ordnade förhållanden. Att vi till slut fick "mötesfriheten" var inte beroende på ett plötsligt filantropiskt utfall från Maktens sida, det var de små religiösa och politiska gruppernas förtjänst, de som vägrat låta bli.
Kvinnans lika rättigheter är ett annat exempel på att aktivism visst fungerar - ja att den fungerar bättre, mycket bättre, än att foga sig i det rådande systemets regler och försöka åstadkomma en "förändring inifrån". 

Andra exempel kan radas på varandra: Många av de forna kolonierna i Afrika och på andra ställen skulle fortfarande vara europeiska besittningar. Sydafrika skulle fortfarande praktisera apartheid. Vi skulle knappast ha någon form av miljölagstiftning.Torsken skulle nu vara definitivt slut i Östersjön...

I det lilla kan nämnas att jag och min sambo vid flera tillfällen lyckats skydda avverkningsanmälda skogar med höga naturvärden. I den strävan har vi använt oss av flera olika redskap: inventeringar av biodiversiteten, insändare, fått folk att skriva protestbrev till berörda myndigheter etcetera.
Ja, faktum är att våra politiker i vissa avseenden knappast är något mer än barometrar som försöker navigera mellan kapitalintresset och aktivisternas påtryckningar, samtidigt som de med diverse statistiska mätningar ständigt försöker ta reda på vad medelklassen tycker. Och vilka är då medelklassen? Jo, det är den stora uppgivna, besegrade gruppen som säger: "Vi kan ändå inte påverka det som händer i den stora världen."


Mvh:
Johannes - von Oben - Söderqvist

2 kommentarer:

  1. Leif Björnlod29 januari 2012 03:36

    Sitter vid havet. Hämtar kraft, och förberder mig att börja kämpa igen, trots allt. Dina skriverier hjälper mig stt hålla jvar känslan att det finns hopp och stt det finns människor med engagemang. Tack johannes! Vi hörs.

    SvaraRadera
  2. Tack Leif.
    Då måste jag kontra med att såna kommentarer som dina värmer mig och gör att jag känner det som att jag inte bara skriver ut i tomma intet.

    SvaraRadera