fredag 29 juli 2011

Pornografi


   Närhelst man råkar få höra en diskussion om pornografi – det kan vara på TV, i radio eller i fikarummet på sin arbetsplats – så är det en sak alla de inblandade brukar vara rörande eniga om och det är hur synd det är om kvinnorna som medverkar i filmerna. Och visst: pornografi är mobbing (eller varför inte tortyr), det är jag absolut enig om, men en intressant, och kanske mindre uppenbar fråga är den om varför männen i filmerna vill vara torterare. Vad händer med de hela generationer av män som vid 5 – 15 års ålder inlett sina sexuella funderingar ackompanjerade av den allt grövre pornografi som florerar på internet idag? Vi är de sexuellt ödelagda generationerna.
   Ofta hävdas det – vanligtvis från manligt håll – att kvinnorna som medverkar i pornografiska sammanhang själva har valt det, och även om detta påstående ofta är helt felaktigt – som till exempel i de fall där kvinnorna fallit offer för trafficing – så kan det naturligtvis vara så ibland. Men även när så är fallet infinner sig en ännu mer frapperande fråga: Vad är det som gör att dessa kvinnor väljer att bli offer för övergrepp, vad i vår civilisation är det som får dem till detta?

   Själv var jag sex år när jag första gången fick se porr. Det var på busshållplatsen utanför min skola i Säffle där min familj då bodde. Här hade ett gäng pojkar, bara något år äldre än jag, gömt en hög med tidningar i vilka vi kunde se vuxna människor knulla på bild. Min ”riktiga” oskuld förlorade jag långt senare när jag var femton - vilket väl är snittåldern när det gäller killars sexuella debut. Alltså: sex vid 15, men min sexuella inskolning, i form av pornografins grovt schabloniserande könsroller, byggda på manligt maktmissbruk och kvinnlig underkastelse, hade börjat redan nio år tidigare.
   Av mina tankar från ”första gången” när jag var 15 minns jag nu inte så mycket mer än den mest självklara: ”jag gör det verkligen”. Däremot kan jag minnas att jag strax därefter, under mitt första längre sexuella förhållande, redan hade börjat försöka föra in porren i mitt och hennes samliv. Detta var naturligtvis inte en medveten handling. Det var mer en självklar handling. Porr var ju min referens. 
   Addera gärna till denna bild att man ”på min tid” var tvungen att uthärda skammen att gå in i en affär och köpa en porrtidning, för att sedan kunna springa hem och ägna en stund åt denna förklädda prostitution. Nu för tiden översvämmas ungdomar via internet av lättillgänglig, mycket grövre, porr än jag då någonsin kunde få tag på då.
   Pornografin förstör våra sexliv. Alla vet det men en stor grupp hymlar med det – kanske för att de i likhet med alla missbrukare försvarar sin drog. Bilderna sitter där. De finns kvar, och även många år efter det att jag själv insett vilken skadlig inverkan pornografin hade på mig, var jag under sexualakten tvungen att aktivt försöka fokusera på min partner för att inte de lagrade bilderna skulle fylla mitt medvetande. Är inte det hemskt? Jag ligger och har sex med en underbar, attraktiv kvinna men detta i sig är inte tillräckligt för att hålla min uppmärksamhet kvar i nuet. Än idag kan jag då och då ha problem med detta även om såret mer börjat likna ett ärr.
   Man kan aldrig radera de intryck man fått om man öppnat en dörr och gått in i ett nytt okänt rum, man kan bara lära sig leva med intrycken, och man kan hitta nya sätt att förhålla sig till dem.Det går att bli hel igen. Och det är förbannat skönt!


********************************************************

 Ovanstående text är en kortare passage ur min bok (Kungen är död - leve de ofödda barnen) som jag tyvärr blev tvungen att stryka. Jag tyckte dock inte att själva innehållet i sig var så illa - att det platsade här på bloggen. Är dessutom lite inne på att kanske skriva mer om "Manlighet" och de problem som går att koppla till det begreppet. Så det vore intressant att höra flera synpunkter från er om ovanstående.
//J.

PS:
För den som vill beställa ett ex. av Kungen är död - leve de ofödda barnen så är det bara att maila mig på angbraten1@gmail.com, eller att lägga in en kommentar här på bloggen.
   

8 kommentarer:

  1. Köper gärna ett signerat exemplar när boken kommer ut :)

    Kram Therese (Fasth)

    SvaraRadera
  2. Här är en kommentar som blev skickad till mig via mail:

    "Intressant i sammanhanget är att tvärt emot vad man skulle kunna anta, så har 80 % av alla porrfilmer en kvinna som producent". Uppgiften hörde jag i ett radioprogram för någon månad sedan.
    Hälsn.
    //G.

    SvaraRadera
  3. Jeg vil ha bok! Du skriver bra Johannes. Gleder meg til å lese mer!

    Klem Anett.

    SvaraRadera
  4. Vad kul Anett. Tack.
    Men vem är du?
    Känner några Anett(e), även i Norge så jag vet ej på rak arm vem av dem du är.

    //J.

    SvaraRadera
  5. Hei Johannes! Kjempe flott innlegg, får helt gåsehud... et veldig viktig tema som virkelig bør snakkes høyt om. Synd du ikke kan ha med dette i boken din, jeg håper du skriver en egen bok som tar for seg dette - til oppbygging, oppmuntring og til full seier for sex. Til rett tid, med den rette :) Jeg vil selvsagt ha boka di, Johannes. Gleder meg til å lese den.
    Varme klemmer fra Jane i stubbevertshuset.

    SvaraRadera
  6. Åh, tack så mycket Jane.
    Ja, det är ju en "seier for sex" som vi väl alla vill ha. Porr är inte sex, det är makt.
    Signerat ex. kommer. :)

    SvaraRadera
  7. Jag tycker porr är ett otroligt svårt ämne att diskuttera - mest för att jag inte har särskilt mycket erfarenhet av porr, då det lilla jag sett inte haft "önskad effekt". Men inte i en enda av de få porrklipp jag själv sett har det verkat som om nån av parterna behandlats illa. Därmed inte sagt att det inte finns, det gör det säkert men jag har bara sett att det är oerhört stereotypt, överspelat och allmänt ogenuint. Men det är ju film. Jag tittar ofta på filmer som handlar om saker jag egentligen undviker i mitt vardagsliv; ett bra exempel är "Djävulen bär Prada". En film som glorifierar den ytliga, energikonsumerande modeindustrin och försvarar dess hänsynslösa aktörer. Ändå kan jag, som aktivt kämpat mot ätstörningar och vår tids galna skönhetsideal och vars garderob mest består av ärvda plagg och 2nd hand, ändå skratta åt de skruvade karaktärerna och njuta av montagen i denna lättsmälta underhålning, och ändå ha mina ideal kvar när eftertexterna rullar. Och samtidigt som vi naturligtvis måste vara medvetna om och reagera mot att människor tvingas in i porr- och sexindustrin mot sin egen vilja, måste vi ju även vara ärliga med det faktum att det finns människor som har sex på film för att de vill. För mig blir det mer intressant att knyta an till frågan varför så många kvinnor inte har något emot att alltid bli skildrade på samma sätt? Inte bara inom porrindustrin; kolla popindustrin! Varför väljer Gwen Steffany, sångerskan med totalpondus och världens erfarenhet från storhetstiden med No Doubt, att ligga i underkläder bland vita lakan i en av sina comebackvideos? Varför juckar Beyoncé runt halvnaken i stilettklackar? Är de rädda att ingen skulle lyssna annars? Eller vill de se sig själva på film på det sättet, för att de drömt om det sen de var små? Var tog Alanis Morisette vägen?! Ha, jag kanske också borde börja blogga... =p
    Fortsätt Hampe! Jag gillar din stil! Vad kostar boken? Kram Sanne

    SvaraRadera
  8. Hej.
    fina tankar och frågor.
    För mig är inte frågan om hur många som tvingas in i porrindustrin den viktigaste att ställa. Precis som du också antyder så finns det en djuptgående kulturell indoktrinering som påverkar oss alla till att shoppa, svälta, träna överdrivet, knulla i en dokusåpa eller på film, och innan vi fattar hur hela detta komplexa ramverk hänger samman så kan vi heller inte avgöra om folk varit tvingade eller inte. Alltså, jag menar att det finns ju fler former av tvång än att kvinnan mot sin vilja blir släpad iväg i håret till knullstudion. Det finns säkert också prostituerade som inte har drogproblem, stora skulder eller liknande problem och som själva valt sitt yrke. Men skulle de i en perfekt värld ha valt det ändå?
    Männen i filmerna är nog ganska sällan att betrakta som sexslavar, som hålls innestängda i studion mot sin egen vilja. De väljer ju en annan sorts självförakt än kvinnorna, men lik förbannat är det självförakt (och förakt mot andra). Varför? Varför vill snubbarna framstå som våldtäktsmän?

    Porren är en ytterligheternas industri. Gwen Stefani och Beyonce tillhör en annan sorts nöjesbransch, men man kan ju fortfarande se samma mönster upprepa sig. Om man studerar stilettklackens historia så kan man ganska enkelt se att själva syftet med kvinnliga skodon är att få henne att verka hjälplös (hon kan ju knappt röra sig i dem). Hon är ett offer, och det tycker män är sexuellt upphetsande. Inte för att män ÄR grobianer utan kontroll över sina känslor som inte kan rå för att de våldtar en lättklädd kvinna på väg hem från krogen, utan för att kulturen skickar oss väldigt blandade budskap. Alla vet att våldtäkt är fel, men samtidigt förväntas halva befolkningen vara känslokall, sprängkåt och aggressiv, medan den andra halvan förväntas bete sig som passiva och mycket lättklädda offer.
    Kanske?

    Kram själv Sanne. :)

    SvaraRadera