I SVD 18 okt får Andreas Carlgren, vår miljöminister, kritik från professor Robert Nilsson, Professor i toxikologi och koordinator för flera forskningsprojekt i EU. Han skriver:
"Nu får den svenska regeringen åter stå till svars inför EUs Miljödirektorat för brott mot EU:s bindande Art- och Habitatdirektiv artikel 12 och 16. Enligt artikel 12 är det förbjudet att fånga, döda eller störa
arter listade i bilaga 4 av detta direktiv, vilket bl.a.innefattar björn, lodjur och varg. Carlgrens departement har totalt misslyckat att förklara hur det kan komma sig att betydligt mer tättbefolkade länder som Italien,
Grekland och Rumänien - även inom områden med betydande fåravel - anser sig kunna härbärgera en betydligt större vargpopulation än de ynka 210 individerna inom Sverige, vilket enligt kompetent expertis inte garanterar en livskraftig population. 1986 beslutade regeringen att avskilja miljöfrågorna från
jordbruksdepartementet och inrätta ett nytt miljö- och energidepartement (numer miljödepartementet.) I vissa avseende kom emellertid denna reform att fjärma verksamheten från den verklighet vi lever i. Att chefen för ett regeringsdepartement inte nödvändigtvis behöver ha djupare sakkunskaper inom det ansvarsområde han eller hon har att förvalta, måste av olika skäl accepteras.Däremot är det viktigt, att departementschefen stödjer sig på vetenskap och beprövad erfarenhet. Miljöminister Andreas Carlgren är ett avskräckande exempel på motsatsen, där detta statsråd dessutom nonchalerar viktiga delar av
departementets huvuduppgifter."
För oss som följer Carlgrens arbete var det här ingen skräll.
Under Carlgrens fasta ledning har miljöpolitiken för första gången hundra år tagit ett rejält, men bestämt, steg bakåt. 1800 hotade eller missgynnade arter knutna till de skogliga ekosystemen kan efter bara fyra år av Carlgrenism av ändringar och försämringar i skyddet se fram emot ett tämligen säkert utdöende om politiken fortsätter att skötas på nuvarande sätt. Glöm bilden av Sverige som de djupa skogarnas och myternas land - välkomna radplanterade granåkrar indelade i 700-metersskiften mellan avverkningsvägarna (detta är industrins vision och epitetet Industriminister skulle passa Carlgren bättre).
Förändringen i Strandskyddet, som väl de flesta känner till, är inte bara ett hot mot själva vatten-land-ekologin utan också en ganska orosam inskränkning i Allemansrätten. I Carlgrens framtid kan det vara svårt att fritt ströva längs en svensk sjöstrand, helt enkelt eftersom man riskerar att knalla upp på någons gårdsplan - vilken ju inte omfattas av Allemansrätten.
Så, tack Andreas för att du förstört allt det jag och mina vänner, mina föräldrar och deras far/morföräldrar kämpat för under 100 års tid. Tack.
//Johannes Söderqvist