Rural feminism

Artikeln först publicerad i Landets Fria Tidning

I hela världen sliter kvinnor på åkrarna för att producera Stadens mat, och i sweatshops för att tillverka Stadens kläder. Samtidigt är det främst i Staden vi finner vår tids feminister.

Ja, feminismen är en i stora drag urban företeelse. Det är lite som med Mp’s väljare, de bor i storstäderna. Tyvärr. Feminismen skulle behövas som en stark och livaktig influens också här på landsbygden där jag bor.

Inom den svenska vänstern, som till största delen bor i staden, är man alltid glad när något perifert land genomför jordreformer. Vad man sällan ens reflekterar över är att om dessa reformer genomfördes i alla de länder som förser samma svenska stadsvänster med mat, så skulle dennas livsstil vara hotad. Den moderna urbana tillvaron är nämligen en i grunden kapitalistisk konstruktion som bygger på ojämnt byte – ett byte där landsbygden är den ständiga förloraren. I en värld där Staden i allt väsentligt skulle behöva stå för sina egna kostnader, eller åtminstone betala producenterna det fulla värdet för deras arbete, i den världen är Staden som vi känner den en orimlighet.

Urbaniseringen skapar helt skilda resultat i städerna och i periferin. Om staden berikas av alla de olika varor och influenser som strömmar dit in, så utarmas landsbygden på desamma. Om staden blir rikare och mer jämställd så sker det omvända med landsbygden: Konkurrensen mellan producenterna ökar. Toleransen minskar.

Viktigt att tänka på är att om vi med landsbygd avser det stycke jord som förser staden med det mesta den behöver för att överleva, så ligger i sådana fall idag ett gott stycke svensk landsbygd i Indien, Egypten, Argentina … Där ligger Sveriges externaliserade landsbygd! Fattiga som konkurrerar med andra fattiga för att tillfredsställa Stadens behov. Sambandet mellan fattigdom och t.ex. könshierarki är välkänt. …

De fattiga lantarbetarna i periferin kan göras mer självständiga genom att vi höjer vår grad av självförsörjning så att de stora agri-bussinessbolag som äger de fattigas mark inte längre har någon avkastning för sina produkter här i väst. På så vis kan man säga att det är en solidarisk handling att ”odla morötter”.

Alla ni underbara feminister och genusfunderande kvinnor och män i största allmänhet, var är ni? Vi behöver er här ute i ”salladen”. Det är ett kraftigt ställningstagande att vägra vara en del av den kanske mest kraftfulla strukturella hierarkin av alla; den strukturen som metaforiskt skulle kunna kallas ”patriarken Stadens dominans över kvinnan Landet”.

Johannes Söderqvist  

Birros antifeministiska fjasko

Käre värld. Marcus Birro skriver om feminism i Expressen.
Hela artikeln är i sig ledande bevis på att snubben aldrig läst en enda feministisk bok. Jo, han kanske någon gång för länge sedan, i jakt på någonting att reta sig på, har läst någon av de (mycket få) riktigt aggressiva feministiska skribenterna - typ Solanas. Men att koppla ihop feminister generellt med sådana strömningar, det är ungefär som att koppla ihop Mussolini med Birro - båda är exempel på konservativa "tänkare". Eller varför inte säga att Anton La Vey (Los Angelses-satanismens grundare) och nuvarande påven i stort sett står för samma saker, de är ju båda religiösa.

Det är så sorgligt att feminismen fortfarande är så missförstådd. Den så kallade debatten om den förs på en så låg nivå att den knappast kan kallas en debatt överhuvudtaget. Socialister brukar ju som regel i alla fall känna till grunderna i de konservativas tänkande, liberalerna har satt sig in i hur populisterna tänker, jaktmotståndare försöker förstå jägarkårens argument ... Detta utgör grunden för all debatt.  Men när det kommer till feministmotståndarna verkar det allt som oftast av deras argument att döma som om de inte har en susning.
   Jag är feminist. Jag känner många feminister. Men jag har inte till denna dag träffat en feminist som gett uttryck för ett generellt manshat eller som ens skuldbelagt män som grupp. Inte heller har jag ännu talat med enda feminist som vill förbjuda pojkar att spela fotboll eller meka med sina epa-traktorer, hugga ved och snusa. Däremot har jag haft hundratals diskussioner om hur ett samhälle skulle kunna utformas där pojkar som inte delar dessa intressen slipper vara rädda för att gå på sin balett- eller cellolektion. Ytterligare hundra diskussioner har handlat om hur flickor lika lätt som pojkar ska kunna ta plats i fotbollslaget. Ja, om man kokar ner den moderna feminismen till en kärnfull droppe så handlar den egentligen bara om att alla ska få lov att vara så som de själva vill, på lika villkor. Tänk vilken värld vi skulle ha om världsmedborgaren var en kvinnlig bilmekaniker som på fritiden läste filosofi på universitetet och spelade rugby, eller en hemmapappa som tog hand om barn, lagade mat, spelade rock n roll och då och då gick på kvarterspuben för att ta en öl med tjejpolarna.

Som tur är får Birro på bloggen Politism svar av My Vingren.   
Tyvärr kan man väl inte räkna med att Vingrens inlägg i debatten får samma spridning som Birro.

Mvh:
J.

"Hatar män kvinnor?" P1-debut.

Så har jag gjort P1-debut! Jättekul. Både att bli intervjuad och att få höra resultatet.
Särskilt kul att det var just i ett Mia Blomgren-program. "Hatar män kvinnor?"
Har varit ett stort Blomgrenfan under lång tid.

:-)

Lyssna här på P1:s Tendens.


Mvh:
Johannes

Miljöproblemet Mannen - 3

Ok, såhär:
I boken som jag håller på med gör jag (som så många andra) en distinktion mellan Mannen och Maskuliniteten. Det förstnämnda betecknar enligt mig helt enkelt en person född med penis, medan det andra begreppet får agera benämning på vad det innebär rent kulturellt att vara man. Nu undrar jag om det är någon av er som har några synpunkter på vad som utgör Maskulinitetens kärnpunkter.

//J.