Vad är väl en skog?

Här kommer nu den första artikeln som jag skrivit för den nystartade tidningen OM-omställning. Kom ihåg att även gå in på OM och starta din prenumeration. :-) 

//J.

*   *   *

Alla vet att en sjö inte är detsamma som en större mängd vatten, att ordet öken inte enbart betyder ”yta med sand”. Därför är det förvånande att så få svenskar idag inte tycks förstå att skog inte är det samma som ”en yta med träd”. Ordet sjö betyder fiskar, näckrosor, dy, bävrar, måsar. Öken betyder ormar, skorpioner, buskar och beduiner. Ordet skog borde betyda örter, mossor, lavar, fåglar däggdjur, insekter…

Alla skolbarn får lära sig att vi i här i landet har en återväxt som är större än förbrukningen och att detta bruk är resultatet av en statlig och industriell strategi som sägs vara bra såväl för den biologiska mångfalden som för klimatet. I Sverige definieras med andra ord begreppet ”skog” som gran och tall. Punkt. Att så många som bortåt 5000 arter kommer att dö ut från Fennoskandien om nuvarande landskapsomvandlande skogsmissbruk tillåts fortgå talas det ganska sällan och väldigt tyst om. Likaså att drygt 2000 arter redan idag är hotade eller missgynnade tack vare skogsbrukets system med kalhyggen och efterföljande monokulturer.

Vi har alla hört det där om att regnskogen aldrig kommer tillbaka när man en gång huggit den. ”Vilken tur”, har man då tänkt, ”att inte skogsbruket bedrivs på samma brutala sätt här i Skandinavien, och framförallt är det ju tur att vår skog kommer tillbaka efter att den huggits.” Tyvärr stämmer ingenting av detta. Det är samma bolag här som där, och skogarna är inte heller så olika varandra som man kanske först kan tro.

Vid själva huggningen dödas först de flesta arter av intresse. Alla fågelbon i trädens grenverk förstörs, de allra flesta mycelen i marken, lavarna, örterna … Att man sedan så gott som alltid återplanterar efter ett hygge och därefter röjer bort allt oönskat för att gynna dessa plantor gör störningen så gott som total. Skogens successionsordning sätts fullständigt ur spel. Det som växer upp efter ett kalhygge är inte en skog, det är en fiber- och virkesplantage. En åker. Jämförelsen med regnskogens öde känns inte längre så avlägsen.

Vi kallar inte en stor vattenbehållare för en sjö, eller en grusgrop för en öken. Men en svensk träåker, på vilken man finner färre arter än i många öknar, den kallar vi likt förbaskat för ”skog”. Vill vi som nation att det ska ligga någon sanning bakom den kända frasen att vi svenskar är ett naturälskande folk så är det dags för oss att börja reagera på det som händer med de sista kvarvarande spillrorna av just vår natur.       

//Johannes Söderqvist

Artikeln ursprungligen publicerad i OM-omställning.