"Amerikaner, de är högerkristna fundamentalister hela bunten. Inte en
enda av dem tänker på någon annan.” Orden kom från en god vän till mig.
Han är fortfarande min vän, men visst häpnar man ibland över folks
fundamentalistiska fördomar. Inte heller var det första gången jag hört
ett liknande uttalande rinna över en svensk, vänsterinriktad,
kulturradikals läppar.
I USA finns naturligtvis alla sorter och typer, precis som här – fast
fler. Min vänstervän skulle nog häpna om han insåg att många, för att
inte säga de flesta, av de progressiva och intressanta nya
vänsteridéerna kommer just från staterna. John Zerzan t. ex. tillhör
tveklöst de mest radikala samhällsfilosoferna idag. Utöver honom kan vi
med stor behållning läsa en hel drös ständigt aktuella tänkare: David
Graeber, Carolyn Baker, Charles Eisenstein, Marilyn French och gamle
Chomsky för att bara nämna några. Om man jämför med hur många nya
fräscha, världsförbättrande idéer det kommit från Sverige under de
senaste 50 åren börjar det bli pinsamt.
USA är också det land som fött fram Vietnam-, miljö-, och senast
Occupyrörelsen. Medan de svenska ”radikalerna” ändå någonstans hoppas på
att staten ska ta hand om deras problem åt dem, så överger, as we
speak, 100 000-tals amerikaner städerna, och flyttar ut på landet. De
har nämligen insett något som så gott som totalt gått den svenska
storstadsorienterade vänstern förbi: Landsbygdsliv är lika med
motståndskraft!
Viktigare ändå är att delar av den amerikanska vänstern har förstått
att ”den nya tekniken” som Maktens gudar hela tiden vill sälja på oss,
inte kommer bli vår frälsning. De odlar, håller djur, restaurerar och
driver gamla kvarnar, skapar mötesplatser där människor – ansikte mot
ansikte och inte via skype – kan träffas och utvecklas, skapar
direktdemokratiska byalag, utvecklar byteshandel och penningfri ekonomi
et cetera. Man gör sig oberoende av kapitalismen, och står mer rustad
inför dess nedvissnande.
Fler och fler börjar också
ifrågasätta sådana marxistiska käpphästar som produktionsmedlens
expansion och fortsatt teknisk utveckling. Man gör så eftersom man
börjar förstå att det kanske just är den domesticerande inställningen –
att människan står höjd över naturen – som är kärnan i alla
modernitetens problem. Man börjar lämna landet Vänstern.
Detta har naturligtvis ingenting att göra med att Högern visat sig ha
rätt, utan snarare att vänstertanken som sådan tjänat färdigt. Vad
världen idag behöver är inte anti-kapitalism utan en helt ny vision. Den
jordmån som en gång fick vänstern att gro och slå rot hette förtryck.
Allt förtryck, alla ojämna relationer, har ett inneboende behov av att
rättfärdiga sig själv, och därför föds berättelser som så småningom blir
till ideologier. Högerns från början religiöst färgade berättelse säger
att människan är ond, syndig, girig och självisk, men samtidigt att hon
är överlägsen allt i sin omgivning. Vänstern är bara ett svar på hur
man ska kunna hantera denna ”sanning”.
Den negativa självbilden är någonting som hänger ihop med hela
västvärlden (och ytterst med civilisationen självt). Vänster och höger
är bara två olika sätt att hantera denna bild. Om högern säger att: ”Vi
måste släppa den naturliga själviskheten, konkurrensen mellan
individerna, fri.”, så säger vänstern att: ”Vi måste ha ett system som
kontrollerar människans inneboende girighet.” På samma sätt som både
kyrkan och djävulsdyrkarna faktiskt är kristna (fast på lite olika sätt)
så är både vänstern och högern höger (fast pro eller anti). Om man
skulle fortsätta med religionsliknelserna så kan man nog mest likna de
amerikanska radikalerna vid hedningar. De förhåller sig överhuvudtaget
inte till vare sig gud eller satan.
Sverige är nog – på tvärs mot vad svensken själv tror – det mest
individualistiska landet i världen. Amerikanerna har sedan länge
förstått att de har mycket lite hjälp att hämta från staten, vilket har
tvingat folk till samarbete och aktivism inom alla möjliga områden och
på alla möjliga plan. Men vi, vana som vi är vid att samhället fixar
allting åt oss, har förvandlats till ett gäng barnungar i ständig jakt
på nya häftiga former av konsumtion. Socialkapitalismens baksida!
När den svenska vänstern slutar lämna landsbygden för ett hippare
vänsterliv i staden, sliter makten över sina egna liv ur
konsumtionsmonstrets käftar och handfast börjar bygga sin vision –
bortom vänster – då kan vi snacka. Innan dess är allt tjat om ”vidriga
amerikaner” inget annat än sverigedemokratism.
- Johannes Söderqvist, är skribent och kompostfundamentalist
---------------------------------------------------------------
Artikeln publicerades 28/8 i Tidningen Kulturen.
