"Misstaget" har satts i system

I Sverige älskar vi att hata utländska storföretags demolerande av miljön och utnyttjande av fattiga arbetare. Amerikanska bolag brukar vara vårt huvudmål. Men när ska svenskarna förstå att vi har en inhemsk industri som både här på hemmaplan och utrikes bedriver verksamheter som hör till de mest destruktiva i världen? Det är naturligtvis skogsindustrin jag talar om.



Den svenska skogsindustrin har satt i system att hugga ner skyddsvärda områden, eller som  i det här just nu högaktuella fallet köra sönder fornlämningar, för att därefter säga "oj då förlåt, vi måste ha gjort ett misstag". När skadan väl är skedd så är det ju liksom inget att göra åt saken längre och industrin har fått sin framtida granplantage. Ingen kan dessutom komma åt dem. Det går ju inte att bevisa att "misstaget" var medvetet. Kritikerna får hålla till godo med indicier. Men om verkligen alla dessa misstag verkligen är misstag - och inte som jag tror att de i många fall är; planlagda övertramp för att komma åt den dyrbara råvaran virke - så blir slutsatsen att det knappt kan finnas någon mer ansvarslöst slarvig industriell aktör inom den svenska marknaden med råvaror än skogsindustrin. Misstagen är nämligen hundratals och ständigt återkommande.
Jag har själv vid ett flertal tillfällen varit med vid skogsinventeringar på områden som är planlagda för kalavverkning och där vi funnit både rödlistade arter och icke markerade fornlämningar. Man kör sönder gamla gårdar, kolbottnar, sten- brons- och järnåldersbosättningar som skogen tagit tillbaka och som man tycker kunde få ligga kvar i ostörd ro, precis som man i fallet som jag länkar till ovan kört sönder gravar, i vilka människor fram till nu fått vila i frid. Söndersmulandet av vår svenska biologi, och som egentligen är ett mycket allvarligare problem, är till största delen helt beroende på skogsindustrin. Art efter art efter art har försvunnit, och fortsätter att försvinna helt enkelt eftersom deras naturliga habitat (omsatt i mänskliga termer: deras hem, kvartersbutiker, skolor, infrastruktur, livsmedelssektor, sjukhus, energisystem osv.) slagits fullständigt sönder och samman och transporterats bort. Industrins lösning på dessa problem de själva är skuld till har hela tiden varit, och är fortfarande, mer av samma destruktiva behandling.

Urskogen är i princip utplånad i det här landet (inte ens 1%), gammelskog och gammal kulturskog täcker långt mindre ytor än vad Svenssons hittills lurats till att tro. Det som finns är utströdda spillror av "skog av naturskogskaraktär" som biologerna skriker om att vi måste skydda. Nu! Och på senare tid har det faktiskt lite här och var börjat hetta till något kring dessa sista spillror av äldre skog då det så sakteliga börjar gå upp för folk att vi, om vi förlorar även dessa, inte enbart allvarligt skadar vårt inhemska ekosystem utan i lika hög grad också förstör vår kultur, det som en gång var vi: "Sjumilaskogen", sagorna som fötts "i skogens djup". Vi börjar fatta att inga sagor kommer födas i granplantagen - inte ens om den är sju mil djup. Skogsbolagen behöver en ny policy, och det är nu deras misstagskultur föds.

När ska svenskarna förstå att den industriella, internationella kleptokratin är densamma oavsett om den bär amerikansk eller svensk flagg. Om den heter Monsanto eller Stora Enzo, BP eller Sveaskog? Industrins aktörer förhåller sig till samma sjuka spelregler, ett ständigt ökat uttag av naturresurser, ständig tillväxt, vart än deras huvudkontor av strategiska skäl för tillfället råkar vara placerade.    


 Johannes