Rural feminism

Artikeln först publicerad i Landets Fria Tidning

I hela världen sliter kvinnor på åkrarna för att producera Stadens mat, och i sweatshops för att tillverka Stadens kläder. Samtidigt är det främst i Staden vi finner vår tids feminister.

Ja, feminismen är en i stora drag urban företeelse. Det är lite som med Mp’s väljare, de bor i storstäderna. Tyvärr. Feminismen skulle behövas som en stark och livaktig influens också här på landsbygden där jag bor.

Inom den svenska vänstern, som till största delen bor i staden, är man alltid glad när något perifert land genomför jordreformer. Vad man sällan ens reflekterar över är att om dessa reformer genomfördes i alla de länder som förser samma svenska stadsvänster med mat, så skulle dennas livsstil vara hotad. Den moderna urbana tillvaron är nämligen en i grunden kapitalistisk konstruktion som bygger på ojämnt byte – ett byte där landsbygden är den ständiga förloraren. I en värld där Staden i allt väsentligt skulle behöva stå för sina egna kostnader, eller åtminstone betala producenterna det fulla värdet för deras arbete, i den världen är Staden som vi känner den en orimlighet.

Urbaniseringen skapar helt skilda resultat i städerna och i periferin. Om staden berikas av alla de olika varor och influenser som strömmar dit in, så utarmas landsbygden på desamma. Om staden blir rikare och mer jämställd så sker det omvända med landsbygden: Konkurrensen mellan producenterna ökar. Toleransen minskar.

Viktigt att tänka på är att om vi med landsbygd avser det stycke jord som förser staden med det mesta den behöver för att överleva, så ligger i sådana fall idag ett gott stycke svensk landsbygd i Indien, Egypten, Argentina … Där ligger Sveriges externaliserade landsbygd! Fattiga som konkurrerar med andra fattiga för att tillfredsställa Stadens behov. Sambandet mellan fattigdom och t.ex. könshierarki är välkänt. …

De fattiga lantarbetarna i periferin kan göras mer självständiga genom att vi höjer vår grad av självförsörjning så att de stora agri-bussinessbolag som äger de fattigas mark inte längre har någon avkastning för sina produkter här i väst. På så vis kan man säga att det är en solidarisk handling att ”odla morötter”.

Alla ni underbara feminister och genusfunderande kvinnor och män i största allmänhet, var är ni? Vi behöver er här ute i ”salladen”. Det är ett kraftigt ställningstagande att vägra vara en del av den kanske mest kraftfulla strukturella hierarkin av alla; den strukturen som metaforiskt skulle kunna kallas ”patriarken Stadens dominans över kvinnan Landet”.

Johannes Söderqvist  

VÄRLDENS CANCER

   Städerna, världens metropoler - New York, Stockholm, Arvika - har alla en sak gemensamt; de är Jordens cancer. Det omkringliggande landskapet förser dem med allt de behöver för att leva och själva växer de hela tiden i omfattning och gör behovet av en högavkastande landsbygd större och större för varje dag som går. Olja, ved, säd och andra varor… allt stuvas in i lastbilar och skeppas in till centrum. Staden tjänar nämligen stora pengar på att omvandla fina råvaror till mindre fina produkter och sälja det dyrare. Ja, man skulle faktiskt kunna säga att det är det som är en stad.

   I staden omvandlas allting. Oljan och veden blir till aska och koldioxid som sprids för vinden och matvarorna har, efter att ha tagit vägen via våra matsmältningsorgan, snart hamnat i reningsverket. Både koldioxiden och rötslammet kommer strax också tillbaka till landsbygden, co2'n eftersom den rör sig med vindarna och rötslammet eftersom politikerna inne i staden har svårt att bli av med detta ganska giftiga avfall (som innehåller bl.a. bly, kvicksilver och kadmium). På vissa platser och under vissa perioder har det varit lagligt och sen olagligt, igen lagligt och sen olagligt att sprida rötslam från reningsverk på t.ex. åkermark, men hur vi än vänder och vrider på frågan så läcker alla gifterna (och numera även hormonerna, läkemedelsrester och en del icke nedbrytbara sockerarter) ut i naturen – något som på sikt naturligtvis även påverkar oss människor som lever i den.

 
   Processen när ordnad energi (som t.ex. ett vedträ) omvandlas till kaos (co2 i vinden) benämns inom fysiken entropi. Det är en helt vardaglig, universal process som sker hela tiden runt omkring oss; gamla stubbar som ruttnar, stjärnorna som brinner upp, varelser som dör och bryts ned. Inget konstigt. Problemet nu är att graden av entropi inom många områden är större än graden av återbildande. Våra städer suger in väldiga mängder undervärderad, ordnad energi från periferin och exporterar tillbaka entropi.

   Kol, gas och olja är alla från början solljus (solljus är kaos, alltså entropi) som växterna lyckats binda och ordna som molekyler. När sen växterna, och andra varelser som lever av dessa, dött har de under tryck nere i Jordens kamrar bildat en ännu högre form av ordnad energi - de fossila bränslena. Våra metropoler omvandlar just nu, på en grisblink, all denna väldiga energi till entropi. Hundratals miljoner år lagrad solenergi har förstörts entropierats och släppts ut i atmosfären, bara sedan 1980. Det tål att tänka på.

   Inte nog med det, vi använder också denna energi till att öka all annan avkastning från skog och mark så att vi får ännu mer energi att tillgå. Priset blir emellertid högt. Växthuseffekten ska jag inte gå in på idag. Alla känner redan till den och vet tillräckligt om den för att fatta att den hänger samman med entropi-processen. Men det finns andra problem: Våra åkrar förvandlas gradvis från bördiga jordar, fulla av näringsämnen till substrat vars enda funktion snart är att hålla fast det groende sädeskornet vid marken medans vi öser på med konstgödning och bekämpningsmedel – produkter vilka i sin tur också är framställda av fossila bränslen som olja och naturgas. Ja, jag tror ni förstår så jag ska inte mala på om detta längre nu.

   Lösningen? Enkel: Bo inte i staden. Bo på landet. Odla din egen mat. Skapa ett slutet system där den mat du får fram stannar i ditt närområde och återvandlas till näring som du kan ge tillbaka till den Jord du från början fick den av.

   Men, säger en del då, det finns inga färdiga mallar. Samhället måste ändra sig först, jag kan inte göra allt det här själv.

   De här argumenten har vi nog alla hört både en och fem gånger. Men nu är det nog så att historiskt sett har stora samhällsomvälvande förändringar aldrig kommit inifrån systemet självt. Ska vi vänta på statens lösning kommer vi att få vänta länge! Den goda – och förhoppningsvis inspirerande – nyheten är att förändringen alltid kommit från gräsrötterna, från folk som du och jag. De stora historiska samhällsomvandlingar som lett till att människor fått det bättre har aldrig varit våra ledares konstruktioner. Männen i Athen tog makten från sina aristokrater och skapade sin proto-demokrati, precis som en översvämmande stor folkrörelse tog makten och gav sig själv rösträtt här i Sverige i början av 1900-talet. Ingenting kommer alltså att hända förrän vi bestämmer oss för det. Eller ännu enklare uttryckt: Mitt liv blev bättre först när jag bestämde mig för det.

//Johannes

(De faktamässiga uppgifterna om ”civilisationens termodynamik” – entropiresonemanget -  kommer från professor Alf Hornborgs böcker The Power of the Machine och Myten om Maskinen.)

PS: För den intresserade så kan jag upplysningsvis nämna att min bok, Kungen är död – leve de ofödda barnen, kommer ut nu i höst.