VÄRLDENS CANCER

   Städerna, världens metropoler - New York, Stockholm, Arvika - har alla en sak gemensamt; de är Jordens cancer. Det omkringliggande landskapet förser dem med allt de behöver för att leva och själva växer de hela tiden i omfattning och gör behovet av en högavkastande landsbygd större och större för varje dag som går. Olja, ved, säd och andra varor… allt stuvas in i lastbilar och skeppas in till centrum. Staden tjänar nämligen stora pengar på att omvandla fina råvaror till mindre fina produkter och sälja det dyrare. Ja, man skulle faktiskt kunna säga att det är det som är en stad.

   I staden omvandlas allting. Oljan och veden blir till aska och koldioxid som sprids för vinden och matvarorna har, efter att ha tagit vägen via våra matsmältningsorgan, snart hamnat i reningsverket. Både koldioxiden och rötslammet kommer strax också tillbaka till landsbygden, co2'n eftersom den rör sig med vindarna och rötslammet eftersom politikerna inne i staden har svårt att bli av med detta ganska giftiga avfall (som innehåller bl.a. bly, kvicksilver och kadmium). På vissa platser och under vissa perioder har det varit lagligt och sen olagligt, igen lagligt och sen olagligt att sprida rötslam från reningsverk på t.ex. åkermark, men hur vi än vänder och vrider på frågan så läcker alla gifterna (och numera även hormonerna, läkemedelsrester och en del icke nedbrytbara sockerarter) ut i naturen – något som på sikt naturligtvis även påverkar oss människor som lever i den.

 
   Processen när ordnad energi (som t.ex. ett vedträ) omvandlas till kaos (co2 i vinden) benämns inom fysiken entropi. Det är en helt vardaglig, universal process som sker hela tiden runt omkring oss; gamla stubbar som ruttnar, stjärnorna som brinner upp, varelser som dör och bryts ned. Inget konstigt. Problemet nu är att graden av entropi inom många områden är större än graden av återbildande. Våra städer suger in väldiga mängder undervärderad, ordnad energi från periferin och exporterar tillbaka entropi.

   Kol, gas och olja är alla från början solljus (solljus är kaos, alltså entropi) som växterna lyckats binda och ordna som molekyler. När sen växterna, och andra varelser som lever av dessa, dött har de under tryck nere i Jordens kamrar bildat en ännu högre form av ordnad energi - de fossila bränslena. Våra metropoler omvandlar just nu, på en grisblink, all denna väldiga energi till entropi. Hundratals miljoner år lagrad solenergi har förstörts entropierats och släppts ut i atmosfären, bara sedan 1980. Det tål att tänka på.

   Inte nog med det, vi använder också denna energi till att öka all annan avkastning från skog och mark så att vi får ännu mer energi att tillgå. Priset blir emellertid högt. Växthuseffekten ska jag inte gå in på idag. Alla känner redan till den och vet tillräckligt om den för att fatta att den hänger samman med entropi-processen. Men det finns andra problem: Våra åkrar förvandlas gradvis från bördiga jordar, fulla av näringsämnen till substrat vars enda funktion snart är att hålla fast det groende sädeskornet vid marken medans vi öser på med konstgödning och bekämpningsmedel – produkter vilka i sin tur också är framställda av fossila bränslen som olja och naturgas. Ja, jag tror ni förstår så jag ska inte mala på om detta längre nu.

   Lösningen? Enkel: Bo inte i staden. Bo på landet. Odla din egen mat. Skapa ett slutet system där den mat du får fram stannar i ditt närområde och återvandlas till näring som du kan ge tillbaka till den Jord du från början fick den av.

   Men, säger en del då, det finns inga färdiga mallar. Samhället måste ändra sig först, jag kan inte göra allt det här själv.

   De här argumenten har vi nog alla hört både en och fem gånger. Men nu är det nog så att historiskt sett har stora samhällsomvälvande förändringar aldrig kommit inifrån systemet självt. Ska vi vänta på statens lösning kommer vi att få vänta länge! Den goda – och förhoppningsvis inspirerande – nyheten är att förändringen alltid kommit från gräsrötterna, från folk som du och jag. De stora historiska samhällsomvandlingar som lett till att människor fått det bättre har aldrig varit våra ledares konstruktioner. Männen i Athen tog makten från sina aristokrater och skapade sin proto-demokrati, precis som en översvämmande stor folkrörelse tog makten och gav sig själv rösträtt här i Sverige i början av 1900-talet. Ingenting kommer alltså att hända förrän vi bestämmer oss för det. Eller ännu enklare uttryckt: Mitt liv blev bättre först när jag bestämde mig för det.

//Johannes

(De faktamässiga uppgifterna om ”civilisationens termodynamik” – entropiresonemanget -  kommer från professor Alf Hornborgs böcker The Power of the Machine och Myten om Maskinen.)

PS: För den intresserade så kan jag upplysningsvis nämna att min bok, Kungen är död – leve de ofödda barnen, kommer ut nu i höst.

Varför tillväxten bara är nys.

Ok, en överblicksbild.

Vi har en värld där det finns ett centrum (västvärlden) och en periferi (tredje världen).  Centrum lever i hög grad av att vampyrisera på periferin. Orsaken till att centrum kan göra detta är att det är ett mycket mer teknologiskt samhälle än periferin; dess teknomassa är flera gånger större och med denna kan centrum fortsätta med ständig kapitalackumulation. Övertaget inleddes för många hundra år sedan då en ny sorts teknik, de avancerade segelbåtarna avsedda för långfärder över öppet hav och handeldvapnen, möjliggjorde det som inom den ekonomiska historien kommit att kallas den ursprungliga kapitalackumulationen.

När vi tänker på ordet produktion så får nog de allra flesta en bild i huvudet av hur en grov råvara förvandlas till något användbart. Vi tänker oss en generativ process. Denna bild är emellertid felaktig då det enda värde som stiger i någon produktionsprocess är det monetära. Vad som egentligen händer är att varan tagit ett eller flera steg närmare att bli molekylsopor eller strålningsvärme. Entropilagen är termodynamikens andra grundregel, och den säger att all materia alltid går från ordnad form till entropi, d.v.s. oordnad/kaos. Allt är energi. När energin är organiserad, som i ett stycke ved, så är dess exergi (dess kvalité) hög. När man bränner vedträet så genomgår det ganska snabbt en process där exergin, - genom entropiprocessen, - förbrukas. När veden är uppeldad är all kvalité (exergi) borta. Kvar finns molekylsopor i form av aska samt strålningsvärme (entropi m.a.o.). Alla de råvaror vi köper är energi och i våra förädlingsprocesser tvingas dessa steg för steg genom entropiprocessen. Deras exergi minskar. När vi som lever i centrum köper importerad billig mat eller andra produkter som kommer från ett område i periferin så köper vi alltså en viss mängd exergi vilken vi sedan under objektets levnadsbana förbrukar.  

   Som ni säkert alla känner till så är definitionen av kapitalism när Jag köper en vara av Dig till ett pris som understiger dess egentliga värde, så att Jag kan vidareförsälja den med förtjänst. Arbetaren i fabriken säljer sin kunskap och sin kropp, sitt arbetsredskap, till fabrikören till ett pris som är lägre än den vinst hans  eller hennes arbete genererar. I det större perspektivet kan man även säga att periferin säljer sina varor till centrum till ett pris som understiger dess egentliga värde. Olja, peppar, bomull… ja listan kan göras mycket lång på de råvaror som slumpas bort till vidareförädling och slutlig försäljning i centrum. Om vi tänker närmare på det där med råvarorna så kan dessa översättas till dimensionsbegreppet rum. När en bonde i Indien odlar bomull för vidareförsäljning till väst istället för ris till sin familj, så har denne även sålt sitt rum till oss. Hans arbete kan lika enkelt översättas i dimensionsbegreppet tid. Alltså: när du köper en t-shirt på H&M så köper du någon annan varelses tid och rum.

   De globala handelsströmmarna kan med andra ord sägas representera väldiga strömmar tid, rum och exergi, och jag behöver väl knappast påpeka att det går mer varor från periferin till centrum än tvärtom.   

Precis som tiondet i vårt gamla europeiska system gick in i kyrkan och skapade fler kyrkor, så skapar de exergiströmmar som går in i centrums teknomassa, mer teknomassa. Detta är tillväxt. Högkvalitativa råvaror som kommer till västvärldens fabriker (till centrums teknomassa) ”förädlas” till produkter, vilka försäljs med vinst, vilket i sin tur skapar utrymme för nyinvesteringar i mer fabriker (teknomassa.) Om inte periferin sålde sina varor för billigt skulle alltså inte förtjänst med efterföljande investeringar vara möjligt. Tillväxt kräver ojämnt utbyte och det kräver en exponentiell ökning av naturresursuttaget – annars skulle vinst helt enkelt inte vara möjlig! Detta förtjänar vår uppmärksamhet. Alla de ekonomer som snubblar runt i begreppsträsket och påstår att vi behöver mer tillväxt för att klara av världssvälten och miljöproblemen snackar dynga! För om inte utbytet med våra fattigare medmänniskor såväl som med ekosystemet var ojämnt skulle inte vinst (tillväxt) vara möjlig. Den produkt som verkligen ”klimatkompenserar” är helt enkelt inte möjlig i vårt ekonomiska system. Inte heller är det scenario som idag förespråkas av en enig politikerkår, enligt vilket tredje världen förväntas komma på fötter om de bara följer oss i spåren, möjligt. Det skulle i sådana fall förutsätta att centrum helt slutade att göra vinst - och det finns det väl knappast någon politiker som förespråkar.  

Mvh:

Johannes Söderqvist

*  *  *

Med tack till professor Alf Hornborg vid Lunds Universitet. För vidare fördjupning rekommenderas hans Myten om maskinen, Daidalos förlag 2010.