Undrarna - Sveriges ledande tankesmedja till stöd för suntförnuftismen.
Suntförnuftismen är såklart en fullkomligt meningslös ism. Sunt förnuft är i sig ett nonsensbegrepp helt enkelt eftersom det inte går att definiera. Det finns lika många definitioner som det finns människor. Det är just därför vi använder oss av begreppet. Det ställer en fråga: Vad är sunt förnuft?
Vi ogillar ismer. Vi diggar livet! Att vara en suntförnuftist innebär att man erkänner att livet och situationen i världen inte kan kirras enbart med hjälp av politisk kohandel och med typiskt västerländsk rationalism. Det sunda förnuftet är sunt just för att det är individuellt, för att det på ett personligt plan kräver någonting av den som använder sig av det. Dessutom andas begreppet att man inte enbart litar på det kalla intellektet; att det också finns en poäng med erfarenhetsgrundad klokskap, att stå med bägge fötterna (och kanske också händerna) i myllan.
Men sedan har vi också ställt upp några riktiga krav för vår ism. Som suntförnuftist håller man inte på med några bullshitargument. Det finns vissa fakta vi inte ens med uppbådande av all vår retoriska förmåga kan ta oss runt. Ett sådant faktum är t.ex. att konstant ekonomisk tillväxt inte är förenligt med en levande planet. Alla vet det, men väldigt få snackar om det, och de allra flesta av de som faktiskt snackar ägnar sin tid åt att ta sig runt problemet på ett teoretiskt filosofiskt plan. Resultatet av detta har blivit en massa green wash-termer och mumbo jumbo som ”grön tillväxt”, ”ekosystemtjänster” eller ”miljövänliga transporter”.
Ok, som suntförnuftist tänker man då: ”Men hallå, 'grön tillväxt' vad säger det egentligen? Inte ett skit. Det är ju bara ett fint ord men som inte beskriver en enda verklig process. En tjänst, det är något som någon erbjuder. Men ekosystemet erbjuder inte oss någonting. Vi kan välja att ta eller att inte ta, och om vi tar så kommer detta alltid att ha sina risker. Och 'miljövänliga transporter', va' fan är det? Ingen transport kommer någonsin att vara miljövänlig. På sin höjd kan man uppnå att de blir lite mindre miljöfarliga, men det är också allt.
Men låt oss återgå till tillväxtfrågan. Här är några suntförnuftistiska exempel på varför konstant tillväxt inte fungerar:
1.) För att konstant tillväxt är onormalt. Förutom i fallen med kärnreaktioner och cancertumörer så existerar fenomenet inte i naturen. Tillväxt förekommer hela tiden runt omkring oss i alla möjliga former; som när en sättpotatis över sommaren förvandlas till kanske 15-20 nya potatisar, eller när barnet växer och blir större för varje år. Det bisarra vore om potatisen bara fortsatte att förmera sig i all evighet eller om barnet aldrig slutade växa. All naturlig tillväxt följs av ett avstannande och sedermera ett nedvissnande.
2.) Låt oss leka med tanken att Värmland var en helt isolerad och självstyrande region, ett eget land utan kontakt med omvärlden. Inom detta hypotetiska rikes gränser kan man även med de allra bästa jorbrukstekniker bara få fram en viss begränsad mängd mat varje år. Det samma gäller naturligtvis för skogsråvara och allt annat vi värmlänningar kan plocka ur naturen. Mängden råvara bestäms såklart av sådana faktorer som landareal, årstidsväxlingar m.m. Trots att det borde vara ganska uppenbart för alla att man i ett sådant läge gör bäst i att anpassa livet efter dessa grundläggande förutsättningar så har de styrande i Värmland bestämt sig för att man ska ha en ständigt växande ekonomi. Är det någon som tror att detta är möjligt i längden? Nej, naturligtvis inte. Konstant tillväxt fungerar helt enkelt inte i ett slutet system med begränsade resurser. Det finns egentligen ingenting som skiljer Värmland från världen, bara skalan. Världen är också ett slutet system. Bara för att världen är det största måttet som alla andra mått jämförs med innebär inte detta att måttet saknar gränser.
Att konstant tillväxt inte fungerar är alltså ett exempel på ett faktum man som suntförnuftist måste ställa sig bakom. Det är inte fakta som driver tillväxtälskarna utan sådant som presitge och kanske också en rädsla och ovilja inför hur alarmerande situationen verkligen är.
Vi suntförnuftister tror att det är viktigt – ungefär som när en person tillfrisknar från missbruk – att se hur kass situationen är på riktigt för att kunna bedöma vilka åtgärder man ska vidta. Vi tror också att frågan är viktig – att undra. Kan vi ta oss ur den här situationen, eller ens räta upp skutan någorlunda, utan att hjälpas åt? Nej det är nog svårt. Och all form av samarbete underlättas av att man frågar mer än man påstår.
//Undrarteamet
(Och den utmaningen, att börja ställa mer frågor, är lika stor för oss på Undrarna som för någon annan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar