Eliten är Vi!

Om vi vill ha en inkomst på den alltmer rörliga och regellösa arbetsmarknaden måste man vara beredd att vilja "bredda sitt mentala material". D.v.s: utbildning, lärlingskap etc.  Dessvärre har de som föds in i en fattig kontext ofta inget "mentalt material" att "bredda". 

Om vi för hypotesens skull definierar världskapitalismen som "idén att vissa har rätt att äga mer än andra" så blir det ganska tydligt att dessa "ägare" också förfogar över bildningsresurserna. Att de har ett försprång. Om du däremot försörjs av hårt arbetande, frånvarande föräldrar (i sin tur utan skolning), eller tvingas växa upp med "socialfall" utan arbete... Det säger sig självt att du inte ges något direkt försprång här i livet.

Kommunisterna såg dessa samband och ville krossa denna struktur. Denna strävan ledde fram till några av de grymmaste diktaturer världen skådat. Eller? Naturligtvis inte!
Om världskapitalismen, som vi antog, är det samma som att vissa har rätten att kapitalackumulera, medan den övervägande majoriteten andra grupperingar i princip fråntagits denna rätt och istället tvingas agera resurs (ord som "humankapital" talar sitt tydliga språk), så är det ganska självklart att denna fattiga majoritet fått ta en hel del stryk sedan "detta är mitt"-paradigmet först infördes. Kapitalismens offer kommer visa sig vara minst lika många som socialismens.

I slutänden kommer kanske den största skillnaden mellan kommunismen och kapitalismen vara att kommunisterna ofta med envis noggrannhet bokfört de dödsoffer de själva orsakat, medan denna uppgift i det kapitalistiska systemet skötts (och sköts) av hjälporganisationer, journalister, antropologer, historiker m.fl. Någon exakt summa kommer vi aldrig få på alla de utplånade ursprungsbefolkningar, bönder, soldater, ulandsmedborgare som råkar bo på en oljefyndighet som fått stryka på foten för den snöda vinningens skull. Hur många arbetarliv har inte förkortats bara här i Sverige, i vår tid, på grund av stress, själsdödande monotoni o.s.v.

En viktig ingrediens i det ständiga kapitalistiska nybaket är just att det är "i princip" omöjligt för mig att också bli direktör eller för den utfattige att höja sin standard. I princip - helt uteslutet är det alltså inte!
I TV och radio, i tidningarna och i skvallret på byn får vi ju hela tiden höra hur folk tar sig fram och förbättrar sina villkor. Att 99,99999999% aldrig kommer lyckas blir liksom ointressant i jämförelse. Vi sätter vårt hopp till det hopp som står till buds, även om det är försvinnande litet.

Vare sig kapitalismen eller dess socialistiska inverteringar har visat sig vara oss till gagn. Bägge systemen är elitstyren. Vad vi skulle behöva - inte minst för att kunna hantera, och kanske lösa, en del av de väldiga problem som vi nu ställs inför - är verkligt folkstyre. Eliten är Vi! Kungarna, presidenterna, tyrannerna, ministrarna är döda - leve de ofödda barnen.

//J.