Skutan kantrar?

Von Clausewitz säger att krig är en fortsättning på politik, med andra medel. I såna fall är ekonomi en fortsättning av energi, med andra medel. Utan energi att försörja våra ekonomiska system; inget ekonomiskt system! År 2005 toppade världens oljeproduktion. År 2008 gick EIA (Energy Information Administration, som är USA' nationella energiinformationsorgan) ut med en rapport om att vi sedan år 2005 hade en 9% oljebrist i världen. Strax därefter kom den ekonomiska krisen - den värsta i vår tid. Nu säger man, antagligen efter att ha fått skäll från högre ort, att det finns tillräckligt med olja för att förse vårt globala samhälle med vad det behöver i ytterligare trettio år. Min egen gissning är att EIA ändrat sina uppgifter då bara rapporter av det här slaget kan få hela världsmarknaden att skakas i sina grundvalar.

Det finns ett begrepp inom Peak Oil-diskussionen som heter The Bumpy Plateau. Med skakigheten på denna platå avses oljans pris-tillgångskurva. När världen nått toppen av oljeutvinningen- vilket vi nu alltså gjort - så kommer kriser komma stöt i stöt: Tillgången på olja minskar när investeringstakten är hög vilket utlöser en kris. Denna kris får till följd att investerinagrna avtar och ett litet oljelager kan byggas upp. Detta lager tar dock slut fort så snart ekonomin börjar komma på fötter och investeringarna sätter fart igen. För varje gång kurvan "bumpar" upp och ner blir oljelagret mindre och mindre. Denna platå har vi alltså antagligen befunnit oss på sedan 2005. (Kenneth S. Deffeyes är en av de som hävdat år 2005 som toppningsåret.) (*Fotnot:1)

Redan för flera år sedan förutspådde Peak Oil-aktivisten Mike Ruppert (och flera andra) att vi år 2010 skulle nå platåns kant, varefter det definitiva fallet nedåt infinner sig. En av dessa "flera andra" är den gamle oljegeologen Dale Allen Pfieffer som år 2004 i princip förutspådde den ekonomiska krisen år 2008, minskningstakten och att vi i år (2010) skulle befinna oss vid brytningspunkten då tillgångskurvan börjar gå nedåt medan efterfrågans- och priskurvorna fortsätter uppåt. Oil Shortages Look Certain by 2007.

En av de forskare som sysslat med Peak Oil och vilka konsekvenser det kommer få för mänskligheten är Richard C. Duncan (artikel om honom på Wikipedia) som tagit fram den kontroversiella Olduvai teorin - eller The Olduvai Theory, som den heter på engelska - vilken i korthet går ut på att oljeanvändningen i världen per capita toppade runt mitten av 1970-talet och sedan dess har fallit (de fattiga, som blivit fler, använder idag mindre olja/individ än de gjorde år 1970). Enligt Duncan korrelerar allt det som vi vant oss vid att kalla civilisation med graden av vår energianvändning. Alltså: utan olja stannar allt. Om vi föreställer oss den Industriella Civilisationen som en sinuskurva som går upp och upp allt eftersom vi utvinner mer och mer energi, för att därefter, när energidepåerna börjar sina, faller. I kurvan kan vi också tänka in all teknik, sjukvård, modernt jordbruk o.s.v. Allt detta kommer också att följa kurvan ner och vi hamnar enligt Duncan i en post-industriell stenålder. 

När vi på nyheterna hör att krisen verkar inte vara över så är detta egentligen en förvarning om att oljepriserna antagligen är på väg uppåt igen (år 2008 vid krisens inledande fas var de uppe i 140 USD/fat) (*Fotnot:2).

Energitillgången påverkar ALLT i vårt samhälle. Vid oljebrist kan alltså nästan vad som helst hända: Köerna på sjukhusen kan bli längre på grund av en hel mängd seriereaktioner som det kan vara väldigt svårt att ens se början på, men som någonstans beror på att någon har energibrist. Varor på hyllan i kvartersbutiken kan plötsligt saknas då det kanske i leverantörens hemland råkar vara brist just då. Våra politiker (varav de allra flesta har en ganska bra bild av vad det är som är på väg att hända) kan plötsligt gå ut och ropa på hårdare tag mot arbetslösa, då de i desperation gör vad de kan för att hålla tillväxten igång med sina alltför konventionella verktyg. Vi kan förvänta oss mycket hårdare tag och nedskärningar (som inte har ett dugg med invandringen att göra) framöver.


Mvh:
Johannes


FOTNÖTTER:
1. Att vi befinner oss på en platå är ett obestridligt faktum; det är bara att titta på kurvorna för oljeutvinningen i världen så ser man det. Frågan är om vi är på den sista platån. Mycket tyder på det då efterfrågan ökar men oljebolagen verkar oförmögna att tillfredställa denna.

2. Den senaste tiden har oljepriset börjat stiga igen. Just i detta nu ligger de strax under 90 USD/fatet90 USD/fatet.