fredag 9 oktober 2015

Dör innan mig.

”Vi måste tänka på vilken värld vi lämnar åt våra barn och barnbarn.”
Ursäkta men det är ett sån jävla uttjatad skitfras. Jag är född 1976. Lever jag till 2050-talet kommer jag att (i väldigt selektivt urval) ha överlevt: orangutangerna, gorillorna, schimpanserna, bonoboerna (alltså alla våra egna närmaste släktingar), fjällrävarna, lejonen, blåvalarna, sjölejonen, hasselmössen, tigrarna, leoparderna, elefanterna, saolorna, de blåfenade tonfiskarna, de asiatiska geparderna, tornugglorna, fjällgässen (Akka ni vet), siklöjorna, torskarna, jätteibisarna, nyckelpigespindlarna, de rosa delfinerna (och en massa andra delfiner), kvastfeningarna, de kinesiska alligatorerna, de vilda kamelerna, de iberiska lokatterna, tapirerna, de afrikanska vildhundarna, läppbjörnarna … Läppbjörnarna ja. När barnen frågar vilken sorts björn Baloo är så får vi lov att berätta att han var en läppjörn.

Jag hatar hela tankefiguren ”Världen som vi ska lämna åt våra barnbarn”. Den betjänar enbart förfrämligandet. Som om det ännu fanns tid. Som om inte den viktigaste kampen stod nu. Som om inte alla dessa arters försvinnande var en förlust också för oss nu levande. För oss.

Hur som helst: dvärgvattenbufflarna, lemurerna, koalorna, girafferna, de europeiska och asiatiska gamarna, myrkottarna, jättesköldpaddorna (nej förresten, de dog ju ut härom året), de västliga svarta noshörningarna (ja visst ja, det gjorde ju de också). Förresten: under år 2015 förväntas bland annat vaquitorna, Hainan gibbonerna och de nordliga vita noshörningarna förklaras glida ur vårt grepp. Först av alla i år kanske blir den lilla grodan Ecnomiohyla rabborum, den sista av dem lever på Atlantas botaniska trädgård. Det kan man kalla att vara ensam.

Bara i Sverige hotas för närvarande drygt 4000 arter. Grovt räknat lever lite mindre än hälften av dem i vattnen som omger den skandinaviska subkontinenten och den andra dryga halvan i skogarna som bekläder densamma. Övergödning, gifter och skogsbruk.


Vem vill du vara? Vill du gå omkring och ”tänka på vilken värld vi lämnar över till våra barn och barnbarn”, eller vill du vara den som gjorde någonting? Nu?  


//Johannes Söderqvist

Texten först publicerad i Landets Fria Tidning.