tisdag 31 januari 2012

Energidebattens många masker

EU-kommissionen har för redan över ett år sedan uttryckt en önskan om att skapa ett regelverk för skogsbränsle. Man vill att industrin ska intyga att allt bränsle kommer från skogar som brukats på ett hållbart sätt. Detta motsätter sig nu sju medlemsländer, däribland Sverige med landsbygdsminister Eskil Erlandsson i spetsen.
 
Diskussionerna om det eventuella nya regelverket är i full gång i Bryssel. Erlandsson säger i en intervju i ATL (280112) att...
"Vi är riktigt oroade för det här. Går det igenom får skogsbruket nya regler, med en mycket hög detaljnivå, att förhålla sig till. Det blir en administrativ börda. Det blir också svårare att leva upp till målet att använda mer förnybara bränslen, säger Eskil Erlandsson till Skogsland."
 
Ok, vad döljer sig bakom det här nu då? Jo, för det första så vill såklart inte den svenska landsbygdsförstörarministern att det ska finnas några regler för någonting när det gäller att avverka skog i det här landet, det kan vi vara ganska säkra på. Men - för det finns ju alltid ett men - å andra sidan så är de länder som driver på för det nya regelverket inom EU främst de kolproducerande länderna. Här har vi alltså ett typexempel på när två stora kapitaljättar står mot varandra och låter striden utspela sig via sina respektive politiska alibin.  
 
Kanske finns det inblandade politiker som vill göra övergången från kolenergi till skogsenergi säker och ekologiskt trygg. Men vad de inte verkar ha förstått är att vi nu går mot en oåterkallelig minskning av den totala energimängden och att vi, oavsett vad vi gör, aldrig kommer kunna upprätthålla dagens omfattande energiförbrukning. Visst är det önskvärt att reglerna skärps för hur man får och inte får avverka skog, det är jag den förste att skriva under på, men om Centraleuropa i framtiden har tänkt sig köra lika mycket bil, fortsätta att värma upp sina ensamhushåll till 25 grader och ha lika mycket el i strömuttaget som idag så kan inte ens vatten, vind, sol, raps och skog kombinerat täcka de energibehoven. Detta har bekräftats gång på gång av olika forskargrupper under de senaste åren. Med andra ord är hela den politiska diskussionen trams.
 
Eskil Erlandsson ser kortsiktigt på saken - lika kortsiktigt som sina kolpropagerande kolleger -och skiter i att skogen inte kan utgöra någon långsiktig lösning. Han skiter i att viktiga nyckelbiotoper avverkas i det här landet så gott som varje dag. Han vill inte ha några nya regelverk eftersom det kan kosta "arbetstillfällen". 

Borde inte Sverige se till att ha världens starkaste regelverk så att vi när oljetoppen (eller "den globala energitoppen" som den kanske hellre borde beskrivas som) är passerad kan ha både en bred och livskraftig flora/fauna och möjligheter till en liten men ändå existerande inhemsk energiförsörjning?
Mvh:
Johannes

lördag 28 januari 2012

Systemförändring inifrån = lögn.

Ibland hör man folk hävda att det bästa man kan göra är att bara bry sig om sig själv och de som står en närmast. "Vi kan ändå inte påverka det som händer i den stora världen" - typ. För mig framstår detta som en uppgiven inställning. Som ett bevis på att Makten inte bara segrat i det materiella utan även över dessa personers medvetande. Börjar man granska historien så visar det sig dessutom ganska snabbt att påståendet är felaktigt. Man kan påverka!

Många av våra fri- och rättigheter tas idag som så självklara att vi inte tänker på att det var aktivister som gav oss dem. Ja, faktiskt så har de allra flesta av de reformer som vi betraktat som goda kommit från någon helt annanstans än från Maktens hallar.
Demokratin skulle t.ex. inte ha varit vad den är om det inte varit för att aktivister år efter år brutit mot gällande lagar och förordningar. Fram till mitten av 1800-talet var det, för att bara nämna ett exempel, inte tillåtet för allmogen att mötas och diskutera under ordnade förhållanden. Att vi till slut fick "mötesfriheten" var inte beroende på ett plötsligt filantropiskt utfall från Maktens sida, det var de små religiösa och politiska gruppernas förtjänst, de som vägrat låta bli.
Kvinnans lika rättigheter är ett annat exempel på att aktivism visst fungerar - ja att den fungerar bättre, mycket bättre, än att foga sig i det rådande systemets regler och försöka åstadkomma en "förändring inifrån". 

Andra exempel kan radas på varandra: Många av de forna kolonierna i Afrika och på andra ställen skulle fortfarande vara europeiska besittningar. Sydafrika skulle fortfarande praktisera apartheid. Vi skulle knappast ha någon form av miljölagstiftning.Torsken skulle nu vara definitivt slut i Östersjön...

I det lilla kan nämnas att jag och min sambo vid flera tillfällen lyckats skydda avverkningsanmälda skogar med höga naturvärden. I den strävan har vi använt oss av flera olika redskap: inventeringar av biodiversiteten, insändare, fått folk att skriva protestbrev till berörda myndigheter etcetera.
Ja, faktum är att våra politiker i vissa avseenden knappast är något mer än barometrar som försöker navigera mellan kapitalintresset och aktivisternas påtryckningar, samtidigt som de med diverse statistiska mätningar ständigt försöker ta reda på vad medelklassen tycker. Och vilka är då medelklassen? Jo, det är den stora uppgivna, besegrade gruppen som säger: "Vi kan ändå inte påverka det som händer i den stora världen."


Mvh:
Johannes - von Oben - Söderqvist

torsdag 26 januari 2012

Stora Enso, SCA, Holmen, Sveaskog, Weda, Norra, Swedwood, Skoglig samverkan m.fl.... LJUGER!

Min stora kärlek, och turligt nog också den person jag lever tillsammans med, har gjort ett bildspel om situationen i den svenska skogen - om hur skogs(miss)bruket bedrivs. Här får man svart på vitt att de nordiska skogsbolagen LJUGER i intervjuer, uttalanden och i miljöpolicydokumenten på deras hemsidor:

SE BILDSPELET HÄR.

//Johannes

söndag 15 januari 2012

måndag 9 januari 2012

Skydda Skogen

Föreningen Skydda Skogen har under året drivit flera framgångsrika kampanjer, räddat urskogsområden, gjort polisanmälningar, fått in 30 artiklar i olika tidningar, synts i TV, hörts i radio m.m. m.m.... Allt detta till en i sammanhanget mycket låg kostnad. Vi skulle behöva bli 400 stödmedlemmar till för att arbetet ska kunna flyta lättare. Med andra ord: Gåvor och/eller stödmedlemskap uppskattas djupt. För att bli medlem sätter du in minst 100 kr på följande PG och skriver namn, adress och e-postadress.
Plusgiro: 504609-9
Vill du skänka en gåva till Skydda Skogen, skriv att beloppet avser en "gåva".
 
 

lördag 7 januari 2012

Ett liv utan olja

(Artikeln publicerades i Tidningen Kulturen 28/12 2011)

Likviditet. Ett ord som verkar bli mer och mer aktuellt i debatten för varje dag som går. Länder förväntas gå i konkurs och hela den idag så sammanvävda världsekonomin skälver, och kanske till och med faller. Finns det egentligen någon möjlighet att rädda vårt konsumtionsdrivna tillväxtsystem, eller har vi människor på det norra halvklotet under de senaste 150 åren bara levt i en gigantisk bubbla uppblåst av industrin? En industri som kommer stanna och rosta när vi inte längre kan förse den med den energi den behöver för att fungera.   

Egentligen är inte världsekonomi så oerhört komplicerat som det kanske verkar. Bortom alla chefsekonomernas exklusiva och tillkrånglade begrepp så handlar det till syvende og sist om vanlig jäkla hushållning. Ja, det är ju också det som själva ordet ekonomi från början betyder; hushållning. Ordets grekiska ursprung brukar förklaras ungefär; ”hushållande med resurser i ett tillstånd av knapphet”. Nå, är det denna lag våra politiker och bankirexperter försöker förhålla sig till när de påstår sig försöka rädda världsekonomin? Hushållar de med våra knappa resurser?

Den gamle krigsstrategen von Clausewitz säger i ett av sina mest kända citat att ”krig är en fortsättning på politik med andra medel”. Senare filosofer har dragit tesen vidare och sagt att politik är en fortsättning på ekonomi med andra medel. Idag säger jag, och många med mig, att ekonomi är en fortsättning på energi med andra medel. Energi – ekonomi – politik – krig. Det kan vara en viktig begreppskedja att bära med sig i den hårdnande framtid som är vår.

Likviden i all världens ekonomier är alltså energi, och den billiga, relativt lättillgängliga energi som främst driver på hela världsutvecklingen stavas olja. Låt oss säga att du har 100 kr på banken och en dunk bensin i garaget. Hundringen skulle kunna sägas representera en förmåga att sätta energi i rörelse – att få något arbete utfört. Bensinen å sin sida är förmågan att få någon form av arbete utfört överhuvudtaget. Utan olja kan inga åkrar plöjas, harvas eller sås. Inga skördar kan höstas, inga transporter till kvarnar och grossister kan köras och inga plastpåsar som man kan lägga färdiga brödlimpor i kan tillverkas. De allra flesta av oss kommer få problem med att ta oss till jobbet. Vidare kan knappt några nya maskiner tillverkas eftersom färg och lack, däck, rattar, slangar och packningar alla har olja som gemensam nämnare. Det kan också vara värt att infoga att eftersom en så stor del av hela världens nettoförbrukning av energi kommer från olja så skulle all produktion bedriven med enbart alternativa energislag bli alldeles ytterligt dyr. Utan oljan skulle konkurrensen om den kvarvarande energin bli stenhård.

Det är nu mer eller mindre ställt utom rimligt tvivel att världen befinner sig på oljetoppens högplatå. Dvs. att det just nu utvinns mer olja än någonsin tidigare men att när detta korta historiska ögonblick är över kommer mängden olja att minska, oavsett hur mycket pengar vi spenderar på problemet. Situationen blir ytterst problematisk eftersom efterfrågan samtidigt hela tiden ökar och vi får en prisutveckling som blir exponentiell snarare än gradvis. Redan nu verkar det som om oljeproducenterna har problem med att tillfredställa marknadens törst. Kanske befinner vi oss just nu i det historiska ögonblicket när de två kurvorna tillgång och efterfrågan, vilka tidigare slingrat sig tätt kring varandra som två älskande, slutligen går isär.

Oljan kanske inte utgör hela ryggraden i världsekonomin, men den motsvarar definitivt flera kotor. Utan den faller kroppen ihop. En än mer träffande liknelse vore kanske att tala om en kropp med hud, skelett och intakta organ men i avsaknad av blod. Ingen annan energikälla har i historien förmått omskapa så breda, fattiga folklager till burgen medelklass som oljan. Denna rika medelklass – skattebetalarbasen - har i sin tur möjliggjort sådana svindyra experiment som vatten- och kärnkraft - ja egentligen har den möjliggjort hela experimentet 1900-talet.

Hushållningen i världen har hittills skötts med antingen vapenmakt eller bytesmakt. Antingen har man olja eller så har man haft tillgång till andra viktiga naturresurser med vilka man kunnat byta till sig olja. Länder som USA och Ryssland har, ur ett historiskt perspektiv sett, varit extremt gynnade eftersom de haft tillgång till både olja och många andra naturresurser. Grekland och Portugal å andra sidan…

Pengarna som idag är ute i cirkulation i samhället motsvaras inte av en stor hög med guld i riksbankens källare, om det nu till äventyrs fortfarande var någon som trodde det. Nej, våra pengars värde idag är beroende av ”tillväxt imorgon”. Med andra ord så är det enda som garanterar att mina pengar fortsätter att motsvara makaroner och ketchup att marknaden har fortsatt förtroende för kronan. Men vad är det då som garanterar detta förtroende? Jo, till stor del är det investeringstakten i samhället, och investeringstakten bestäms bland annat av hur förmånligt det är för investerare att ta lån. Dessa lån genererar i sin tur ränta, vilket alltså innebär att den totala pengamängden i samhället ökar. Detta kretslopp kan sägas representera en förenklad bild av vad den så omhuldade tillväxten är.

Men för att en investerare ska vara beredd att ta ett lån krävs också en idé om en produkt som ska kunna gå att sälja med en så stor vinst att lånen kan betalas av och mer. I tillverkningen av dessa produkter ingår så gott som alltid, ja du har gissat rätt, olja – ofta både som drivmedel i produktionen och som råvara i slutprodukten.

Alla livsformer som finns på den här planeten har lärt sig att anpassa sig till de lokala miljöer de befinner sig i, till sina biotoper. Antalet individer inom en viss art har bestämts av en uppsättning mer eller mindre gynnsamma förhållanden: energi (i form av mat), förmågan att hushålla med denna energi (i form av klimat, gömställen etcetera) osv. Under vissa perioder har dock vissa arter fått ett väldigt uppsving då t.ex. tillfälliga klimatförändringar eller liknande skapat speciellt gynnsamma förhållanden för dessa. De enklaste exemplen på detta fenomen har vi alla vid något tillfälle erfarit när en mild vinter skapat förutsättningar för en riktig myggsommar, eller när barmarksförhållanden rått flera år i rad och mycket mat, som annars skulle varit dold under snön, gjort det möjligt för rådjursstammen att skjuta i höjden. Ibland är det sorkår, grodår, lämmelår osv. Men lika säkert som amen i kyrkan har också de höga individtalen fallit till mer naturliga nivåer så snart förhållandena återgått till det normala.

Människans utveckling skiljer sig inte nämnvärt från de andra djurens. Vi har helt enkelt ”sprungit på” en serie fördelaktiga förhållanden, som gjort det möjligt för vår art att expandera. Den bästa liknelsen att göra när det gäller vår art är kanske den med jästen i ett jäskar: Om man lägger jäst i ett vattenfyllt kärl och häller på socker så kommer jästen att äta av sockret och föröka sig ända tills detta tar slut och jästen börjar dö. Men jästen dör inte enbart av ”svält”. Nej, den utrotar också faktiskt sig själv då den inte tål den slaggprodukt - alkohol - som bildas då sockret förbränns. Precis som jästen så dör människor idag både av undernäring och av de slaggprodukter som bildas vid själva näringsproduktionen.

Men är då allt hopp ute? Är vi bara rön för vinden? Jag tror inte det. Människan har, mer än någon annan djurart, visat sig vara kapabel att anpassa sig till så vitt skiftande miljöer som Kalahariöknens brännande hetta och Grönlands bitande iskyla. Omväxling verkar förnöja oss mer än den gör t.ex. älgar eller zebror. Men under större delen av vår flera miljoner år långa historia som homininer har vi levt i små grupper om kanske 15-30 individer. Grupperna har antagligen varit ledarlösa, och som det verkar också fria från klasser och könsdiskriminering, krig och nästan allt mellanmänskligt våld. Man kan säga mycket gott om vårt samhälle idag, men några större likheter med detta vårt ursprung uppvisar det inte. Kanske kunde vi ha mycket att vinna på att försöka lära oss och förstå mer om vår ursprungliga natur?

De flesta, om inte alla, av människans problem är egentligen lösta. Inte samtidigt, inte i samma samhälle eller ens på samma kontinent, men vi har bevisat att alla problem går att lösa på ett konstruktivt och utjämnande sätt. De folkgrupper i Amazonasområdet som lyckades göra sina jordar bördigare och bördigare, med hjälp av träkolsanrikning, år efter år, verkar inte ha haft några problem med livsmedelsförsörjningen. Hur jämställda deras samhällen var vet vi ganska lite om, men de löste i alla fall ett av den mänskliga historiens ständigt återkommande problem. I norra Amerika har det funnits vissa stammar som inte hade någonting emot homosexualitet. Bögar och flator fick till och med skapa sina egna "lodges". Det finns också många exempel på förhistoriska samhällen där kvinnor och män av allt att döma verkar ha levt tämligen jämlika liv: Båda könen begrovs i likadana gravar, och våld dem emellan verkar ha varit långt mer sällsynt än i vårt samhälle av idag. I många ursprungsfolks språk finns det inte ens ord för ”ledare” eller ”krig”. När det gäller ägande och sociala klasser (som ju går att koppla till varandra) så är det i princip helt okända begrepp under större delen av vår existens som människor. Ja, till och med för alla de olika sorters människor som faktiskt existerat – Erectus, Neandertal, Floresiensis - utom just för den senaste lilla grisblinkens imperiebyggande Homo sapiens.

Just nu har vi för första gången tillgång till all denna information om hur andra människor på andra platser eller i andra tidsepoker gjort för att lösa sin vardag på ett konstruktivt sätt. Jag är övertygad: Vi kan få både mat för dagen, husrum, fred, frihet och jämställdhet, samtidigt som vi inte tröttar ut den natur vi är en del av, om vi vill. Detta skulle dock kräva ett gigantiskt paradigmskifte: Speciellt vi här i den ”civiliserade” delen av världen skulle behöva klättra ner ur elfenbenstornet och låta oss inspireras av just de folk vi hittills, under civiliseringens täckmantel, utnyttjat. Hur lyckades Sanfolket i Afrika leva utan ledare och i fred från det att Homo blev sapiens och ända fram tills nu?


//Johannes Söderqvist
 - är artist och författare, just nu aktuell med boken Kungen är död – leve de ofödda barnen.         

onsdag 4 januari 2012

Svenska skogsbruket får kritik i National Geographic

Föreningen Skydda Skogen som jag är medlem i omnämns och det svenska skogsmissbruket får kritik i den här texten hos National Geographic.

Mvh:
Johannes