Om värdet i att kliva av

The species of Homo sapiens may not become extinct, but the species of 

Petroleum Man most certainly will.

- Colin Campbell (Peak Oil-rörelsens gudfader, f.d. oljegeolog år Shell)

Vi kan just nu se de världsekonomiska följderna av att oljeproduktionstoppen har passerats. Matupproren i Libyen, Tunisien och Egypten har utvecklats till rena revolutioner med krav om demokrati och mänskliga rättigheter och snor därför fokus från att liknande uppror - eller i alla fall upplopp - nu äger rum varje dag runt hela jordens rund. Mauretanien, Mozambique, Indien är bara några exempel från de senaste månaderna. Peak Oil drabbar de redan fattiga först. För första gången sedan kalla krigets dagar är man nu bland toppolitiker på allvar rädd för "det stora kriget". Läs mer här.

Rika länder som USA brottas just nu med gigantiska likviditetsproblem (*Fotnot 1). USA är även oerhört oroat över hur man ska göra i fallet Libyen. Om man verkligen var ute efter fred, frihet och demokrati i hela världen, som man själv har sagt under hela efterkrigstiden, så kan man ju undra varför de inte går in i just Libyen. Folket i detta land verkar ju onekligen mer positivt inställt till intervention än vad t.ex. folket i Irak var. Svaret är att man aldrig har varit ute efter något annat än olja i vare sig Libyen eller Irak. En framgångsrik demokratirörelse i Libyen kommer ganska säkert att inspirera andra revolutionärer i regionen, och detta kan visa sig vara farligt för USA. 

Diktaturer kan vara tämligen stabila om de sköts på rätt sätt. Framför allt kan diktatorer, till skillnad från demokratiskt valda ledare, mycket enklare sälja ut sitt lands tillgångar till en annan makt. Saudiarabien är en sådan stabil diktatur som sålt kolossala mängder med olja till USA. Ett demokratiskt Libyen kan vara ett hot mot stabiliteten i Saudiarabien - och den vill knappast någon makt i världen rubba, då blotta antydan om en fullskalig revolution i detta land skulle kunna få råoljepriserna att skjuta i höjden med mellan 30-50% eller mer (*Fotnot 2). Samtidigt så har även Libyen olja, och om inte USA är med och krossar Khadaffi så kanske de inte får vara med och dela på kakan efteråt. Det är besvärliga tider för "världens sista supermakt".

Det är inte längre enbart enskilda aktivister som jag som hävdar att vi nu nått oljetoppen/peak oil: Oljegeologer och andra forskare, oljebolagen själva, somliga regeringar, FN, EIA, IEA, IMF och Världsbanken, för att bara nämna några. Samtidigt får inte vi veta så speciellt mycket. Medias punktvisa nedslag kan knappast förse folk med den karta de skulle behöva för att kunna skapa sig en bild av världsläget och förbereda sig.  Och förbereda oss borde vi göra. När den Industriella civilisationen faller kommer vi återigen vara hänvisade till ett liv i naturen, och där finns inga pensioner, ingen offentlig sjukvård, inga barnbidrag, inga pengar.  

Förändringen inifrån systemet kommer aldrig att komma. Det har länge varit min personliga tro, som nu delas av fler och fler. Hela samhällsapparaturen är byggd på förutsättningen att naturen är vårt obegränsade skafferi som vi kan ösa ur hur mycket vi vill. Det tydligaste exemplet på detta är att ordet "begränsning" inte ens förekommer inom modern nationalekonomi. Politiker, ekonomer och näringslivsfolket är helt inställda på att upprätthålla, inte utveckla. Krafterna som verkar på samhällets olika arenor är så mycket mäktigare än vi. Det är på tiden att vi, istället för att hoppas på förändringen, tar tag i saken och räddar oss själva. Det är på tiden att vi kliver av. Systemet vill dig inte väl, så det bästa du kan göra är att skapa avstånd mellan dig och det.

Naturfolken var inte rädda för vintern, för vargen eller kort och gott naturen. Men en rädsla binder samman nästan alla ursprungliga befolkningsgrupper från hela världen och det är rädslan för ensamheten. Det värsta straffet av alla har alltid varit att bli lyst i bann. Ensamhet var det samma som en utdragen död. Den moderna världen har bannlyst oss alla, till ett liv i ensamhet framför våra teveapparater och datorer, till chefer och arbetare, till outsiders och insiders. När den stora omvälvningen kommer, som ett resultat av vår överanvändning av jordens resurser, så blir det de med vänner som klarar sig bäst. Det är min gissning.

Mvh:
Johannes

Fotnot 1: Starka krafter i USA håller just nu på att försöka driva igenom en lag om gör det möjligt att försätta hela delstater i konkurs. Fattiga delstater, som t.ex. Wisconsin, fruktar detta och förbereder sig genom att skära i vanligt folks förmåner, pensioner osv. därav upploppen i denna delstat. Det ekonomiska läget ger sig till känna på många olika platser och många olika sätt: I New Jersey har man just skurit ner sin poliskår med 40% då man helt enkelt inte har råd att betala lönerna, på andra hålls läpps fångar ut ur fängelserna innan strafftiden löpt ut eftersom man inte har råd att kläda och föda dem.

Fotnot 2: Om oljeförsäljningen från Saudiarabien skulle störas, oljebolagen förstatligas eller något annat hände vilket medförde att landet minskade sin andel olja på råoljemarknaden så skulle vi antagligen få ett världsoljepris på över 200 dollar fatet. Detta skulle i sin tur högst sannolikt medföra att världsekonomin imploderade över en natt.

Sunni och Shia eller oljan och maten?

På nyheterna får man höra att anledningen till Saudiarabiens agerande i Bahrain har att göra med motsättningar mellan Sunni- och Shiamuslimer. Detta är inte bara att förminska konflikten och utelämna viktiga delar av sanningen, det är även en fortsättning på den eviga, stundtals rent rasistiska, svartmålningen av dessa folk som bedrivs av västerländska media och deras uppdragsgivare. 

Hela denna stora region, från Nordafrika till Mellanöstern, är av största betydelse för västvärldens oljeförsörjning - m.a.o. för vår konsumtion, tillväxt och fortsatta stabila existens. Bland alla dessa för oss så viktiga länder intar Saudiarabien en särställning eftersom det under mycket lång tid nu varit vår (och främst USA:s) största leverantör av olja. Att landets ledning är högst odemokratisk besvärar oss inte nämnvärt. Nej "stabilitet" ses som viktigare än mänskliga rättigheter, och tyranni kan vara väldigt stabilt om den sköts på rätt sätt. Samtidigt hör det till  saken att samma tyranner under snart 50 år lovat sitt folk reformer, bekostade av landets väldiga oljeexport. Nu råkar det vara så att Saudiarabien, och flera andra länder i området, har passerat sin oljetopp, men reformerna har uteblivit. Så förutom att folk är trängda av stigande matpriser (något som även det går att koppla till de höga oljepriserna), så är de också fly förbannade på sina regeringar. Upproret i Bahrain är livsfarligt för styret i Saudiarabien eftersom den folkliga entusiasmen antas kunna smitta av sig. Denna oro är högst befogad med tanke på stämningen i hela denna region (stor som Europa) just nu. Motsättningar mellan Sunni- och Shia kan absolut vara en liten del av problematiken, men att använda det som förklaringsmodell för hela den stora bilden är inte enbart djupt cyniskt (med tanke på vårt beroende av de "stabila" diktaturerna i området), det är också att svartmåla den realpolitiska medvetenheten och intellektet hos en väldigt stor folkgrupp. Krig och våld kan ha religiösa förtecken, men drivs ytterst sällan av en "religiös ande", utan handlar oftast om ytterst världsliga maktförhållanden.

Tillgången på billig energi ses av oss närmast som en mänsklig rättighet och därför diskuteras knappt oljan i våra media. Nu på senare tid, ända sedan krisen 2008, har det emellertid varit svårt att utelämna de höga råoljepriserna t.o.m. i vulgärmedia. Men rapporteringen sträcker sig sällan längre än till en kort saklig uppdatering om priset på oljefat, ibland med en luddig hänvisning till "situationen i Nordafrika och Mellanöstern". Implicit betyder detta att så snart "situationen" ordnat upp sig så kommer oljan att bli billigare igen. Problemet ges en leveransteknisk karaktär. Ingen verkar ens ponera möjligheten att detta vårt livsblod faktiskt kan ta slut. S-L-U-T.
Men är då våra politiker helt okunniga och oinsatta i situationen? Nej! Toppolitikerna i vår värld tillhör de mest välunderrättade av alla. Inte bara har jag läst de (svenska och utländska) utredningar de själva tillsatt, jag har dessutom haft diskussioner med flera av våra svenska riksdagspolitiker från båda blocken. För att ge några fler exempel: Svenska avdelningen av ASPO, världens ledande organisation för forskning kring oljetoppen, är grundat av den folkpartistiske riksdagsmannen (och kärnfysikern) Kjell Aleklett. Carl Bildt har tidigare varit styrelseordförande i Sveriges största oljebolag (ja vi har sådana vi också) Lundin Petroleum. Antagligen har man känt till oljetoppen mycket länge. Helt klart är att redan USA:s Jimmy Carter visste hur framtiden såg ut när han höll sitt berömda oljetal 1979.
Våra politiker är lika rädda som söderns kungar och diktatorer. Ingenstans på vår jord kommer ekonomisk tillväxt kunna fortsätta vara samhällsmotorn när oljan blivit för dyr - och det blir den ganska snart. Och, kära vänner, att det ledarna fruktar mest av allt är folket är ingen nyhet i historien.




//Johannes

     

"Misstaget" har satts i system

I Sverige älskar vi att hata utländska storföretags demolerande av miljön och utnyttjande av fattiga arbetare. Amerikanska bolag brukar vara vårt huvudmål. Men när ska svenskarna förstå att vi har en inhemsk industri som både här på hemmaplan och utrikes bedriver verksamheter som hör till de mest destruktiva i världen? Det är naturligtvis skogsindustrin jag talar om.



Den svenska skogsindustrin har satt i system att hugga ner skyddsvärda områden, eller som  i det här just nu högaktuella fallet köra sönder fornlämningar, för att därefter säga "oj då förlåt, vi måste ha gjort ett misstag". När skadan väl är skedd så är det ju liksom inget att göra åt saken längre och industrin har fått sin framtida granplantage. Ingen kan dessutom komma åt dem. Det går ju inte att bevisa att "misstaget" var medvetet. Kritikerna får hålla till godo med indicier. Men om verkligen alla dessa misstag verkligen är misstag - och inte som jag tror att de i många fall är; planlagda övertramp för att komma åt den dyrbara råvaran virke - så blir slutsatsen att det knappt kan finnas någon mer ansvarslöst slarvig industriell aktör inom den svenska marknaden med råvaror än skogsindustrin. Misstagen är nämligen hundratals och ständigt återkommande.
Jag har själv vid ett flertal tillfällen varit med vid skogsinventeringar på områden som är planlagda för kalavverkning och där vi funnit både rödlistade arter och icke markerade fornlämningar. Man kör sönder gamla gårdar, kolbottnar, sten- brons- och järnåldersbosättningar som skogen tagit tillbaka och som man tycker kunde få ligga kvar i ostörd ro, precis som man i fallet som jag länkar till ovan kört sönder gravar, i vilka människor fram till nu fått vila i frid. Söndersmulandet av vår svenska biologi, och som egentligen är ett mycket allvarligare problem, är till största delen helt beroende på skogsindustrin. Art efter art efter art har försvunnit, och fortsätter att försvinna helt enkelt eftersom deras naturliga habitat (omsatt i mänskliga termer: deras hem, kvartersbutiker, skolor, infrastruktur, livsmedelssektor, sjukhus, energisystem osv.) slagits fullständigt sönder och samman och transporterats bort. Industrins lösning på dessa problem de själva är skuld till har hela tiden varit, och är fortfarande, mer av samma destruktiva behandling.

Urskogen är i princip utplånad i det här landet (inte ens 1%), gammelskog och gammal kulturskog täcker långt mindre ytor än vad Svenssons hittills lurats till att tro. Det som finns är utströdda spillror av "skog av naturskogskaraktär" som biologerna skriker om att vi måste skydda. Nu! Och på senare tid har det faktiskt lite här och var börjat hetta till något kring dessa sista spillror av äldre skog då det så sakteliga börjar gå upp för folk att vi, om vi förlorar även dessa, inte enbart allvarligt skadar vårt inhemska ekosystem utan i lika hög grad också förstör vår kultur, det som en gång var vi: "Sjumilaskogen", sagorna som fötts "i skogens djup". Vi börjar fatta att inga sagor kommer födas i granplantagen - inte ens om den är sju mil djup. Skogsbolagen behöver en ny policy, och det är nu deras misstagskultur föds.

När ska svenskarna förstå att den industriella, internationella kleptokratin är densamma oavsett om den bär amerikansk eller svensk flagg. Om den heter Monsanto eller Stora Enzo, BP eller Sveaskog? Industrins aktörer förhåller sig till samma sjuka spelregler, ett ständigt ökat uttag av naturresurser, ständig tillväxt, vart än deras huvudkontor av strategiska skäl för tillfället råkar vara placerade.    


 Johannes  

Makten över maten (GMO och agri business)

Som jag har skrivit här tidigare så arbetar de stora företagsjättarna inom jordbruksbranschen - agri business - med Monsanto i spetsen på att sprida bruket av GMO (genetiskt modifierade grödor) över världen. Vi talar alltså här om växter med vissa specialdesignade egenskaper som t.ex. frön som bara kan växa under en enda säsong. Bonden kan inte spara något utsäde från plantorna, det växer ändå inte, det är infertilt. Dessutom är många av dessa sorter modifierade på ett sådant sätt att de måste besprutas med ett visst bekämpningsmedel som t.ex. Round Up - vilket naturligtvis också det tillverkas av Monsanto - för att inte dö. Hand i hand med denna utveckling kan vi se en annan trend; patenteringen av utsädessorter - av livet. Samtidigt går våra samhällen (USA och EU tex.) mer och mer i riktning mot frihandelns yttersta mål; d.v.s. mot att allting privatiseras, alla handelshinder avskaffas och att politikerna reduceras till att bli en sorts ytliga övervakare av det hela vars främsta uppgift är att stifta lagar som ska underlätta för de företag som skapar tillväxt. Det är knappast någon hemlighet att Monsanto och de andra bjässarna inom agri business ser på ursprungliga frön (icke genmodifierade) som just ett handelshinder. Dessa fröns genuppsättning kan ju inte ägas av ett företag eftersom ingen vet vem som avlat fram deras speciella egenskaper. Alltså tvingas GMO-grödorna konkurrera med dessa gamla pålitliga bondesorter. Följaktligen arbetar agri business ganska hårt på att få bort dessa frön från marknaden. Bara tänk: En framtida värld där alla utsädessorter måste vara patenterade för att kunna odlas, där storföretag äger dessa patent, där bonden måste skriva på ett kontrakt och bli en Cargill- eller Monsanto-odlare, där fröna inte längre äger sin ursprungliga reproduktiva förmåga och där de dessutom är beroende av företagens övriga produkter, som pesticider och handelsgödsel, för sin överlevnad... Förutom att implementeringen av en sådan "jordbruksreform" skulle vara helt ofattbart lönsam för dessa företag så skulle det också ge dessa makt - makt över världens livsmedelsförsörjning betyder att man blir en faktisk maktspelare i klass med Kina, USA, FN, EU, om inte ännu mer kraftfull.

Detta är, enligt mig, en av de allra viktigaste frågorna att hålla koll på just nu. Fullt i klass med klimatet, peak oil och världsekonomin.Mainstream-medias bevakning av frågan är obefintlig. Som en av få svenska tidningar som ständigt rapporterar om GMO, Monsanto m.m. ser vi tidskriften Odlaren, som i snart sagt varje nummer kommer med nyheter om vad som händer på agri business-fronten. I nummer 1/2011 som damp ner igår kan man bl.a. ta del av de mindre uppmärksammade Wikileaksrapporterna om hur USA-diplomater går jordbruksindustrins vägar och ständigt försöker påverka EU, afrikanska och asiatiska länder att tillåta odling av GMO.


Ett exempel ur texten:

Diplomaterna oroar sig också för det stora motståndet i Europa mot GMO. Bland annat skriver de om den franska presidenten Nicolas Sarkozy. 2007 befarade diplomaterna att Sarkozy skulle ansluta sig till motståndet mot GMO vilket enligt diplomaterna "skulle underminera den amerikanska jordbruksexporten" till Europa. Österrikes utropande av landet som en GMO-fri zon beskrivs som ett isolationistiskt, anti-amerikanskt förhållningssätt.

På nätet kan man också hitta en hel del hyggligt tillförlitlig information. Rodale press tillhandahåller en hel del info, mestadels från Rodales hemmaland USA där GMO redan är tillåtna - därför handlar mycket av Rodales artiklar om hur man kan undvika GMO i sin mat.
På Genetikmyndigheterna hittar du allt om gällande svensk lagstiftning m.m.
Den bästa sidan på svenska är Hej då GMO. Här kan man hitta tillräckligt med ändå ganska lättöverskådlig information för att kunna sätta sig in i  frågan.


Mvh:
Johannes